Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 7 juli 1928 - Insänt: Fördelningen av elektricitetsverkens fasta kostnader pr kW på olika abonnentgrupper, av Hugo E. Eisenmenger, New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1928
E LEKTROTEKNIK
131
INSÄNT
Fördelningen av elektricitetsverkens fasta
kostnader pr kW på olika abonnentgrupper.
Svar till byråingenjör Axel Danielson av Huuo E.
Eisen-mengek, New York.
I häftena 8 och 10 av Teknisk tidskrift, Elektroteknik,
1926, har jag anfört en ny metod för fördelning av
elektricitetsverkens fasta kostnader på olika abonnentgrupper.
Som där närmare påvisats, är denna metod avsedd att
ersätta mitt äldre förfarande,1 vilket jag erkänt vara
principiellt felaktigt. Nu fördömer byråing. A. Danielson i en
uppsats i Elektrotekniks marsnummer detta mitt nya
förfarande och utvecklar samtidigt sitt eget.
I uppsatsens första del skriver ing. Danielson: "■–-jag
är obekant med den övriga litteratur på området, som
förefinnes, varför det ej är omöjligt, att de principer, jag
här gör mig till tolk för, redan förut blivit framförda".
Denna av herr Danielson angivna möjlighet stämmer
fullkomligt; ty principerna för den av honom föreslagna
metoden äro identiska med dem för mitt äldre ovannämnda
förfarande. Jag kan emellertid trots herr Danielsons uppsats
ej ändra min åsikt om den äldre metodens felaktighet.
Jag vill i det följande punkt för punkt ingå på herr
Danielsons invändningar mot min nya metod och hans
försvar för min gamla.
1) Herr Danielson anmärker mot min nya i
Elektroteknik publicerade metod, att den lider av den svagheten, att
någon klart och tydligt formulerad princip för fördelningen
icke finnes. Herr D. kunde även hava tillfogat, att min
bevisföring var otillräcklig och felaktig. Jag har redan
för länge sedan insett dessa svagheter och av denna
anledning för ett år sedan fullständigt omarbetat min nämnda
uppsats, ordnat materialet bättre, formulerat principerna
klarare och utvecklat bevisföringen utan luckor.
Grundtanken i förfarandet har härvid ej rubbats. Denna
förbättrade framställning har publicerats i Elektrotechnische
Zeitschrift, 1927, sid. 1450.
2) Herr Danielson påstår, att i min uppsats i
Elektroteknik så att säga underförstått tvenne principer
framskymta, av vilka den ena innebär, att en bättre
utnytt-ningstid bör premieras. Detta år emellertid misstag från
herr Danielsons sida, och jag beklagar, att jag tydligen
uttryckt min åsikt i detta avseende så oklart, att ett sådant
misstag möjliggjorts. Jag delar fullkomligt herr
Danielsons åsikt, att om två eller flere olika abonnenter efter
varandra taga samma kraftverkseffekt i anspråk,
konsumenten med bättre utnyttningstid bör debiteras för högre
belastning än den med kortare utnyttningstid. Jag har
hävdat denna uppfattning redan för flere år sedan i min
ovan omnämnda bok över tariffer. Därmed är emellertid ej
sagt, att av två abonnenter, som samtidigt taga i anspråk
olika delar av anläggningen, abonnenten med längre
utnyttningstid nödvändigtvis bör påföras högre kostnader.
3) Den andra av de båda nämnda principerna, som herr
Danielson finner i min uppsats, innebär, att en grupp ej
bör debiteras för högre belastning än dess verkliga uttag.
Herr D. har häri fullkomligt rätt och jag är själv
förespråkare för denna princip. Att min gamla metod kom i
konflikt med denna princip var den utslagsgivande
omständighet, som kom mig att förkasta metoden. Den möjligheten,
att enligt mitt äldre förfarande under vissa omständigheter
en abonnent kan debiteras för mer än sin egen
maximaleffekt, var för mig tillräckligt som bevis för att detta
förfarande var principiellt felaktigt, och först senare fann
jag, vari det fundamentala felet bestod.
