Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 SEPT.
ig28
ÅRGÅNG
58
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
MEKANIK 9
Redaktör: H. F. NORDSTRÖM
INNEHALL: Om maskinskovlar, av civilingenjör Hilding Häggström. -— Några synpunkter vid val av aggregat för
kraftverk, av diplomingenjör N. Popoff. — Litteratur.
OM MASKINSKOVLAR.
Av civilingenjör HILDING HÄGGSTRÖM.
En maskinskovel i verksamhet var ännu för några år
sedan en sevärdhet, som aldrig undgick att draga en
stor publik bland de förbipasserande. Numera anses
en eller flera maskinskovlar som ett nödvändigt
tillbehör vid varje grundgrävnings- eller vägarbete. Så är
åtminstone förhållandet i Amerika och denna artikel
grundar sig huvudsakligen på amerikanska förhållanden.
Maskinskovelns arbetssätt är som bekant en tämligen
trogen kopia av rörelserna hos en man grävande med en
spade. Skopan föres mot jordbankens fot och pressas
framåt samtidigt, som den hissas genom jordbanken.
Därpå föres den över tömningsplatsen genom svängning
av bommen eller maskinens hela överdel. Tömningen
sker genom bottnens öppnande.
Konstruktion.
Skopa och born.
Maskinskovelns sinsemellan rörliga huvuddelar äro:
skopan med skopskaftet, bommen, det övre ramverket,
samt underredet.
Den del. som förtjänar främsta uppmärksamheten, är
givetvis skopan (se fig. 2). Skopan måste konstrueras
på så sätt, att den ger minsta möjliga motstånd vid
grävning och ej ger materialet tillfälle att hänga upp sig
vid tömning. Detta ernås bäst genom att ge skopan
en svagt konisk form och undvika alla utsprång, särskilt
på skopans främre del. På grund av sitt utsatta läge
måste skopan dessutom fylla mycket stora fordringar i
hållfasthetshänseenden, samt vara slitstark, utan att
dess vikt blir alltför stor. Stor skopvikt betyder
nämligen minskad grävkraft och lägre lyfthöjd, oavsett
energiförlusten.
Skopan utföres antingen av plåt eller stålgjutgods.
Framdelen. eller åtminstone översta delen därav, den
s. k. läppen, utföres av specialstål. Framtill är skopan
oftast försedd med ett antal tänder, vanligen fyra. Dessa
tillverkas av manganstål av austenitkaraktär. För
grävning av lösa och jämna jordarter, såsom sand o. d., äro
tänder överflödiga. Vid grävning i lera äro de till hinder,
emedan leran gärna hänger upp sig i dem. Tänder
användas därför ej i lera, såvida ej närvaron av
kullersten gör dem nödvändiga.
Skopbottnen bestående av en plåt är lagrad omkring
ett par tappar på skopans bakdel (se fig. 2). På
undersidan finnes en klinka, som griper i en spärrhake på
skopans framdel. För skopans tömning drages klinkan
tillbaka, tills den släpper spärren och skopans innehåll
störtar ut. När skopan efter tömningen föres ned mot
marken, sluter sig skopbottnen på grund av
tyngdkraften och klinkan faller i lås.
Denna enkla konstruktion användes i Amerika sedan
90 år tillbaka, men i Tyskland har utvecklingen tagit en
annan väg. Det nedstörtande skopinnehållet, gjorde
skada på lastvagnarna, och därför sökte man finna en
metod för långsammare tömning. Flera patenterade
-mss///7<7
; Sjoàrr
J/i/fef Löye
(føef/.àpe
Fig. 1. 120 tons ångskovel.
Fig. 2. Grävskopa; amerikansk typ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
