Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 10 aug. 1929 - Förbränningsmotorns hemlighet, av Oskar Kähr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 b
TEKNISK TIDSKRIFT
29 juni 1929
ning att frångå sin hävdvunna fyrtaktstyp, så länge
ingen av de konkurrerande bilfirmorna gör någon
ansats att åstadkomma en förändring.
Då dessa motorer dessutom besitta de förutnämnda,
ovärderliga egenskaperna, får man knappast förundra
sig över, att varken bilfabrikanterna eller den stora
bilåkande allmänheten reagerar mot det nu påtalade
missförhållandet.
Emellertid ha våra allra förnämsta experter på
rå-oljegebitet sedan årtionden tillbaka arbetat på
avhjälpandet av missförhållandet ifråga, eller att ersätta de
nuvarande bilmotorerna med tvåtakts-råoljemotörer,
ehuru ingen ännu lyckats finna en tillfredsställande
lösning av problemet.
Vi antaga, att medelförbrukningen av bensin för de
över hela världen i dagligt bruk varande 40
millionerna bilar utgör 5 liter à 30 öre pr bil och dag. Detta
motsvarar en daglig världskostnad för bilbränsle av
60 millioner kronor, vilket ger en årlig bränslekostnad
av ca 22 milliarder kronor.
Då man lyckats att på ett fullt tillfredsställande sätt
ersätta de nuvarande bilmotorerna med de åstundade
tvåtakts-råoljemotorerna, skulle bränslekostnaden
alltså minskas till omkring 1/6 av nyssnämnda belopp,
varigenom ca 18 milliarder kronor skulle årligen
inbesparas i bränslekostnad. Det bör därför icke
förvåna, att våra förnämsta -— och givetvis en hel del
övriga •— råoljeexperter arbetat på lösningen av det
stora problemet med en ihärdighet, påminnande om
alkemisternas ansträngningar att finna de vises sten.
Av de anförda siffrorna förstår man, att vinnaren i
den stora tävlingen kan jämföra sin vinst med värdet
av konsten att göra guld.
Då vi emellertid granska betingelserna för
möjligheten att ersätta de nuvarande bilmotorerna med
två-takts-råoljemotorer så finna vi, att villkoren härför
förefalla, på det hela taget, så enkla, att även
lekmannen förundrar sig över, att utbytet icke för länge
sedan ägt rum.
Innan jag övergår till de nämnda betingelserna, vill
jag erinra om tvenne välbekanta fakta, nämligen:
dels att då bensinbränsle användes, exempelvis i en
fyrtaktsmotor, insuges det till cylindern tillsammans
med förbränningsluften, i vilket fall
kompressionstrycket i regeln icke får överstiga ca 7 atm. för att den
explosiva blandningen icke skall tända för tidigt, och
dels att då råolja användes, insprutas den i den
komprimerade förbränningsluften omedelbart innan
an-tändningen skall ske.
I det senare fallet är man följaktligen oförhindrad
att efter behag utöka kompressionstrycket till det av
ekonomiska skäl lämpligaste, nämligen 25 till 28 atm.
Den totala verkningsgraden utökas, enbart härigenom,
från ca 24 % vid 7 atm. till ca 35 % och därutöver
vid exempelvis 28 atm.
Vad som emellertid i huvudsak gjort problemet
skenbarligen så svårlöst, har varit omöjligheten att
åstadkomma en tillräcklig effektiv blandning i
förbränningsrummet av bränsle och luft på den korta
tiden av några fmndratusendedels sekunder, som vid de
hastigt roterande bilmotorerna stå till buds. Man
har för ifrågavarande undersökningar utfört
vidlyftiga och dyrbara laboratorieförsök, varvid
bränsletrycket t. o. m. uppdrivits till inemot 400 atm utan
att man erhållit fullt nöjaktiga resultat. Man
har även vid några av dessa undersökningar trott
sig kunna konstatera, att det bästa
blandningsresultatet erhållits, då antalet strålöppningar i
insprutningsmunstycket är högst 5.
Var och en någorlunda initierad på området ifråga
torde likväl inse, dels att bränsletryck på 300 à 400
atm icke kunna tillåtas på en bilmotor som skall gå
ur hand i hand, och dels att ju flera strålar man
har möjlighet att uppdela bränslet uti, desto
fullständigare måste blandningen av bränsle och luft
bliva, under förutsättning nämligen, att man har
möjlighet att placera och inrikta strålarna så, att
var och en av dem ensam behärskar ett visst
luftområde. Det stora (olösliga?) problemet begränsas
följaktligen enbart till möjligheten att uppdela
bränslet i största lämpliga antal strålar, var och en
i mest ändamålsenlig riktning och
spridningsmöjlighet i förbränningsrummet i förening, jämte
möjligheten att inspruta bränslet på erforderlig kort tid
med användandet av så pass lågt bränsletryck, 50 à
60 atm, att bränslepumpar och ventiler icke inom
relativt rimlig tid taga någon skada genom
detsamma.
Om vid en motor, som arbetar med exempelvis
1 500 varv pr min., bränslets insprutningstid skall
motsvara förslagsvis 3 axelgrader, så blir
insprutningstiden i detta fall 0,00033 sek., vilket icke är
något som helst oöverkomligt tidsmoment för en
dylik, rent mekaniskt utförd operation.
Det stora problemet är följaktligen enbart ett
relativt enkelt bränslefördelningsproblem, hart när ett
Columbii ägg.
Flertalet experter på ifrågavarande område
reagera säkerligen mot vederhäftigheten av detta
påstående, helst då detsamma framkastats utan att jag
samtidigt gjort något omnämnande angående
möjligheten att effektivt renspola cylindrarna. Det
förefinnes emellertid möjligheter även härför, ehuru jag
icke i föreliggande uppsats kan ingå härpå. Jag
vill blott i förbigående erinra om, att i den mån som
bränsleförbrukningen pr hkrtim. hos en tvåtaksmotor
minskar, exempelvis till 190 à 185 gram öka
renspol-ningsmöjligheterna. Detta sker, av flera helt olika
skäl, i väsentligt högre grad än minskningen av den
spec. bränsleförbrukningen.
Vi återgå alltså till spridningsmöjligheterna.
Att införa bränslet på erforderligt kort tid är,
som jag nyss framhållit, ett relativt enkelt mekaniskt
problem. Det återstår alltså endast att finna sättet
för munstyckets utformning, så att tillräckligt antal
strålar, ex. ett 20-tal, kunna åstadkommas,
naturligtvis med motsvarande små tvärsnittsareor, vilka
strålar, genom formen å sina resp.
utströmningsmyn-ningar, erhålla sådana tvärsnittsformer och
medel-riktningar, att de utbreda sig i största möjliga
utsträckning, utan att likväl beröra varandra.
Att framställa ett munstycke med ex. ett 20-tal
öppningar, även om areorna av var och en av dessa
icke överstiga några hundradels kvmm, utgör icke
någon oöverkomlig svårighet, även om var och en
av dessa måste ges en bestämd riktning.
Av problemet ifråga återstår endast
bestämmandet av formen på utströmningskanalerna, för att
strålarna skola erhålla de spridningsegenskaper, som
åstadkomma den åstundade blandningen. Den stora
hemligheten, vars röjande skulle årligen inbespara
mänskligheten mer än ett 10-tal milliarder sv. kro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
