Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFT. 10 OKT. 1929
INNEHÅLL: Malmletningsmetodernas utveckling och nutida svårigheter i vårt land, av Axel Gavelin. — Ett
universellt förfarande för värmebehandling av verktygsstål och andra metaller än järn och för cementering- av stål.
MALMLETNINGSMETODERNAS UTVECKLING OCH
NUTIDA MÖJLIGHETER I VÅRT LAND.1
Av Axel Gavelin.
Äldre tiders malmletning.
Upptäckterna att olika metaller kunna nyttiggöras
för människan ha från början grundat sig på
iakttagelser som gjorts tillfälligtvis och av en slump.
■ Man kan säga, att också uppsökandet av
mineralråämnena i naturen ända fram till de senaste
mansåldrarna i förvånande hög grad präglats av
tillfälliga, mer eller mindre subjektiva eller irrationella
moment.
Upptäcktshistorien för flertalet av våra sedan
äldre dagar kända malmfyndigheter vimla av
drastiska belägg för ett sådant påstående. Någon av
ortsbefolkningen kan av en slump ha stött på en
konstig sten, som väckt nyfikenhet och en obestämd
förhoppning att något värdefullt påträffats. Ej sällan
uppgivas djur ha medverkat vid malmfyndigheternas
uppdagande. Falu gruva skall sålunda ha upptäckts
därigenom att en bock blivit rödfärgad av
järnockran som bildats av malmens vittrade utgående.
Och vid mitten av 1600-talet hade Bergskollegiet en
gång att slita en tvist, huruvida Svappavaara
kopparmalm blivit upptäckt därigenom att en ren skrapat
bort ett stycke av mossan som täckte malmen, eller
om detta åstadkommits av en trött malmletare som
intet anande lagt sig att sova på malmhällen och i
sömnen med sina skor råkat sparka hål i mosstäcket.
Liknande data eller berättelser föreligga från en
mängd andra fyndigheter.
Sedan man av en tillfällighet kommit på en
malmanledning som visats eller förmodats vara av värde,
*atte man så i gång med ett efter nutida begrepp
ganska planlöst men så mycket ivrigare sökande efter
liknande fyndigheter inom samma eller andra trakter.
Personer som en gång fått blodad tand på en sådan
forskning efter jordens gömda skatter, hade
sedermera svårt att slita sig från hobbyt utan behöllo det
gärna för återstoden av sitt liv. Man förstår också
lätt vilken lockelse ett sådant malmletande måste
utöva på människor med fantasi, äventyrslust och
sinne för ett fängslande friluftsliv. Den primitiva
malmletarens tillvaro fick i äldre dagar ofta sin
särskilda charm just tack vare frånvaron av
vetenskaplig ledning för hans verksamhet. Hans arbetsfält
1 Autoreferat av föredrag vid avdelningens för kemi och
och bergsvetenskap sammanträde den 12 april 1929.
tedde sig såsom ett helt okänt land, där möjligheter
till upptäckter av vad slag och vilka dimensioner
som helst lågo förborgade.
Huru obetydlig de primitiva malmletarnas
vetenskapliga utrustning än från början var,
förvärvade många av dem med tiden tack vare naturlig
begåvning och uppövad observationsförmåga en
betydande färdighet i att intuitivt bedöma utsikterna
att göra malmfynd inom trakter, där de arbetade.
Ej sällan lärde sig dessa olärda malmletare, att
ganska väl utfinna de allmänna lagarna för
malmernas uppträdande inom ett visst distrikt, fastän de
vanligen ej kunde rätt uttrycka dem i ord. Var
och en som haft beröring med de skickligare av en
äldre tids malmletare har säkert mången gång haft
anledning att förvånas över huru riktigt dessa
förmått praktiskt bedöma de för malmletningen
viktigaste problemställningarna inom en trakt där de
länge verkat. Det har ofta varit först vid
överförandet av erfarenheterna ifrån deras
detaljarbetsfält till nya områden, som de påtagligt kommit till
korta.
Redan tidigt gjordes i vårt land försök att
organisera och rationalisera efterforskandet efter malmer.
Början härtill var från kronans sida gjord redan
under 1500-talets senaste del genom utsändande av
särskilda personer med uppgift att leta malm, bryta
"diamanter" (bergkristall) och fiska pärlor. Det år
1637 såsom särskilt ämbetsverk inrättade
generalbergsamtet (sedermera bergskollegium) var redan
från början ett energiskt organ för efterforskandet av
nya malmer. Förutom andra åtgärder som vidtogos
i detta syfte, utrustades kollegiet redan från början
med officiella malmletare, vilka avlönades av kronan
och stodo under bergmästarnas överinseende och
kontroll. Vid sidan härav bedrevs naturligtvis
alltjämt också mera oorganiserad "privat" malmletning
både i våra bergslager och annorstädes. I den mån
kronans malmletare i äldre tider gjorde några större
insatser på den rena malmprospektingens område,
bestod denna också till större delen däruti, att de
organiserade och utnyttjade ortsbefolkningens eller
vagabonderande äventyrares intresse för saken. För
norra Sveriges vidkommande hava i äldre tider
huvudsakligen lapparnas lokalkännedom tagits i
anspråk. Det ojämförligt största antalet av de nord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
