Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 6 juli 1929 - Höga luftelektriska spänningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 juni 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
363 a
Fig. 5. Svårt montage.
rans, blevo isolatorerna efter avlägsnande av de
fullkomligt tillbucklade plåtskärmarna ånyo inbyggda,
sedan en provning visat att de i mekaniskt hänseende
ej på något sätt tagit skada av nedstörtningen.
Genom dylika dröjsmål gick åskvädrens
liuvud-period outnyttjad förbi och under tiden för arbetet
drog endast ett åskväder fram över den driftsfärdiga
anläggningen, varvid dock tydligt framgick att det
eftersträvade målet kunde uppnås på denna väg.
Den maximala längden av gniststräckan var 4,5
meter. På denna längd inträffade lätt överslag.
Under åskvädrets höjdpunkt inträffade ungefär ett
överslag i sekunden med anmärkningsvärd
regelbundenhet under ca 30 minuters tid. De tyska forskarnes
erfarenhet från en hjälpantenn och från avlägsna
åskväder vid den stora anläggningen hade visat att vid
så täta överslag var det alltid möjligt att öka
gniststräckan till ungefär dubbla längden innan man kom
till gränsen för överslag. Då det ej var möjligt att
under åskvädret öka längden av gniststräckan, kan
som uppmätt minimalspänning endast angivas 2,3
millioner voit, vilket motsvarar gnistlängden av 4,5
meter mellan spetsar.
Efter dessa preliminära resultat lämnades
anläggningen kvar över vintern på platsen för att åter
genast kunna tagas i bruk året därpå.
1928 års försök — 10 millioner voit.
Försöken under 1927 hade visat att det närmast
endast fordrades en förlängning av isolatorkedjorna
för att uppnå en ytterligare, avsevärd
spänningsstegring.
När arbetet i slutet på mars åter upptogs, och för
ögonblicket varken det erforderliga antalet isolatorer
eller armaturer för de ursprungligen planerade
dub-belkcdjorna på Monte Generoso stodo till förfogande,
beslöts att förlänga de förefintliga enkelkedjorna för
att i varje fall kunna utnyttja våråskvädren.
Inhängningen av nya isolatorer gick tämligen raskt
undan, enär antennen hade stått sig gott under
vintern vid ökad nedhängning, ehuru de på marken
lämnade slutkedjorna av stormarna rullats fram och till-
baka, delvis över berggrund, och
därvid grävt ordentliga rännor.
På varje sida höjdes isolationen till
ca 40 stycken isolatorer.
Nedhäng-ningen valdes så att dragbelastningen
normalt var 1 500—2 000 kg och vid
starka stormar och snölast steg detta
värde till ungefär det dubbla.
Kort efter färdigställandet iakttogs
vid ett åskväder spänningar på ca 5
à 6 millioner voit.
Redan vid början av åskvädret
skadades starkt en isolator i närheten av
det sista stora strålningsskyddet,
förmodligen genom åskslag. Armen på
gniststräckan hade just höjts och
berörde isolatorkedjan ungefär på första
tredjedelen Sä cltt) urladdningarna
måste taga sin väg tätt utefter
kedjan och därvid fingo en stödpunkt på
den inre kappen av en isolator och
därifrån slogo de över direkt genom
skärmen till j ordningsarmen. Därvid
utsprängdes en stor skärva och även isolatorns
mittel-del blev splittrad.
Då det var omöjligt att skydda eller avlasta den
långt ut hängande isolatorn, måste försöken
fortsättas i detta tillstånd med fara för ett brott och hela
anläggningens nedstörtande.
Då åskvädret kulminerade, blev den av 38
isolatorer bestående slutkedjan ständigt överslagen.
Överslagen bestodo vanligen av flera, snabbt efter
varandra följande gnistor och upphörde aldrig utan över-
Fig. 6. Isolatorer och inställbar gniststräcka vid ena änden av
anläggningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
