Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 9 mars 1929 - Ingenjörernas anställningsavtal, av Karl A. Wessblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
145
Nästa punkt är likaså i båda parternas intresse
att få väl formulerad. Den gäller angivandet av
den anställdes åtaganden och förpliktelser samt
sättet för deras uppfyllande. Punktlighet,
noggrannhet och energi äro egenskaper som pryda vem
som helst. Låt vara att dessa egenskapers
angivande med tiden kan bliva en platonisk gest i
avtalet, det skadar likväl ej att hava dem där. Den
anställde bör sålunda åligga att med punktlighet,
noggrannhet och energi redligen fullgöra den åtagna
arbetsuppgiften samt därutöver efter bästa förmåga
inom ramen för sin befogenhet verka för
tillvaratagandet av arbetsgivarens intressen. Har uppdraget
en mycket speciell karaktär t. e. konstruerandet
enligt visst program av en viss maskin, bro, eller dyl.
är det givet att denna allmänna formulering icke
utan vidare kan komma till användning.
Beträffande punktligheten kanske följande bör
påpekas.
Det kan icke vara skäligt, att en ingenjörs
arbetstid fixeras godtyckligt. Det är uppenbarligen icke
likgiltigt, om arbetstiden förlägges från 7 eller 9 på
morgonen eller t. o. m. från kl. 10 på förmiddagen.
Vid verkstäder etc., där arbete i flera skift äger rum,
kan ju även nattarbete förekomma, och det synes
därför angeläget att i avtalet angiva, vilka de ordinarie
arbetstiderna äro. Ett sådant angivande kan ju vara
generellt dvs. gälla både kontor och verkstad och ev.
andra arbetsplatser under olika förhållanden, och det
får då framgå av arbetsuppgiftens fixerande, vilka
arbetstider den anställde får vara beredd att
respektera.
Det lilla ordet redligen liar slutligen inflikats
därför att det endast är en på redligt arbete baserad
framgång som avtalet bör avse såväl för arbetsgivare
som anställd och det klingar bättre än det eljest
självklara begreppet ärlig.
Så komma vi till punkt 4. bestämmandet av de
förmåner den anställde bör åtnjuta. Redan denna ytterst
vanliga formulering anser jag vara missvisande och
falsk. För den anställdes prestanda skall
arbetsgivaren förplikta sig utgiva en viss ersättning, så
bör det låta och icke i detta sammanhang talas om
lönen som en förmån.
Låt oss se huru formuleringen kan bliva:
Arbetsgivaren — här kommer naturligtvis i stället ett namn
— förpliktar sig under detta avtals giltighetstid
såsom ersättning för den anställdes åtaganden till
honom utgiva 1) en årlig lön av kr.......som med en
tolftedel utbetalas månatligen i efterskott.
2) ett tantième uppgående till..........
3) premiebidrag till pensionsförsäkring
4) „ „ olycksfallsförsäkring
5) „ „ livförsäkring
6) bidrag till representationskostnader
samt äger åtnjuta följande naturaförmåner:
Om dessa punkter i avlöningsmomentet, vilka
givetvis icke alla behöva återfinnas i ett avtal gälla
följande synpunkter: Utgångspunkt för
löneberäkningen bör för en ingenjör årslönen vara och tiderna
för dess utbetalande böra riktigt angivas ävensom om
utbetalningen sker i förskott eller efterskott. Om den
anställde i sitt uppdrag kan väntas komma att som
regel företaga utrikes resor, kan lämpligen avgöras
huru med lönens utbetalning under dylika
förhållanden skall förfaras. Av vikt kan ofta för de anställde
vara, att lian vet i vilken valuta lönen utgives.
Dessvärre är det icke alltför ofta som ingenjören
åtminstone i början av sin verksamhet kan komma i
åtnjutande av tantième. Skall emellertid dylikt utgå
måste sättet för dess beräknande noga angivas, ty det
är på denna punkt som nästan alla kontrakt förr
eller senare ge anledning till missförhållanden. Det
ligger emellertid utom ramen för detta inlägg att
redogöra för de olika former för tantièmeberäkningar
som kunna komma i fråga och förkastas, det må
räcka med att påpeka sakens vikt.
Beträffande bestämmelserna rörande bidrag till
vissa premier och till representation anser jag att
specificerade uppgifter böra finnas i kontraktet.
Anledningen till denna min åsikt vad
representations-bidrag beträffar är att för mången ingenjör i hans
anställning otvivelaktigt en viss
representationsskyldighet föreligger. Att tid efter annan komma stickande
med kvitton på smärre representationsutgifter anser
jag vara ett oskick som lätt leder till överdrifter,
missbruk och krångel. En viss, låt vara liten
representation, bör den anställde beräknas böra bestrida
av sin inkomst, och detta bör vara ett av den
anställande sanktionerat förhållande, som gör att onödig
meningsväxling med taxeringsmyndigheterna icke
behöver uppstå, när den anställde i sin deklaration gör
avdrag för sina representationskostnader. Jag
hoppas att ej bliva missförstådd i denna punkt, och jag
vill förtydliga det anförda genom ett påpekande, att
här förordade system givetvis ej utesluter, att
speciellt anbefalld eller av andra skäl nödvändig
representation debiteras arbetsgivaren.
Beträffande premiebidrag till pension- eller
livförsäkring är det också skattesynpunkten, som dikterar
min syn på de föreslagna bestämmelserna härom i ett
anställningsavtal. Sådana bestämmelser synas mig
skäliga åtminstone så länge i taxeringen avdraget för
försäkringspremier är begränsat till 200 kr. fast de i
verkligheten oftast överstiga detta belopp.
För såväl tantièms som andra prestandas
utbetalning böra tiderna noga fixeras.
När det så gäller att fixera avtalets giltighetstid,
är för arbetsgivaren kanske huvudsynpunkten den,
att han åtminstone icke om det gäller en novis vill
binda sig för en längre tid, innan han fått en på egen
granskning grundad uppfattning om vad den
anställde går för. Detta måste anses rimligt, och man kan
ju lätt tillmötesgå denna synpunkt genom att
muntligt överenskomma om någon tids prövotid, innan
avtal tecknas. När det gäller en mera meriterad
ingenjör, som kanske efter längre tids tjänst övergår
till annan befattning, bör likväl saken vara av alla
parter så pass väl överlagd att kontrakt omedelbart
kan skrivas.
Rent ideellt gäller ju, att det icke bör vara enbart
vissa kontraktsbestämmelser som hindra en
arbetsgivare från att skilja sig från en icke längre
önskvärd medarbetare, medan det å andra sidan icke
enbart bör få bliva en kontraktsbestämmelse som får
hindra en anställd att lämna en post på vilken han
av olika skäl icke trives i sitt arbete. Långa kontrakt
äro ur denna synpunkt av ondo, då givetvis den
angenäma känslan av att få vidmakthålla ett samarbete
helst enbart bör få bliva avgörande för samarbetets
utsträckning i tiden. Så harmonisk blir emellertid
endast sällan verkligheten, ty särskilt i de större före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
