- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1928. Elektroteknik /
183

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 6 okt. 1928 - Fältstyrkemätningar från Motala rundradiostation, av byråingenjör Siffer Lemoine - P. H.-belysningen, av C. S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 okt. 1928

ELEKTROTEKNIK

183

Så har även konstaterats vara fallet. Sambandet mellan
dem har däremot icke blivit undersökt. Det kanske bör
tilläggas, att samtliga mätningar från Motala äro
utförda vid dagsljus, varför dessa fenomen icke därvid
observerats.

Tid efter annan förekommer i pressen mer eller mindre
omild kritik över att Motala liksom de flesta andra
rundradiostationer ej kunna avlyssnas till allmänhetens
fulla belåtenhet, och botemedlet är nästan alltid
rekommendation att använda större sändningseffekt. Det torde
utan vidare inses, att en effektökning i sådana fall, som
nyss relaterats, icke är av någon som helst betydelse

eller kan utöva någon verkan till det bättre. Med mera
antennkilowatt ernås visserligen starkare markvågsfält
men samtidigt också, en i samma proportion ökad
rymd-strålning. Förhållandet mellan deras amplituder bli
desamma, och resultatet exakt lika vid avlyssningen.
Kunde däremot sådana ändringar vidtagas i
sändareantennens konstruktion, att ytstrålningens effektivitet bleve
större på rymdstrålningens bekostnad, skulle
fading-gränsen drivas till längre avstånd. Vissa undersökningar
hava under det gångna året gjorts, huru olika
antenntyper förhålla sig i detta hänseende, varom särskild
redogörelse i sinom tid torde följa.

P. H.-BELYSNINGEN.

ETT NYTT SYSTEM.

I stort sett hava samma gamla principer för olika
belysningsarmatur i arbetslokaler och bostäder under många år
använts.

Glödlampan har i de flesta fall gjorts mer eller mindre
bländfri genom att inbyggas i omgivande kupor av glas,
marmor eller tyg, eller lämnats alldeles oskyddad, som man
tyvärr alltför ofta ser ännu i dag, eller ock monterats in i
reflektorer, så att allt ljus först måste kastas upp i taket,
varifrån en mindre del, ofta mindre än 30 %, efter
reflektion nedåt kommer själva arbetsplatserna tillgodo.

I förra fallet har man därvid måst finna sig i att
ljusflödet måste så att säga filtreras genom glaset och
därigenom en avsevärd mängd går förlorat och ekonomien
redan härigenom blir ganska dålig.

’Största olägenheten är emellertid, att ljuset icke från
början riktas eller fördelas på det sätt som lokalens
ljusbehov kräver, utan ger anledning till slöseri med ljuset 1
icke önskade riktningar.

Senaste årens vetenskapliga undersökningar beträffande
ljusets inverkan på arbetseffekten vid olämplig
ljusfördelning hava tillfullo bestyrkt vikten av att undvika
bländande eller ögonen generande ljus, antingen detta nu
kommer direkt från armaturen eller från alltför stark
belysning av tak och väggar, varigenom urskiljandet av själva
arbetsobjektet försvåras och blir tröttande.

P. H.-systemet, som särskilt tagit sikte på dessa
synpunkter, är byggt på en ny princip, i det glödlampan visserligen
omgivits av skärmar av glas eller metall, som dock
anordnats så, att de under det de dölja lampan för ögat,
omedelbart reflektera ljuset i de önskade ljusriktningarna, utan
att detta behöver passera genom skärmarna, och alltså icke
nämnvärt minskas.

Fig. 2. Opalglaslampans
ljusfördelningsdiagram.

Fig. 3. Mattglaslampans ljusfördelning-. Fig. t. Lacklampans ljusfördelning.

Dessa skärmar prepareras nämligen på undersidan på ett
särskilt sätt för att erhålla största möjliga
reflexionsförmåga utan bländning. Den översta och större skärmen
sprider ljuset huvudsakligast utåt, under det att den mellersta
och undre sörjer för ljuset inom en kona nedåt med c:a
50 ° sida mot vertikalen.
Ljus uppåt erhålles alltid i
tillräcklig mängd i de fall,
då skärmarna äro av glas.
I de flesta fall reflekteras
alltid dessutom en del av
det nedåtriktade ljuset efter
belysning av arbetsfältet
uppåt, och lämnar även vid
metallskärmar viss
belysning uppåt till taket i
analogi med dagsljuset.

Skärmarna utföras
nämligen av olika material såsom opalglas, mattetsat klart glas
eller metallskärmar och utföras dessutom med olika
beläggning pä ytan, såsom vitlackering, mattförsilvring, dagsljus*
färgbeläggning eller förgyllning och giva därvid en helt
olika ljusfördelning liksom också helt olika färgton hos
ljuset, varigenom det lämpar sig för helt olika ändamål, då
ljusets art kan varieras från rent dagsljus till varmaste
guldstrålar genom de olika skärmarna.

Särskilt de två sistnämnda åstadkomma helt nya
färgtoner, i det en verkligt effektiv dagsljusbelysning eller, som
vid guldlampan, ett guldskimrande, synnerligen varmt och
angenämt ljus erhålles. Skärmarna kunna också färgas
blå, röda, gröna etc. för olika dekorativa ändamål och giva
därvid en egendomlig färg å ljuset.

i_t_i

Fig. 1. P. H.-lampa, delvis i sektion.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:23:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1928e/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free