Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 febr. 1929
KEMI
11
Fig. 6. Dunston-anläggningen, vy.
kombinerad med en retort för 60 ton kol pr dygn.
Sammanlagt kunna retorterna alltså behandla 100 ton
kol pr dygn. Den kolpulvereldade pannan är avsedd
att taga hand om belastningsspetsarna, under det att
den andra delen av anläggningen, som jag skulle vilja
kalla biproduktsanläggningen, är avsedd att taga
hand om bottenbelastningen. Det uppgives att denna
senare del av anläggningen på så sätt kan hållas
under konstant belastning. En första förutsättning för
ett ekonomiskt gott resultat av en dylik anläggning
med biproduktsutvinning är givetvis att densamma
kan tillförsäkras en relativt lång utnyttningstid. De
fasta kostnaderna äro ju nämligen ganska mycket
högre än för exempelvis en kolpulvereldad
pannanläggning.
Det ursprungliga värmevärdet i kolen fördelar sig
på de vid destillationen erhållna produkterna på
följande sätt:
i biprodukterna .......... 12 %
i halvkoksen ............ 76 %
förbrukat för processen.... 12 %
100 %
Då halvkoksen såsom ångpannebränsle således
innehåller endast 76 % av de ursprungliga kolens
värmevärde, så måste tydligen för alstrande av en
och samma energimängd den använda kolmängden
vid biproduktsutvinning vara 30 à 33 % större än om
direkt eldning av stenkol i pannorna använts. För
att kombinationen alltså skall visa sig ekonomiskt
fördelaktigare än direkt eldning, måste alltså den
ökade inkomsten på grund av biprodukterna vara
större än den sammanlagda utgiftsökningen på grund
av dels ökad kolförbrukning per kWh, dels ökad
kapitalinvestering för biproduktsutvinningen.
Per ton behandlade kol med ett värmevärde av
6 400 kcal pr kg och ett pris av 12 s. pr ton angives
värdet av erhållna biprodukter till 10 s. 6 d.,
motsvarande 87 % av kostnaden för de använda kolen
samt värdet av halvkoks och gas till 9 s. 1 d.,
motsvarande 76 % av kolkostnaden. Det sammanlagda
produktvärdet från destillationen uppgår sålunda till
163 % av kolkostnaden. De sammanlagda
kostnaderna för drift och underhåll, fastställda genom
praktisk drift under olika perioder av de senaste tre åren,
angivas uppgå till 4 s. 8 d. pr ton destillerade kol.
Man lägge märke till det
relativt ringa kalorivärdet (12
%) av biprodukterna, men
höga saluvärdet (87 %) hos
desamma. Man kan således
sägas vid processen hava för
annat ändamål utvunnit de
högvärdiga kalorierna och för
den direkta uppeldningen
lämnat kvar de lågvärdiga
kalorierna.
Fig. 6 ger en yttervy av
Dunstonanläggningens
ång-panne- och retorthus.
I Tyskland hava
lågtempe-raturprocesser funnit
användning för behandling av såväl
brunkol som stenkol. Särskilt
synes de tyska framstegen i
avseende å förädlingen av brunkol komma att få stor
betydelse. :
De tyska brunkolen innehålla 50—55 % vatten
samt lämna vid sin destillation 25—28 % koks,
5—14 % tjära, 54—68 % vatten samt 7—10 kg
de-stillationsgas. I genomsnitt lämnade de år 1926
destillerade brunkolen 7,6 % tjära, motsvarande på
torrsubstans räknat 17 % tjära. Såsom undre ekonomisk
gräns för destillation anses ett utbyte av 14 % tjära,
räknat på brunkolens torrsubstans. Det bör
bemärkas att vid brunkolsdestillation tjäran utgör den
ojämförligt värdefullaste produkten, under det att vid
låg-temperatur-destillation av stenkol halvkoksen i regel
är den för ekonomien utslagsgivande posten.
Den äldsta och hittills mest utbredda tyska ugnen
för destillation av brunkol är den s. k. Rolle-ugnen
(fig. 7). Denna ugn, som framkom strax efter mitten
Fig. 8. Geissen-ugnen,
Fig. 7. Rolle-ugnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
