Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 4 aug. 1928 - Transformatoroljans slamningsproblem, av ingenjör B. Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TEKNISK T I D S K K I F T
4 aug. 1928
plåtarna ej till någon del skulle komma att täcka
varandra ha de bockats i halvcylinderform samt placerats
stående, så att oljan fritt kunnat cirkulera mellan
desamma. Betsningen av järnet har skett i saltsyra 1 : 2
så länge, att all oxid bortlösts. Efter noggrann
tvättning i destillerat vatten och denaturerad sprit ha de
förvarats i bensol till omedelbart före användningen. De
rostade plåtarna ha likaledes renbetsats och sköljts i
destillerat vatten och därpå lämnats fuktiga att rosta, så
att ett tunt, jämnt fördelat rostlager erhållits, vilket
genom borstning befriats från alla lösa partier.
Reduceringen av kopparplåtarna har skett i alkohol vid
rödvärme. Då alkoholen härvid omsättes i ättiksyra, har
sköljning i ny kvantitet alkohol härefter skett, varpå
plåtarna förvarats i bensol till omedelbart före
användningen. Genomgående ha, samtliga provplåtar noggrant
befriats från fett och andra föroreningar. I de fall, då
plåt med naturlig oxid använts (kolv A II, A Y och B
VI), ha alltid nya plåtar använts till varje prov och ha,
då rostat järn begagnats, plåtarna ombetsats och ny
rost framställts.
Upphettningen av kolvarna har skett i ett till något
över 100° upphettat och med termostat försett oljebad,
så att 100 ± 1° temperatur erhållits i provoljorna. Av
varje olja ha samtidigt upphettats de 7 kolvarna av serie
A, alternativt av serie B, varför åtminstone inom varje
serie säkra relativvärden härigenom böra ha erhållits.
Överledningen av syrgasen från kolv till kolv bör ej
heller ha kunnat medföra någon risk för inbördes
inverkan vid denna måttliga temperatur, helst som en och
samma olja använts i varje serie och därtill
förbindelserören varit försedda med en uppblåst kula, tjänstgörande
som förlag för eventuellt destillat. Något nämnvärt
sådant har dock ej erhållits vare sig i dessa kulor eller i
det sista förlaget. Syrgasen har letts från kolv I—VII.
Efter upphettningstidens slut har mängden bildat siam
bestämts enligt samma metod som användes vid
slam-provet Anderson-Asea. Därjämte har syrehalten hos
siam och filtrerad olja bestämts såsom % oljesyra.
Ävenså har siam och olja från kolvarna A I, A IV och
A VI analyserats på järn och koppar.
Resultat:
I tabell II äro upptagna värden, erhållna för följande
fyra olika oljor, märkta:
Olja II: Amerikansk olja av mycket välkänt märke.
Olja IX: Extra prima olja av rysk råolja.
Olja VI: Prima olja, framställd på asfaltbas.
Olja VII: Engelsk olja.
Dessa försök utfördes 1926, varför
kvalitetsbeteckningarna fortfarande äro gällande.
För samtliga oljor har vid analys konstaterats tydlig
förekomst av järn i kolv A I, av koppar i kolv A VI och
av såväl koppar som järn i kolv A VI.
Ingen av dessa oljor slammar under den använda
upp-hettningstiden vid frånvaro av katalysatorer.
Den i vissa fall utomordentligt stora, av materialet,
ytbehandling, ytstorlek och kombination med andra
metaller i hög grad avhängiga inverkan av katalysatorer är
iögonenfallande.
Sålunda visar sig olja II vara synnerligen okänslig för
oxiderat och rostat järn, under det olja IX tvärtom är
något känsligare härför än för betsat järn utom vid stora
ytstorlekar, och olja VI visar en alldeles exceptionell
känslighet för rostat järn.
Olja VII är ungefär lika känslig för oxiderat som för
betsat järn men dubbelt så känslig för rostat järn.
Vad åter koppar beträffar äro oljorna II, IX och VI
något mindre känsliga för oxiderad än för reducerad
koppar, men för olja VII är förhållandet det rakt
motsatta.