Herr Danielson söker bevisa, att det under vissa
omständigheter kan vara befogat att debitera en abonnent för
i Se Elektrotechnische Zeitschrift, Berlin 1916, s. G62 o. följ.,
vidare min engelska bok över tariffer "Central stations råtes
in theory and practice". (Förlag Fred. J. Drake, 1006 South
Michigan Blvd, Chicago.)
mer än hans verkliga maximaleffekt. Han kommer
emellertid, som han själv medgiver, icke längre än till att
påvisa, hurusom en abonnents ekvivalenta belastning under
vissa förutsättningar kan vid oförändrad belastningskurva
ökas, då en annan abonnents belastningskurva ändras. Detta
har jag ej heller bestritt och det står ej heller i motsats
till mitt av herr D. angripna nya förfarande. Hur
förhållandena ligga till i detta avseende, framgår av efterföljande
överläggning.
Inverkan av belastningsfaktorn å olika abonnenters fasta
kostnader beror på, om två eller flere abonnenter taga i
anspråk samma kraftverkseffekt på olika tider. Medan
med belastningsfaktorn = 1 en bestämd del av
kraft-\ erkseffekten måste reserveras för en bestämd abonnent
eller abonnentgrupp och debiteras denne till fullt belopp,
kW
1000
3
kW
2ooo
1000
kl.
9 to
a.
kl. 8 9 fO
b.
Fig. 1.
kan vid annan belastningsfaktor flere abonnenter efter
varandra matas med hjälp av samma maskineffekt. Därför
bör i senare fallet varje abonnent debiteras endast för en
del av fulla partialeffekten på så sätt, att alla abonnenter,
som efter varandra utnyttja samma del av maskineffekten,
tillsammans debiteras för denna del i proportion till
användningstiden.
Betydelsen av det exempel, som herr Danielson i sin fig.
2 (här återgiven som fig. 1) anför som ett försök till bevis,
framgår av efterföljande betraktelse, vid vilken vi gå fram
i omvänd ordning mot herr D. Abonnent A. har vid
belastningen enligt fig. 1 b att ensam bära kostnaderna för
1 000 kW, då ingen annan abonnent samtidigt delar denna
belastning. Men om abonnent B. utnyttjar sina 1 000 kW
mellan kl. 8—9 i stället för mellan kl. 9—10, så minskas
debiteringen för A, utan att dennes belastning ändras, från
1000 kW till 500 kW. Därmed bevisas ej, att A:s
debitering kan stiga över 1 000 kW och detta kan ej heller bevisas,
då, såsom visats, 1000 kW utgör övre gränsvärdet för A:s
kostnader.
4) Herr Danielson framställer i korrekt form beviset för,
att enligt min nya metod ekvivalenta uttaget för en
abonnentgrupp beror på, huru de olika abonnenterna i grupper
sammanställas. Om han känt till min uppsats i ETZ 1927,
så hade han kunnat bespara sig detta besvär, ty jag har där
själv påvisat samma sak.
Innan jag övergår att påvisa det logiska sammanhanget
i denna fråga, ber jag få nämna, att jag icke kan
instämma i herr D:s uttalande, att "man måste fordra, att det
för en viss grupp debiterade kW-uttaget skall vara
oberoende av gruppindelningen i övrigt, om över huvud någon
uppdelning av verkets maximala kW på olika grupper skall
vara möjlig" (sid. 49). Det är icke riktigt, att vi vid
sökande efter lösningen av ett problem à priori fordra, att
problemet skall vara entydigt eller på ett eller annat sätt
i övrigt lösbart efter våra önskningar, och att vi sedan, dä
vår undersökning visar, att detta icke är fallet, draga den
slutsats, att undersökningen och dess resultat äro felaktiga.
Tvärtom, då vår matematiska undersökning visar, att
problemet icke är lösbart på det av oss önskade sättet — alltså
1 förevarande fall icke så, att det för en viss grupp
debiterade kW-talet skall vara oberoende av gruppindelningen i
övrigt — så böra vi icke av denna orsak förklara resultatet
felaktigt, utan vi böra snarare underordna våra
önskningar under den matematiska undersökningens resultat.
Det är just vad jag gjort. Jag har i föromnämnda
uppsats i ETZ härlett resultatet och uttryckligen påpekat,
att "wir theoretisch überhaupt nicht eine Anzahl von
Abnehmern in eine Gruppe vereinigen dürfen", utan mäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
