Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 7 juli 1928 - Sveriges internationella telefonförbindelser, av civilingenjör Sven Nordström - Några satser om avstämda elektriska strömkretsar, tillämpade på ett problem rörande Petersenspolar, av R. Lundholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
TEKNISK TIDSKRIFT
4 FeBR. 1928
väl å våra kontinentalledningar. Hamburg- och
Berlin-förbindelsernas ekospärrar sitta i Stralsund, London- och
Amsterdamledningarnas i Bassum samt
Parisförbindelsens i Hannover.
Det är ekofenomenen, som förhindra användande av
tvåtrådskabelförbindelser med stark pupinisering på mer
än 500—600 km. Å fyrtrådsförbindelserna uppstår
eko-verkan nästan uteslutande vid fyrtrådsavslutningarna,
under det att avsevärda reflektioner uppstå vid alla
mellanöverdrag å tvåtrådsförbindelser. Med samma
pupinisering kan man därför även utan ekospärr erhålla
längre kommersiella telefonförbindelser å fyrtråd än å
tvåtråd. Eftersom örat är känsligare för ekon ju senare
de nå fram, utsträcker dessutom svagare pupinisering
den möjliga telefoneringsdistansen, då talströmmarnas
hastighet avtager, ju starkare pupiniseringen är.
Fas- eller hastighetsutjämnare är ännu en
specialapparat för långdistansförbindelser. Sådana torde ännu ej
hava uppsatts annat än på försök här i Europa, då
tele-foneringsdistanserna ännu ej blivit så långa, att de
erfordrats. Möjligen få de användning för att tillåta
användande av starkare pupiniserade kabelledare för längre
distanser, vilket har sin stora betydelse i ekonomiskt
hänseende. Deras uppgift är att neutralisera vissa
insvängningsfenomen. Beträffande eko- och
insvängningsfenomen hänvisas till dr Liischens uppsats i T. T. avd.
Elektroteknik, april 1928.
Europeiska långdistansnätet samt utvidgningsplaner, som
beröra Sveriges utlandstrafik.
Genom att kasta en blick på kartan över Europas
lång-distanskabelnät, fig. 10, kan man få en uppfattning om
vilka vägar långdistanssamtalen från Sverige f. n. gå.
Till England och Holland går en obruten kabelväg över
Wesel-Arnhem. Ytterligare två vägar äro planerade.
Till Belgien finnes en Brüsselkabel via Aachen; till
Frankrike finnes hel kabelförbindelse via
Karlsruhe—Strassburg och till Schweiz hel kabelförbindelse två vägar,
antingen via Karlsruhe—Basel eller via Stuttgart—Zürich.
Till Österrike finnes kabel via Nürnberg—Passau,
varjämte en nyöppnad route går mellan München och
Innsbruck. Med Tjeckoslovakiet finnes förbindelse via den
i somras öppnade kabeln Dresden—Prag.
Av ett visst specialintresse äro krarupsjökablarna till
Danzig och Königsberg från Leba för undvikande av
den polska korridoren.
Närmast kunna vi hädanefter vänta öppnandet av
telefontrafik med Polen, Ungern och Luxemburg, beträffande
vilka länder endast administrativa åtgärder återstå. Då
de under konstruktion varande kablarna genom Simplon-
och S:t Gotthardtunnlarna hunnit förbinda schweiziska
och norditalienska kabelnäten, blir telefonförbindelse
möjlig också med Italien. Det pågående utprovandet av
högfrekvensanläggningar å förbättrade ledningar Paris—
Madrid sätta oss kanske snart i förbindelse med
Pyreneiska halvön. Redan är en direkt förbindelse London
—Madrid i intermittent drift över dessa anläggningar,
som åtminstone å sträckan Paris—Bordeaux dock inom
något år kanske ersättas av under byggnad varande
kabelanläggning. Till Balkan dröjer det nog länge innan
vi få telefonkommunikation, fastän tyskarna under kriget
hade förbindelser å blankledning t. e. från Berlin till
Konstantinopel och från Charleville å västfronten till von
Mackensens högkvarter under det rumäniska fälttåget
(med tillhjälp av Liebenrör i överdragskoppling).
Kabelplaner finnas dock även för Balkanstaterna, bland vilka
Jugoslavien först kommer ifråga.
En för Sverige synnerligen viktig ny utlandsförbindelse
blir givetvis den direkta svensk-finska kabeln Norrtälje—
Mariehamn—Åbo, som öppnar hela Finland för oss och,
om politiska förhållanden ej lägga hinder i vägen, ger
anknytning till åtminstone Leningrad och Moskva via
den gamla strategiska kopparledningen från Hälsingfors.
Estland med Reval torde även bli åtkomliga genom
pupin-kabeln under Finska viken, men man får hoppas, att även
Lettland och Litauen1 kunna nås, fastän deras
telefonförhållanden ännu äro mera ostadgade.
Förbindelsen med Hälsingfors kommer att utgöras av
fyitrådsledning Stockholm—Åbo med överdrag i
Stockholm, Norrtälje, Mariehamn och Åbo, samt slutligen 200
km 3 mm kopparledning Åbo—Hälsingfors. Sjökablarna
bli av samma typ som den sista tyska kabeln och komma
att innehålla 7 st. fyrskruvar för fyrtrådsförbindelser,
men dessutom en kärnskruv med något större diameter
för tvåtrådsdrift.
Å sträckan Stockholm—Norrtälje användes tillsvidare
en delvis befintlig tvåtrådskabel i fyrtrådsdrift. På
grund av denna kabels konstruktion får man härvid
till-lämpa dämpnings- och förstärkningsbestämmelserna för
tvåtrådsdrift å sträckan Stockholm—Norrtälje, varför
givetvis en relativt dålig utnyttning av materielen
erhålles för de 6 fyrskruvar, som skola användas i
fyrtrådsdrift, men denna anordning får anses mera temporär.
En annan ny utlandsförbindelse, som den sista tiden
varit under diskussion, är ytterligare en telefonkabel
under Öresund, beredande en genare väg mellan
Köpenhamn och Malmö. Likaledes har en kabelförbindelse
Skåne—Bornholm varit föreslagen.
i Med Litauen har även trafik via Ostpreussen föreslagits, och
försök härför komma att göras under den närmaste tiden.
NÅGRA SATSER OM AVSTÄMDA ELEKTRISKA
STRÖMKRETSAR, TILLÄMPADE PÅ ETT PROBLEM RÖRANDE
PETERSENSPOLAR.1
Av R. Lundholm.
Den säkerligen v-iktigaste egenskapen hos
Petersen-spolen är dess släckningsverkan på ljusbågen i ett jord-
Efterföljande uppsats utarbetades i slutet av år 1925, men
har på grund av vissa omständigheter först nu publicerats. Under
tiden har den i uppsatsen angivna mätmetoden för bestämning
av den erforderliga reaktansen i en Petersenspole praktiskt
prövats i Vattenfallsstyrelsens anläggningar, och har storleken på
några nyligen beställda större Petersenspolar, därav en på c :a
9 000 kVA för Älvkarlebys och Motala 77 kV nät, bestämts
medelst metoden i fråga.
felsställe. Denna verkan beror på två omständigheter,
nämligen dels att strömmen i jordfelsstället kan pressas
ned till ett värde (restströmmen), som vida underskrider
nätets laddningsström, varför ljusbågen blir svag och
lätt slocknar, dels att spänningen mot jord vid felstället
efter ljusbågens slocknande endast långsamt växer till
det värde den hade före jordfelet, varigenom
återtändning av ljusbågen förhindras, där jordfelet är av
övergående natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
