Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1929
ELEKTROTEKNIK
109
4. Villkor för erhållande av svängningar med konstant
frekvens.
> >
Av ekv. 17 framgår, att q>a=^0, då <pg=^0. Som
förut påpekats, bestämmes rpa av svängningarnas
frekvens. Allmänna villkoret för konstant frekvens,
vad på röret ankommer, är alltså, att cpa är
konstant. Även om cpg är konstant kan <pa’ variera.
Detta framgår tydligt av fig. 4 och 5 d. cpa’ är
beroende av såväl svängningarnas amplitud som
kortslutningskurvornas form, dvs. beroende av
oscillatorns belastning, arbetspunktens läge (Vg0, V0) och
katodens uppvärmning. Tydligt är att cpa’ växer med
bredden på återkopplingsslingan. Denna är
särskilt stor i den högra delen, där gallerströmmen
deformerat kortslutningskurvorna. Såsom ett medel att
hålla frekvensen konstant rekommenderas därför ofta
att undvika sådana driftförhållanden, att avsevärd
gallerström uppstår. Det radikalaste medlet är dock
att ordna så, att <pg är konstant noll. Detta hjälper
givetvis endast, om arbetskretsens storheter R, L, C
äro konstanta.
Genom att uppfylla villkoret för konstant frekvens
har man förenklat diskussionen av de dynamiska
karakteristikorna för praktiskt bruk, emedan man
fixerat de båda variablerna <pa och q>g vid värdet noll.
5. Experimentellt upptagande av dynamiska karak-
teristikor.
Takagishi har för experimentellt upptagande av
dynamiska karakteristikor föreslaget en anordning
enligt fig. 6. Han använder trefas växelström,
vilken tillföres såväl gallret som anoden. Två
fasregulatorer Fg, Fj användas, den ena för justering av
fasvinkeln mellan anod- och gallerspänningarna, den
andra för alstrande av en sinusförmig kalibrerings-
Fig. 6.
ström i fas med den ström eller spänning, som skall
mätas. Denna mätning sker enligt en nollmetod med
tillhjälp av en spänningsdelare och en
vibrationsgal-vanometer G, som är avstämd för grundtonens, dvs.
trefasströmmens frekvens. Medelst denna anordning
kan man godtyckligt variera galler- och
anodspänningarna såväl till amplitud som fas, och behöver
därför ej begränsa undersökningarna till endast
oscillatorrör.
Då endast oscillatorrör tagas i betraktande, kan
man begagna betydligt enklare anordningar. Vid
mätning med högfrekvent ström kan man nämligen
använda en vanlig oscillatorkoppling enligt fig. 2. Lg
göres rörlig i förhållande till L, och inställningen
M
kalibreras för återkopplingsfaktorn k = . Det är
Lj
viktigt, att återkopplingsspolens egenfrekvens ligger
M
långt över mätfrekvensen, ty eljest blir ej k = och
L
en extra fasförskjutning av gallerspänningen i
förhållande till anodspänningen uppstår. Ä andra sidan vill
man ofta kunna nå upp till återkopplingsfaktorer över
0,5. L och Lg måste därför vara spolar med diametern
stor i förhållande till längden. I arbetskretsen
uppmätas R och L vid mätfrekvensen. I serie med L
inkopplas närmast katoden ett stegvis variabelt
högfrekvensmotstånd Ä, samt en
varmtrådsampère-meter. Det totala förlustmotståndet i kretsen är
alltså R -f- Rv Likströmsinstrument anslutas för
mätning av Vgo, V„ och /„.
Mätningen utföres på följande sätt. Sedan
glöd-spänningen, Vgo, V0 och k inställts på önskade
värden, ökas Rx i lämpliga steg från noll, till dess
oscillatorn upphör att svänga. Arbetskretsens ström I
bestämmes för varje i?t-värde. Frekvensen uppmätes.
Den är konstant under mätningen. Ur de så bestämda
värdena kan man beräkna alla önskade
växelströmsstorheter.
Den beskrivna anordningen har använts vid
upptagandet av efterföljande karakteristikor.
Mätfrekvensen var 300 kHz (1 000 meters våglängd) och
spolen L — 170 «IL
Röroscillatorn har många variabler och
bestämningselement. Vid kurvritning har man att bland
dessa utvälja de två variabler, som i främsta rummet
intressera. De övriga bli parametrar. En av
dessa, som här kallats huvudparameter, kan tilldelas
olika värden, varvid i ett och samma diagram erhålles
en kurvskara. De olika slagen av dynamiska
karakteristikor bero på valet av variabler.
6. Några dynamiska karakteristikor.
a. Yttre karakteristikan.
Yttre karakteristikan Va = / (7a) är synnerligen
instruktiv, ehuru ej den mest användbara vid
dimensionering av oscillatorer. Fig. 7 visar en skara yttre
karakteristikor för olika gallerspänningar. Till
formen äro dessa kurvor fullt analoga med
shuntgenera-torns yttre karakteristika. I diagrammet äro inlagda
de räta linjerna Va = Ry ■ Ia för olika Ä -värden.
Liksom shuntgeneratorn har röroscillatorn ett
kritiskt yttre motstånd, vid vilket spänningen plötsligt
faller bort. Detta framgår bäst av kurvan för
Vgg ——50 voit. Yid ett yttre motstånd av 15,1 kQ
(1 kQ = 1 000 ohm) upphör oscillatorn att svänga.
För at.t åter få i gång svängningarna, måste man öka
yttre motståndet högst avsevärt, nämligen till 29,3 kQ,
varefter motståndet kan minskas till 15,1 kQ innan
svängningarna upphöra. Detta fenomen brukar kallas
"glapp återkoppling". De gränsmotstånd vid vilka
svängningarna börja och sluta har jag kallat
begynnelsemotstånd (Ryh) resp. silitmotstånd (Äy,,). Båda
äro tangenter till den yttre karakteristikan. För be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
