Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 4 aug. 1928 - Transformatoroljans slamningsproblem, av ingenjör B. Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 juni 1928
E LEKTROTEKNIK
137
sk
Fig. 2. Kurvor över derivatan —- iör kurvorna över
kritiska tiden, k, i timmar som funktion av temperaturen, t.
turen, ur vilka oljornas tendens till stabilisering bäst
framgår; återfinnas i fig. 2.
Anmärkningsvärt är, att olja III, som varit i
användning någon tid, visat särskild tendens till snar
stabilisering. Detta skulle möjligen kunna förklaras på så sätt,
att alla oljor — även de bästa — innehålla en mindre
mängd delvis färdigbildade, hartsartade, i oljan lösliga
produkter, vilka alltså ej förstörts vid raffinationen eller
ock uppkommit under lagringstiden. Dessa ämnen
kunna nu förväntas även vid låg temperatur och särskilt vid
rikligt lufttillträde ganska snart övergå till i oljan olös-
liga asfaltämnen (asfaltener) genom oxidation,
intermo-lekylär omlagring och kondensation. Har nu en olja
använts en tid och alltså undergått upphettning, har denna
förändring skett och dessa minst beständiga
beståndsdelar utfällts, varför en dylik olja efter filtrering
eventuellt skulle kunna förväntas vara beständigare vid lägre
temperatur. Härpå tyder det förhållandet, att olja 111
och II äro av samma slag.
Ovan uppställda hypotes leder till den slutsatsen, att
en nyraffinerad olja skulle kunna förbättras genom
längre tids lagring och avfiltrering av det avskilda
slammet, vilket även på skilda håll konstaterats. Det har
iakttagits avsättningar — ehuru givetvis mycket små —
även hos extra prima oljor efter 2 à 3 års lagring; faten
ha legat tätt slutna, ehuru luft då och då inkommit vid
provuttagningen.
Vidare visar den utförda undersökningen, att
stabiliseringstemperaturer finnas, men de ligga under 50° C —
i gynnsammaste fall vid 45° C — samt att faran för
slam-bildning i oerhörd grad ökar med temperaturer över 70°C.
Härav framgår sålunda vikten av att oljetemperaturen
hålles möjligast låg och helst mellan 60° och 70°C.
Granska vi nu även de vid de olika upphettningarna
funna tjärtalen och syrehalterna finna vi, att dessa för
samtliga oljor utom olja IV bilda omvända S-kurvor —
om de uppritas såsom funktion av
upphettningstemperaturen — med max. värdena liggande vid 60° resp. 150°C
(eller högre) och med ett utpräglat minimum i området
90—150° samt ännu ett minimum vid 50° (eller lägre).
Förekomsten av ett utpräglat maximum i syrebildning
vid 60° är synnerligen anmärkningsvärd och torde ej
vara känd tidigare.
2. Undersökning över inverkan av olika metaller, dels var
för sig, dels i kombination med varandra samt betydelsen
av deras ytbeskaffenhet.
De undersökta oljorna ha upphettats vid 100° under
14 dagar i en mängd om 75 gr i 200 cm3 Erlemeyerkolvar
under inledning av syrgas över oljeytan medelst ett 6
mm glasrör, nående ned till 2,5 cm över oljeytan.
Kolvarna äro slutna med korkar och överskottet av
syrgas avledes genom ett strax under korken nående
glasrör och vidare medelst detta genom korken i nästa kolv
över oljeytan i denna osv. från kolv till kolv.
De i oljan nedlagda metallerna voro dels järn, dels
elektrolytkoppar och dels båda i kombination och med
i tabell II angiven ytbeskaffenhet och ytstorlek.
I avsikt att vinna full säkerhet för att de använda
Tabell II.
Kolv nr Närvarande katalysatorer olackerade Olja II Olja IX Olja VI Olja VII
slammängd % % oljesyra hos Blammängd % oljesyra hos slammängd % % oljesyra hos slammängd % ■ • % oljesyra hos
slamm! filtr. i olja slamm filtr. olja slamm1 filtr. olja slamm’ filtr. olja
Olackerade katalysatorer. 14 dygns upphettning till 100° C. överled ning v syrgas. 75 gr olja.
AI 90 cm2 Fe, betsat........................................................0,116 7,5 0,29 0,ooi — 0,15 0,oi 38,0 0,06 0,164 24,5 0,17
B I 150 cm2 Fe, betsat..................................................0,133 19,2 0,31 0,042 21,6 0.14 0,026 34,8 0,07 - ; —
A III 90 cm2 Fe, rostat........................................................0,048 18,i 0,22 0,oo2 — 0,07 0,079 27,8 0,13 0,343 22,4 0,13
B III 150 cm2 Fe, rostat......................................................0,05i 21,o 0,28 0,026 20,7 0,13 0,079 25,5 0,09 — —
A II 90 cm2 Fe, starkt oxid ........................0,035 30,6 0,25 0,oo4 50 0,07 0,015 36,o 0,06 0,153 25,1 0,17
A IV 30 cm2 Cu, reducerad........................................0,196 6,6 0,2*2 0,057 26,8 0,15 0,113 24,7 0,17 0,437 28,0 0,17
B IV 90 cm2 Cu, reducerad........................................0,325 16,8 0,26 0,320 31,3 0,33 0,24 17,4 0,34 — —
AV 30 cm2 Cu, svagt oxid ................................0.190 23,6 0,29 0,051 34,2 0,22 0,099 27,7 0,17 0,565 27,8 0,28
A VI 90 cm2 bets. Fe, 30 cm2 red. Cu 0,200 2,5 0,29 0,175 25,2 0,29 0,006 — 0,06 0,483 35,3 0,28
B V 22,5 cm2 bets. Fe, 90 cm2 red. Cu 0,378 11,6 0,20 0,270 31,6 0,34 0,295 28,5 0,23 — —
A VII 90 cm2 oxid. Fe, 30 cm2 red. Cu 0,168 20,6 0,22 0,071 27,6 0,29 0,no 26,5 0,17 0,439 31,i 0,35
B VI 150 cm2 oxid. Fe, 30 cm2 red. Cu 0,307 20,7 0,23 0,121 27,2 0,21 0,182 28,5 0,20 — —
B VII 90 cm2 rost. Fe, 30 cm2 red. Cu 0,206 19,6 0,26 0,157 26,6 0,21 0,185 29,5 0,21 — —
B II 150 cm2 rost. Fe, 30 cm2 red. Cu 0,346 19,9 0,34 0,162 26,9 0,18 0,215 37,5 0,27 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
