Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
KEMI
85
Nitratet upphettas, Sel citjt> kvicksilveroxid erhålles
under återvinning av kväveoxiden. Om jag är rätt
underrättad, är metoden nu övergiven.
De metoder, som för närvarande användas, torde alla
gå ut på att till en början utvinna slammets
kvicksilver i form av en blank regulus, vilken sedan på
elektrolytisk väg oxideras till kvicksilveroxid.
För att sammanföra slammets fina
kvicksilverpartiklar så att de flyta ihop, kan man
behandla slammet med vätedeplacerande metaller,
lämpligen järn, vars verkan torde bero på att i
slammet befintliga oreducerade kvicksilversalter
överföras till metalliskt kvicksilver. Kvicksilversalterna
anses nämligen hindra kvicksilverpartiklarnas
sam-manflytning till större droppar.
Radikalast och utan tvivel säkrast går man enligt
Chemische Fabrik Griesheim Elektron tillväga,
om slammet underkastas en kraftig upphettning,
eventuellt i närvaro av ett överskott av osläckt
kalk, så att hartserna och övriga organiska
föroreningar köla. Kvicksilversalterna reduceras härav
till metalliskt kvicksilver och medels slamning med
vatten erhålles största delen av kvicksilvret i en
sammanhängande för vidare bearbetning tillräckligt
ren regulus. I kolet kvarvarande smärre mängder
kvicksilver kunna tillvaratagas genom destillation i
vakuum.
Metoden användes även i Canada med gott resultat,
ehuru man till en början hade stora svårigheter med
retortmaterialet.
Vad slutligen själva överförandet av det återvunna
metalliska kvicksilvret till katalytiskt verksam oxid
beträffar, finnes knappast mer än ett sätt att
tillgripa, nämligen elektrolytisk oxidation, åtminstone i
teknisk skala.
Den elektrolytiska oxidationen sker vanligen i en
soda- eller natriumhydratlösning. Kvicksilveroxiden
erhålles icke ren utan är uppblandad med ofta
mycket stora mängder — ända till 75 % — av
metalliskt kvicksilver i så finfördelad form, att
kvicksilvret endast med svårighet kan frånskiljas.
Försättes sodalösningen med en lämplig kolloid,
exempelvis lim, sockerkulör, stärkelse, dextrin,
sapo-nin, erhålles en mycket renare oxid, som efter
noggrann tvättning direkt kan beskickas på
reaktions-apparaterna.
Om man betänker vilka hygieniska risker, som
bearbetning av stora mängder kvicksilver och
kvicksilverföreningar medför i en fabrik, samt huru noga
varje förlust av kvicksilver redan härav, men även
av ekonomiska skäl, måste undvikas, vore det mycket
tilltalande om bildningen och regenerationen av
katalysatorn kunde ske inom själva reaktionsapparaturen,
utan att kvicksilvret någonsin behövde uttagas ur
processen.
Under kristiden utarbetades av Fosfatbolaget här i
Sverige ett förfarande, som tog sikte härpå.
Oberoende härav löstes problemet samtidigt av Griesheim
Elektron i Tyskland och av Society of Chemical
Industri i England på i stort sett precis samma sätt.
Tankegången är följande.
Inom reaktionskärlet befinner sig en
kvicksilver-regulus anordnad som katod. Katoden är placerad så
att därstädes utvecklad vätgas fritt kan avgå. Vid
anoden upplöses i den svavelsyresura
reaktionsvätskan kvicksilver under bildning av kvicksilver-
Fig. 2.
sulfat. Kvicksilversulfatet tjänstgör på vanligt sätt
som acetaldehydbildare. Det utreducerade slammet
förenar sig så småningom med anoden och omvandlas
på nytt till kvicksilversulfat. Om ingen hake funnits,
hade processen varit nära nog idealisk. Tyvärr
visade det sig, att slammet icke hade någon större
benägenhet att flyta ihop med anodregulusen. Tvärtom,
apparaten fylldes efter kortare eller längre tids
drift med ett inaktivt mycket
svårupparbetbart siam. Orsaken
till detta kan ligga däri, att
potentialdifferensen mellan
kvicksilveranoden och
reaktionsvätskan ökar ytspänningen eller att
skillnaden i laddning mellan de
små kvicksilverpartiklarna och
anoden åstadkommer en viss,
om än liten, repulsion. Man
kan även tänka sig, att
kvicksilverpartiklarna liksom i en
kolloida! lösning genom katafores
ville vandra mot katoden. Allt
nog, förfarandet måste
omarbetas eller övergivas, detta så
mycket mer som andra
svårigheter sällade sig till de redan
nämnda.
Jag vet ej, om Griesheim eller engelsmännen
arbetat vidare på denna väg. Något meddelande
därom finnes icke i litteraturen. I Fosfatbolaget
fortsattes försöken, vilka resulterade i en metod, som
i halvstor skala visade sig gå mycket
tillfredsställande.
Vi läto helt enkelt elektrolysen ske utanför
reaktionskärlet på så sätt, att reaktionsvätskan bringades
att cirkidera från reaktionsapparaten till en liten
elektrolysör, där den anrikades med Hg-salter, och
åter till reaktionsapparaten. På vägen från
reaktionsapparaten till elektrolysören fanns en
uppströmsseparator insatt och i denna avskildes Hg-slammet,
så att klar och ren vätska pumpades in i
elektrolysören. Vi lyckades även så småningom finna de
betingelser, under vilka så gott som intet kvicksilver
avskildes i separatorn och, om något stannade där,
var det i form av blankt rent Hg. Genom reglering
av strömmängden i elektrolysören kunde vi alltid
hålla den Hg-koncentration i reaktionskärlet, som
produktionen för tillfället behövde.
På grund av omständigheter, som här icke skola
beröras, har metoden ännu ej prövats i full skala.
En fabrik för framställning av acetaldehyd visas
i princip å fig. 3.
Acetaldehyd är visserligen i och för sig själv en
ganska stor handelsartikel, som rätt begärligt
absorberas av marknaden, men sin största användning
finner den till framställning av ättiksyra, etylacetat,
aldol, butylacetat etc. Polymeriserad, i form av
paraldehyd och metaldehyd, avsattes även betydande
kvantiteter acetaldehyd i synnerhet som den
behändiga bränsletabletten Meta.
I en grundläggande undersökning av
acetalde-hydens egenskaper har Liebig påvisat, att
acetaldehyd absorberar syre ur luften och därvid övergår till
ättiksyra. Får inverkan av luft fortfara tillräckligt
länge erhålles en från acetaldehyd nästan fri, högkon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
