Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16. 20 april 1929 - Stadsavfallet och dess slutliga kvittblivande, av Karl Tingsten - Fjärde nordiska elektroteknikermötet 13—15 juni 1929, av F. Dn. - Explosionsolyckan vid Värtagasverket i Stockholm, av Emil Spetz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
TEKNISK TIDSKRIFT
16 febr. 1929
striella behov m. m. I förbigående torde emellertid
det anmärkningsvärda förhållandet böra påpekas, att
medan möjlighet till sopförbränning i utlandet i
allmänhet huvudsakligen torde grunda sig på
eldstads-resterna, utgör grunden härtill i Sverige den otroligt
stora skräpproduktionen, en skräpproduktion, som
visserligen talar om det svenska folkets höga
kulturella ståndpunkt, men på samma gång även om
dess slösaktighet och oförmåga att i det skenbart
värdelösa se något att taga vara på, att tillämpa
ordspråket: "många bäckar små göra en stor å". Med
hänsyn härtill torde det önskemålet kunna uttalas,
att man i samband med avfallets slutliga
kvittbli-vande — särskilt då vid förbränning under större
förhållanden — genom en rationellt ordnad
frånploek-ning av föremål och ämnen, som med fördel kunna
tillföras industrien, i någon mån ville gottgöra det
slöseri, som möjliggjort eldens användning som
huvudsakligt förintelsemedel.
I främsta rummet gäller emellertid här, liksom i
utlandet, att få full och ekonomisk användning för
värmet — någon lönande användning av slagg och
aska torde knappast annat än tillfälligtvis kunna
påräknas i Sverige, utan måste nog dessa
förbrännings-rester läggas i upplag eller användas till fyllning. —
Det är självfallet ytterst motbjudande att låta
värmet gå förlorat, samtidigt som bränsle är en
nödvändighetsvara, som årligen kostar landet 100-tals
millioner kronor, och man vill gärna tro, att denna fråga
borde kunna ordnas på ett tillfredsställande sätt.
Frågan är emellertid, såsom förut framhållits, svår
att komma till rätta med och ytterligt invecklad.
Något undantag härifrån beträffande de allmänna
svårigheterna gör ej Sverige. Man skulle tvärtom
kunna säga, att den känslighet, som här förefinnes i
estetiska och hygieniska frågor, i nämnda avseende
lägger ytterligare hinder till de många andra, I ett
avseende — tekniskt — torde dock förhållandena
vara gynnsammare i Sverige än flerstädes i
utlandet, enär årstidernas olika behov av bostadsbränsle
här ej bestämmer eller utövar något avsevärdare
inflytande på sopornas värmevärde, vilket ju ligger i
skräpet. Även andra omständigheter, som dock här
måste förbigås, verka därhän, särskilt i de större
städerna. att bränslevärdet till förmån för en jämn
värmealstring kan anses vara praktiskt taget konstant
året runt. I denna jämnhet ligger självfallet en
betydande fördel, om det gäller, att exempelvis lämna
ånga eller kraft till industriella behov. Men medan
den industriella driften i regel blott tager 8 timmar
av dygnet i anspråk, måste sopförbränningen pågå
minst 16 timmar, helst hela dygnet. Andra utvägar
för värmets tillgodogörande under återstående
förbränningstid måste då skapas eller utfinnas, såsom
för uppvärmning — lokaler och för bad — belysning,
överförandet av elektrisk ström till stadens
ledningsnät, strömmens ackumulering m. m. Här framstår,
förutom mera allmänna spörsmål, ett helt komplex
av i varandra ingripande tekniska frågor, som måste
lösas under ställningstagande till en hel del kanske
ofta mot varandra stridande intressen. Man torde
kunna säga, att svårigheterna härvid såväl i Sverige
som i utlandet i flera fall bli så stora, att de helt
enkelt ej kunna övervinnas.
Att närmare ingå på dessa angelägenheter ligger
emellertid vid sidan av syftet med denna uppsats.
Dess huvudsakliga ändamål är att påvisa, att den
del av den kommunala verksamheten, som avser
städernas renhållning, innefattar många viktiga, här
blott antydda, spörsmål av rent teknisk beskaffenhet,
för vilkas utredning ingenjörernas intresse och
medverkan erfordras. Med de stora anspråk svenska
folket ställer på allt, som har avseende på snygghet och
hygien, kan man förutse, att städernas
renhållningsfrågor, framför allt då avfallets kvittblivande •—
andra utvägar än förbränning m. m. torde härvid
kunna komma i fråga — komma att ägnas en allt
större uppmärksamhet i och för ett allt rationellare
ordnande av dessa angelägenheter. Det torde då vara
teknikens män även i Sverige, som här, liksom skett
på så många andra områden av mänsklig
verksamhet, böra träda" fram och visa vägen, i främsta
rummet då den väg eller de vägar, som för svenska
förhållanden leda till målet.
FJÄRDE NORDISKA
ELEK-TROTEKNIKERMÖTET
13—15 JUNI 1929.
Officiell inbjudan har nu utsänts till det fjärde
nordiska elektroteknikermötet, vilket a-vhålles i
Helsingfors och Imatra den 13—15 juni 1929. Mötets
program, vilket innefattar behandling av ett antal
synnerligen aktuella frågor, har tidigare i stora drag
skisserats i Teknisk tidskrift (Elektroteknik,
november 1928). De två första mötesdagarna ägnas åt
föredrag och diskussioner, medan den tredje dagen är
anslagen till en utflykt till den nyligen fullbordade
kraftanläggningen vid Imatra, alltså en första rangens
attraktion för den, som önskar förena tekniska
studier med en sommarfärd till natursköna nejder.
Den officiella inbjudan har utsänts direkt från
ar-betskommittén i Helsingfors till ett stort antal
personer i de nordiska länderna. Emellertid kunna
givetvis ej på detta sätt alla nås, som hysa intresse för
mötet. Den svenska organisationskommitténs
sekreterare, byråingenjör F. Dahlgren, Stockholms
elektricitetsverk, Stockholm 6, lämnar därför efter
anmodan ytterligare meddelanden och utsänder
anmälningskort och program till envar, som eventuellt
reflekterar på deltagande i sommarens möte.
Uppmärksamheten fästes särskilt på de på
programmets sista sida angivna båtlägenheterna,
speciellt på den uppgiften, att om 130 deltagare äro
anmälda före april månads utgång, ångfartyget
Oihonnas ordinarie tur från Stockholm till Helsingfors
inhiberas och båten avgår redan kl. 9 à 10 onsdag
morgon den 12 juni med ankomst till Helsingfors
torsdag kl. 9. Samtliga anmälningar torde därför
insändas snarast möjligt och i varje fall inom april månad.
F. Dn.
EXPLOSIONSOLYCKAN VID
VÄRTAGASVERKET I STOCKHOLM.
I anslutning till det i häfte nr 13 av tidskriften
lämnade meddelandet om explosionen av ackumulatorn på
ett s. k. eldlöst lok vid Värtagasverket den 6 mars vill
undertecknad härmed, sedan utredningen angående or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