Ifråga om sambandet mellan katalysverkan och
ytstorlek, synes denna verkan närma sig ett asymptotvärde,
att döma av resultaten med oljorna II och VI; är i
övrigt mycket varierande för olika oljor. För de nämnda
oljorna är sålunda tillväxten med ytstorleken i
katalytisk verkan så obetydlig mellan 90 och 150 cm2 för järn,
resp. mellan 30 och 90 cm2 för koppar, att maximiverkan
härav i det närmaste synes vara uppnådd för båda
metallerna vid 150 cm2/75 gr olja, under det för olja IX
tillväxten däremot är ytterst stor.
Vad åter försöken med kombinerad järn och koppar
beträffa, är skillnaden i katalysen av dessa relativt
katalysen av de enskilda metallerna för olika oljor lika
påtaglig. Sålunda visar olja II vid betsat järn närvarande
förutom reducerad koppar en ganska obetydlig ökning
i slammängd utöver den med enbart koppar erhållna och
detta lika vid de båda använda förhållandena mellan
koppar och järn. Oljorna IX och VI visa sig däremot
vara mycket beroende av nämnda förhållande; olja IX
ger sålunda en 3 gånger så stor slammängd vid
förhållandet järn till koppar — 3/i som för enbart koppar, men
en något mindre för nämnda förhållande =1A. Olja VI
visar rakt motsatt resultat med ytterst starkt förminskad
slammängd för förhållandet 3/i under det ej obetydligt
ökad vid förhållandet 1/4.
Vid kombinationen oxiderat resp. rostat järn och
reducerad koppar erhålles genomgående stor ökning i
slamningen utöver den vid enbart koppar funna och
detta speciellt vid större mängd järn. Ökningarna äro
störst för olja IX.
Genom sammanställningen i tabell III torde en
överblick över den relativa inverkan av olika katalysatorer
bäst framgå. I denna har utgåtts från slammängden,
erhållen vid närvaro av enbart reducerad koppar, vilken
betecknats med värdesiffran 100.
Ur tabellen erhålles alltså inverkan av olika
katalysatorer för olika oljor relativt inverkan av reducerad
koppar på samma olja.
Relativtalen för enbart betsat järn växla som synes
mellan 1,8 och 59,2 och för kombinationen reducerad
koppar — betsat järn mellan 5,3 och 314.
Tabell III.
Katalysator Olja II Olja ixl Olja Vi! Olja VII
Betsat järn, 90 cm2 ....................! 59,2 1,8 8,9: 37.5
Betsat järn, 150 cm2 ............... 67,6 73,7 ’23,0! —
Rostat järn, 90 cm2 ....................1 24,5 3,5 70,o j 78,5
Rostat järn, 150 cm2 ................i 26,1 45,6 70,o —
Starkt oxiderat järn, 90 cm2 .... 17,9 7,0 13,3 35,o
Reducerad koppar, 30 cm2........; 100 100 100 100
Reducerad koppar, 90 cm2........! 166,0 562,0 212,2 —
(100) (100) (100)
Svagt oxiderad koppar, 30 cm2 97,0 89,5 87,6 129,3
Betsat järn, 90 cm2
Reducerad koppar, 30 cm2 ....... 102,0 314 5,3 110,5
Betsat järn, 22,5 cm2 ............... 193,0 473 261,0 —
Reducerad koppar, 90 cm2 ........ (116,2) (84,3) (123,0)
Starkt oxiderat järn, 90 cm2
Reducerad koppar, 30 cm2 ........ 85,7 124,5 97,4 100,5
Starkt oxiderat järn, 150 cm2.... 156,8 212,2 161,0 —
Reducerad koppar, 30 cm2
Rostat järn, 90 cm2
i Reducerad koppar, 30 cm2........; 105,0 275,5 163,8 —
Rostat järn, 150 cm2
Reducerad koppar, 30 cm2........1 176,8 284,0 190,2 — [
Av det anförda synes även kunna förklaras orsaken
till att varierande värden erhållits vid metallkatalys,
vilket säkerligen är att hänföra till smärre till synes
oväsentliga variationer i ytbeskaffenheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
