Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 3 aug. 1929 - Magasinering av elektrisk överskottsenergi i form av vätgas, av F. Lawaczeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 aug. 1929
TEKNIS K TIDS K II 1 F T
397
Så är ock förhållandet. Kohlenverwertmigs A. G.
i Essen har gjort upp förslag till ett stort rörnät
för gas, som skall sträcka sig över hela Tyskland
(fig. 2). Den erforderliga gasen skulle erhållas
genom koksning av stenkol. En del av den erhållna
koksen skulle användas till framställning av
tackjärn vid järnbruken och den övriga koksen
förvandlas till vattengas, som genom tillförsel av väte och
frånskiljande av kolsyra skalle förvandlas till metan
(CH4).
Gasen komprimeras medelst stora kompressorer
till det tryck, som erfordras för att den skall strömma
jenom ledningsnätet. Det behövliga trycket stiger
med kvadraten på gasens hastighet i rörledningarna,
men å andra sidan bli rörledningarna klenare och
sålunda billigare om gashastigheten ökas, förutsatt
att den framströmmande gasmängden pr timme är
densamma. Komprimeringskostnaderna stiga, men
rörledningskostnaderna sjunka. Följaktligen finnes
en viss hastighet och ett visst tryck, som äro i
ekonomiskt hänseende de fördelaktigaste. Medelst
svetsning skulle man kunna tillverka rör med 350 till
675 mm diameter, som skulle tåla det gastryck, som
erfordras för att i dem framföra 200 till 1 250
millioner kbm gas pr år en vägsträcka på 500 km.
Rörledningen skulle kosta 21 850 000 till 65 641 000
riksmark pr 500 km. Kompressoranläggningarna skulle
visserligen blott kosta 526 000 till 2 600 000
riksmark, men på grund av kostnaden för
kompressorernas drift och den jämförelsevis höga
amorterings-procenten på anläggningskapitalet är deras andel i
de årliga kostnaderna mycket stor. Kostnaden för
transporten av 1 kbm gas 500 km skulle bli 1 pf. för
den grövsta ledningen. Detta är omkr. 18 % av
anläggningskostnaderna. För den klenare ledningen
blir motsvarande kostnad 14,8 % på grund av denna
lednings mindre underhållskostnad. Såsom av fig.
1 synes äro transportkostnaderna för gas lägst.
Kan en dylik vittomfattande värmedistributions
-anläggning endast komma ifråga i länder, som hava
god tillgång på stenkol? Nej, den kan även utföra1.-;
i länder, där vattenkraft finnes. Ty vattenkraft är
energi, och denna kan man förvandla till brännbar
gas genom att på elektrolytisk väg sönderdela
vatten. Vätgasen innehåller den elektriska strömmens
Fig. 2. Projekterat fjärrgasnät för Tyskland, a =
Ruhr-området, b — Aachen-området, c — Saar-området, — g
mellan-tyska brunkolsområdet, h = ostelbiska brunkolsområdet.
hela energimängd, undantagandes vad som genom
motståndet enligt ohmska lagen går förlorat, och
dessutom erhålles syrgas gratis såsom en värdefull
biprodukt. Man erhåller sålunda nästan utan
energiförlust vätgas, som är den bästa och renaste gasen.
Väte har ett värmevärde av 34 000 kalorier, dvs. ett
51/2 ggr så högt värmevärde som medelgoda
stenkol. Vätgasen brinner, utan att sot eller slagg
bildas, och är ej giftig. Förbränningsprodukten är
vattenånga. Väte har det högsta specifika värmet
av alla kända ämnen och har mycket stor
värmeledningsförmåga. Väte har den kraftigaste
reduktionsverkan och den minsta specifika vikten av alla
kända ämnen.
Den i Tyskland planlagda och redan påbörjade
värmetransportanläggningen med gas skulle icke
vara ekonomiskt utförbar, om man icke erhölle
gasen såsom biprodukt. Huvudprodukten är koks
för masugnarna, biprodukten gasen från koksugnarna,
Likaledes är en gasdistributionsanläggning, som
skall samarbeta med vattenkraftverk, ekonomiskt
möjlig, endast om gasen erhålles som biprodukt, dvs.
om anläggningen är grundad på samma ekonomiska
principer, som då gasen framställes av stenkol.
Som bekant lämna elektricitetsverk, som mata
be-lysningsnät, i medeltal endast 1/5 till 1/3 av det antal
kilowattimmar, som verket skulle lämna, om det
arbetade med full effekt. Denna i förhållande till
verkets storlek ringa energimängd måste förränta
hela anläggningen, och den gör det också. Den
energi, som verket kan alstra utöver den för
belysningsnätet erforderliga, behöver man således vid en
prisberäkning ej belasta med några räntekostnader
och erhålles sålunda, då verket drives med
vattenkraft, alldeles gratis samt, då det drives med
ångmaskiner, nära på gratis. Denna från räntekostnad
fria ström kallar jag överskottsström.
Överskottsström finnes i riklig mängd, ända till fyra gånger
så mycket, som ledningsnätet upptager. Tekniskt
anordnas ett med gasframställning förbundet
elektricitetsverk på följande sätt.
Parallellt med belysningsnätet är en
likströmsomformare inkopplad, som omformar den ström, som
nätet icke upptager, till likström. Denna likström
ledes till vattensönderdelningsapparaterna, och verket
kan hela tiden arbeta med full belastning.
Turbinernas, eventuellt ångmaskinernas, reglering blir
enklare. Om ångmaskiner användas till generatorernas
drift, blir ångpannornas eldning -betydligt enklare,
och reparationskostnaden för pannorna minskas
enligt erfarenhet till 1/3, på grund av att de arbeta med
konstant belastning.
Tekniskt erhåller man sålunda en förenkling i
driften genom de parallellt med belysningsnätet
inkopplade vattensönderdelningsapparaterna.
Om man, såsom jag gör, påstår, att en dylik
värme-distributionsanläggning kan med ekonomisk fördel
kombineras med av vattenkraft drivna
elektricitetsverk, måste man bevisa, att följande två huvudvillkor
äro uppfyllda:
1) att en stor kvantitet överskottsström kan
framställas i samband med framställandet av elektrisk
ström för belysning och drivkraft,
2) att framställningen av vätgas av denna
överskottsström samt distributionen av vätgasen till bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
