Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 19 jan. 1929 - Järnvägsekonomi och biltrafik, av Lars Akselsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 jan. 1929
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
29
i Posttidningen, samt rätt för järnvägarna att utan
särskilt tillstånd kombinera biltrafik med sin rörelse.
För de lägsta tarifferna böra järnvägarna, i den
mån det är möjligt med hänsyn till vad trafiken kan
bära, äga rätt att vidtaga förhöjningar, som kunna
kompensera inkomstminskningen i de högre
tarifferna.
Månadsbiljetter till priser under självkostnaderna
böra järnvägarna icke åläggas att hålla. För
post-och militärtransporter bör staten, sedan järnvägarnas
monopol blivit brutet, icke längre förbehålla sig
förmånen av särskilt billiga priser, utan fullt vederlag
bör betalas för sådana transporter.
Statliga pålagor på järnvägarna till förmån för annan part.
1 fråga om korsningar mellan järnväg och väg
föreslå de sakkunniga i enlighet med en tidigare
hemställan, att sådana nya anordningar, som
nödvändiggjorts av biltrafiken, skola bekostas av
bilskattemedel och ej påläggas järnvägarna. Principen bör vara,
att den trafikled, till vilken förändrade förhållanden
äro hänförliga, skall bära kostnaderna för de
anläggningar, som nödvändiggöras av dessa förändrade
förhållanden. Vidare föreslås att bilskattemedel anvisas
till anordnande av skenfria vägkorsningar.
Beträffande nuvarande bestämmelser om fri sikt
vid plankorsningar framhålles, att nödig
trafiksäkerhet ej kan uppnås, om ej biltrafiken framföres med
nödig försiktighet, vilket nu ofta ej är fallet.
Exempelvis påkördes under fjolåret 500 fällda
järnvägsbommar eller grindar av bilister. Bilismen bör
åläggas att vid annalkande till järnvägsövergång,
liksom vid andra farliga ställen å vägen, nedbringa
hastigheten, så att bilen vid behov kan stannas,
innan korsningen uppnås. Sker detta, kunna
väsentligt mindre stränga krav på fri sikt vara tillräckliga.
De sakkunniga hemställa således om föreskrift om
hastighetsbegränsning och strängare tillsyn å
biltrafiken till undvikande av olyckshändelser vid
vägkorsningar samt om lindring av bestämmelserna om fri
sikt.
Vidare framställas åtskilliga detaljförslag rörande
anordningar vid vägkorsningar.
Järnvägarnas stängselskyldighet har stor
ekonomisk betydelse, årligen c:a 1.25 mill. kr. för enskilda
järnvägar och 0,85 mill. kr. för statens järnvägar.
Avsevärda lättnader böra utan olägenhet vara
möjliga. Genom lagändring förra året ha järnvägarna
ålagts vidgad skadeståndsplikt för skadade djur och
härav bör också följa rättighet för järnvägarna att i
så stor utsträckning som möjligt undvara stängsel.
Enligt koncessionerna har telegrafverket rätt att
på järnvägsområde framdraga telegraf- och
telefonledningar. Såsom redan för 20 år sedan uttalats av
trafiksäkerhetskommittén bör denna rätt dock gälla
blott i den mån den ej inkräktar på järnvägens eget
behov av sitt område. Denna princip, som på sistone
bestritts av telegrafverket, hävdas av de sakkunniga.
En speciellt viktig fråga därvid rör skyldigheten att
vid järnvägs elektrifiering bekosta utflyttning av
telegrafverkets ledningar i enlighet med föreskrifter
i 1902 års lag om elektriska anläggningar. Med stöd
av den allmänna principen hävda de sakkunniga, att
icke heller sådan skyldighet bör utkrävas av
järnvägarna.
Vid torrläggning av mark äro järnvägarna enligt
vattenlagen ålagda, att i viss utsträckning utan
ersättning bekosta vattenavlopp genom banvallen. De
sakkunniga föreslå, att järnvägarna, liksom övriga
deltagare i torrläggningsföretaget, åtminstone erhålla
statsbidrag till en del av kostnaden.
Rörande desinfektion av järnvägsvagnar vid
djurtransporter gälla väsentligt strängare bestämmelser
än för bilar. Här föreslås att lindring åvägabringas
och de båda transportmedlen jämställas.
Järnvägarnas egna driftsförhållanden.
Endast en mindre del av de besparingsåtgärder,
som äro önskvärda inom järnvägarnas egna
driftskostnader, faller inom ramen av
utredningsuppdraget, nämligen i vad avser statliga föreskrifter,
bestämmelser och ingripanden. Det gäller här dels de viktiga
tjänstgöringsreglementen, som fastställas av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, och dels den inspektion,
som järnvägarna äro underkastade från väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen.
De sakkunniga vitsorda, att myndigheterna
merendels visat stor förståelse för järnvägarnas av
ekonomiska skäl framkomna önskemål om förenklingar
och tillmötesgått med erforderliga jämkningar av
bestämmelserna. De sakkunniga ha därför icke själva
verkställt någon ingående utredning i saken, men
framställa en hel rad av detaljönskemål till
beaktande.
Kapitalanskaffning för motorvagndrift.
Allmänheten kräver numera rikligare tåglägenheter
än förr. I viss utsträckning utgöra motorvagnar ett
gott hjälpmedel för att reducera kostnaderna för en
ökad tågplan. Motorvagnar äro emellertid dyra i
anskaffning, men de små enskilda järnvägar, som äro
starkast i behov av motorvagnar för att kunna
bibehålla och upparbeta sin övervägande lokala trafik,
ha merendels svag ekonomi och sakna möjlighet att
uppbringa erforderligt kapital.
Staten har oftast botteninteckning i dessa
järnvägar och övriga kreditorers fordringar äro merendels
värdelösa. Enskild kredit för motorvagnanskaffning
kan därför ej påräknas, men däremot stiger värdet
av statens botteninteckning, då motorvagn
införlivas i järnvägsfastigheten. Därjämte bör järnvägens
affärsvärde höjas genom möjligheten att med
motorvagnar upparbeta trafiken, så att även statens
förutvarande fordringar stiga i värde, och utsikten att få
statslånet förräntat och amorterat förbättras. De
sakkunniga finna det därför icke blott fullt
motiverat utan jämväl ur statens egen synpunkt
affärsmässigt klokt, att staten lämnar låneunderstöd till
enskilda järnvägars motorvagninköp. Lån bör
beviljas till */, av kostnaden mot 5 % ränta och 15 års
amorteringstid (annuitet 9,63 %). Lånen böra utgå
ur allmänna järnvägslånefonden, vilken nu knappast
behöver vidare användas för nya järnvägars
byggande.
Såsom av ovanstående referat framgår torde
utredningens huvudvikt få anses ligga i ett generellt
krav, att vid kommunikationsväsendets fortsatta
utveckling järnvägarna och bilarna skola vara i sin
konkurrens principiellt jämställda, varken ensidigt
gynnade eller missgynnade. Järnvägarna skola vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
