Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1929
ELEKTROTEKNIK
159
OM MAXIMALMÄTARES NOGGRANNHET.
ETT GAMMALT ONT OCH ETT FÖRSLAG TILL DESS AVHJÄLPANDE.
Av Georg Rosén.
Den vanliga maximalmätaren antages ju registrera
den högsta medelbelastning under en viss, bestämd
tidslängd, som förefunnits, efter det att
maximalvisaren senast sattes tillbaka till noll. Den tidslängd,
som sålunda utgör bas för registrering, är av
praktiska skäl allmänt bestämd att utgöra en kvartstimme,
och i det följande behandlas för enkelhetens skull
frågan om maximalmätarens registreringsnoggrannhet
endast såsom hänförd till mätare med
kvartstimmesregistrering, dock naturligtvis med den
underförstådda meningen, att betraktelserna gälla även för
mätare med vilken tidsbas för registreringen som
helst.
För den, som haft anledning att något reflektera
över den vanliga maximalmätarens sätt att lösa
den uppgift, för vilken den är avsedd, står det ganska
snart klart, att de värden, mätaren registrerar, i
mycket hög grad äro beroende av slumpen.
Låt i fig. 1 belastningen variera efter kurvan kW!
Om nu mätaren händelsevis sönderklipper tiden i
kvartstimmar på det sätt, som antydes genom
abskis-sorna a, nämligen så, att den kvartstimme, under
vilken belastningskurvan verkligen har sin högsta topp,
sammanfaller med någon av de av mätareuret avmätta
kvartstimmarna, så anger mätaren verkligen, vad den
ger sig ut för att mäta, nämligen den högsta
medelbelastningen under någon kvartstimme.
Maximalvisaren ställer sig på värdet x. Men mätareurets
omkopplingstider kunna ju lika gärna ligga så i förhållande
till belastningskurvans topp, som anges genom
abskis-sorna b. I sådant fall klippes den högsta toppen itu,
och den ena halvan ingår i en
kvartstimmesregistrering, den andra halvan i nästa. I stället för att
registrera det riktiga värdet x stannar maximalvisaren
i detta fall på värdet y.
För att åskådliggöra till vilken grad felregistrering
är möjlig på grund av detta förhållande, visas i fig. 2
det extrema fallet, att belastningskurvan under hela
Fig. i.
den tid, som förflyter mellan tvenne avläsningar av
mätaren, utgöres av en enda topp av en
kvartstimmes varaktighet. I ett sådant fall skulle en
maximal-inätare, som arbetar fullt korrekt efter det allmänt
godkända sättet, genom att klippa toppen mitt uti
(b1 — ftj) kunna stanna vid en registrering = hälften
av vad den borde visa.
Om mätaren sålunda kan visa 50 % av det
verkliga värdet, betyder detta, att korrektionen kan gå
upp till + 100 %.
Som ett generellt omdöme om den vanliga
maximalmätaren gäller sålunda, att den anger ett obestämt,
av slumpen beroende värde, som ligger mellan 50 %
och 100 % av vad den utger sig för att visa.
Rättvisligen bör emellertid samtidigt sägas ifrån,
I
Fig. 2.
att dess registreringar i praktiken oftare hålla sig i
närheten av den senare gränsen än av den
förstnämnda.
Ville man genom undersökning av ett antal
konkreta fall bilda sig ett begrepp om, huru saken
verkligen i allmänhet ställer sig, vore ju rätta sättet att
medelst ett skrivande registreringsinstrument
(registrerande wattmeter) taga upp en exakt belastningskurva
för en viss tid, därur uppsöka och integrera den
högsta kvartstimmestoppen samt jämföra dess värde med
en parallellkopplad maximalmätares utslag. I stället
lör att gå denna besvärliga och dyrbara väg har
författaren undersökt några fall, där man på grund av
befintligheten av dubbla mätare (kraftleverantörens
mätare och abonnentens kontrollmätare) har
möjlighet att iakttaga, huru tvenne sådana parallellt
installerade, av varandra oberoende maximalmätare
kV
30
20
7 6 9
Dvgn
Fig. 3.
registrera i förhållande till varandra. Tydligtvis
kan man på detta sätt icke uppnå verklig kontroll
på någondera av dessa, men de resultat, som framgå,
giva i alla händelser värdefulla upplysningar.
I fig. 3 visas, huru tvenne på nämnt sätt
parallellkopplade mätare i allmänhet registrera. Först
ligger den enas registrering högst, så den andras och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
