Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 6 juli 1929 - Höga luftelektriska spänningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 b
TEKNISK TIDSKRIFT
29 juni 1929
av en steatitisolator av motortypen.1
För att undvika bildandet av
sammanhängande vattenskikt vid regn och
dimma blevo alla de använda
isolatorerna doppade i paraffin. Pä- detta
sätt erhölls ett tunt paraffinskikt, som
häftade väl fast vid steatiten. Detta
skikt gjorde att även vid ovanligt
stark nederbörd, vilket som bekant
brukar åtfölja åskväder i sydalperna,
förekommo inga isolationsförluster.
Isolatorkedjan vid gniststräckan
bestod av 25 isolatorer med en längd av
ca 7 meter, isolatorkedjan intill
metallnätet bestod av 10 isolatorer och
den tredje kedjan hade 28 isolatorer
(fig. 3). Denna ojämna fördelning av
isolatorerna hade valts för att
möjliggöra urladdningar endast vid
gniststräckan, där de voro tillgängliga
förobservation. Den ena antennhalvan
tjänade samtidigt som avledare för att
tillföra mätinstrumenten de av metallnätet
upptagna elektriska laddningarna.
Mätanordningen var anbringad
under det ställe där ledningen hade
minsta avståndet från jorden. Då
isolationsförlusterna kunde undvikas
genom tillräckligt långa
isolationsked-jor, kom det huvudsakligast an på att
minska strålningsförlusterna, vilka vid
de höga spänningarna och relativt låga
strömstyrkorna spela en avgörande
roll.
Strålningsförlusten avtar med
stigande radie hos en ledare och
ledningen från nätet till mätapparaturen
måste därför göras så tjock som
möjligt. Genom en särskild konstruktion
kunde detta mål uppnås på enkelt sätt
utan att därför de därmed följande
nackdelarna i fråga om vikt och
rörlighet, vilket annars är en följd av
dylika ledare med stor radie, behövde
tagas på köpet. Antennlinan överdrogs
som en pärlkedja med tunnväggiga och
kantlösa ihåliga kroppar av metall,
vilkas diameter ökades i proportion till den med
minskat jordavstånd växande fältstyrkan.
i Vidstående figur 2
visar en steatitisolator
av motortypen. Steatit
är ett keramiskt material,
framställt av späeksten,
dvs. magnesiumsilikat,
under det att porslin
framställes huvudsakligast av
kaolin, dvs.
aluminiumsilikat. Steatit är
mekaniskt och termiskt
starkare än porslin under det
att den elektriska
hållfastheten är ungefär
samma. Isolatorer av
motortypen äro utbildade så att
den keramiska delen utsättes för enbart dragpåkänning. En
motorisolator är absolut genomslagssäker och ej ens under
olja kan nian få ett genomslag. Skadas skärmarna har
motor-isolatorn fortfarande en viss isolationsförmåga.
Fig. 3. Isolatorkedja vid gniststräckan.
Fig. 2.
Fig. 4. Observationshus och mätanordningar.
Mätning av spänningen och övriga iakttagelser
utfördes från ett närbeläget blixtsäkert metallhus (fig. 4).
Därifrån kunde en under den sista strålskyddskroppen
uppställd gniststräcka regleras. En bestämning av
fältstyrkan mellan antennända och jord visade sig
omöjlig, emedan det genom strålning bildades
ionise-rade moln, vilka just vid höga spänningar fullkomligt
störa den normala fältfördelningen.
På grund av åtskilliga svårigheter, som uppstodo
för montagearbetet på grund av den otillgängliga
terrängen, blev anläggningen först färdig i slutet på
augusti. Detta berodde huvudsakligast på ett
olycksfall vid montaget, som förorsakades av glidning av en
linklämma, varvid den nästan färdiga anläggningen
föll ned i dalsänkan. Därvid störtade den i mitten
inhängda isolatorkedjan på 10 isolatorer från en höjd av
ca 60 meter ned på den med gräs bevuxna klippan.
Då inga reservisolatorer stodo till förfogande och det
ej heller var möjligt att vänta på en ersättningsleve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
