Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
teknisk tidskrift
21 sept. 1929
Om man i avsikt att minska mängden avloppsånga
installerar pannor för högre ångtryck än det
förutsatta 8 å 10 atö, innebär detta alltså en sådan
anordning. Merkostnaden för dessa pannor med högre tryck
är dock så stor, att även om all avloppsånga på detta
sätt skulle kunna tillvaratagas, någon ekonomisk
vinst icke skulle uppkomma, emedan räntor och
amorteringar av de högre anläggningskostnaderna
skulle uppväga de i annat fall gjorda ångförlusterna.
Ångcentralen i fråga bör därför i detta fall på
basis av beräkningen icke utrustas med pannor för
högre tryck än 8 à 10 atö ångtryck.
I det föregående förutsattes, att elektrisk energi
nattetid under sommaren kunde köpas till billig taxa
från centralt kraftverk, vilket numera också i regel
kan påräknas. Är så ej fallet, är nödvändigheten av
nattdrift eller vid likström användandet av
ackumulatorbatteri ofrånkomlig. Under dessa omständigheter
gälla icke alltid de nu anförda synpunkterna, utan
man måste för varje fall närmare undersöka
förhållandena. Då det emellertid här gäller endast
som-markvartalet, och behovet av nattström då alltid är
relativt litet, kan i regel kostnaden för utblåst
avloppsånga ej heller i detta fall motivera utförandet
av de dyrare pannorna.
Yid valet av ångpannetyp kunna ej gärna annat
än vattenrörpannor eller tubulära
inmurningsångpan-nor ifrågakomma och kunna därvid bl. a. följande
synpunkter anföras: Vattenrörpannor byggas i
allmänhet för högre ångtryck än tubpannor, för vilka
tryckgränsen av hållfasthetsskäl för relativt stora
pannor är ca. 10—12 atö. Tubpannan är dock
avsevärt billigare än vattenrörpannan och bör, då den ej
heller är nämnvärt underlägsen i
verkningsgradshänseende, användas då ångtrycket ej överstiger 10 atö.
Vattenrörpannor lämna däremot större ångmängd
per m2 eldyta och äro därför att föredraga, då
begränsad golvyta förefinnes.
I föreliggande fa-11 böra pannorna sålunda utföras
såsom inmurade tubulärångpannor med undereldstad.
Först när de vinster, som på det ena eller andra
sättet kunna göras med de dyrare vattenrörpannorna,
uppväga de högre anläggningskostnaderna, kan det
vara motiverat att installera dylika.
Såsom regel kan det dock sägas, att det under
sommaren, då svårigheter att tillvarataga all vid
elektricitetsproduktionen alstrad avloppsånga förefinnas,
visar sig förmånligast att köpa elektrisk energi från
centralt verk, om sådan kan erhållas för rimligt pris,
och att det då icke föreligger någon anledning att
konstruera pannorna för särskilt högt ångtryck.
Därmed är dock ej sagt att icke ett relativt lågt
ångtryck av 8 à 10 atö skulle möjliggöra egen
kraftförsörjning även under sommaren. De ekonomiska
kalkylerna torde i varje fall visa riktigheten härav.
Sedan sålunda ångpannornas typ fastställts,
kvarstår dock ännu frågan om det sätt, varpå de
apparater skola utformas, som skola värma det i
värmeledningen cirkulerande vattnet, utöver vad avloppsånga
och överflödsånga från redan uppeldade ångpannor
förmår. I det föregående voro två alternativa
anordningar härför angivna, av vilka det ena avsåg
användandet av ångpannor för alla behov och det
andra avsåg att förutom den eller de ångpannor, som
för annat ändamål måste eldas, även använda
direkt-eldade varmvattenpannor.
En jämförelse mellan dessa båda alternativ visar,
att anläggningskostnaden måste ställa sig väsentligt
lägre i det senare alternativet, då den eldyta hos
pannanläggningen, som fordras utöver högsta
ångbehovet inklusive reserv och endast för maximum av
uppvärmningsbehovet, kan anskaffas väsentligt
billigare med direkteldade varmvattenpannor än med
ångpannor med alla därtill erforderliga
vattenvär-mare och andra apparater med ledningar. Visserligen
erfordras dylika apparater och ledningar även i
sistnämnda alternativ, men till mindre antal och storlek
än i det förra. Att endast för vinnande av någon
sorts enhetlighet i pannanläggningen välja enbart
ångpannor och att därför offra några större kostnader
kan knappast motiveras. Då behov och ändamål
variera, böra helt naturligt även de apparater, som
skola fylla dessa behov, också variera, dvs.
konstrueras var och en för sitt ändamål. Vore något att vinna
i driftekonomi, som kunde motsvara den högre
kostnaden, kunde ju skäl föreligga, men så är långt ifrån
fallet. Redan värmeekonomien i själva pannorna är
bättre i varmvattenpannor än i ångpannor,
huvudsakligen på grund av den väsentligt lägre temperaturen
i de förra. Vidare äro utstrålningsförlusterna från
pannorna mindre och slutligen undgår man alla de
förluster, som vid uppvärmning av vattnet medels
ånga uppstå i motströmsapparater, ångledningar,
ventiler av alla slag, kondensledningar,
kondens-vattencistern, matarledningar och pumpar m. m., och
vilka äro rätt avsevärda. Givetvis är detta påstående
icke absolut generellt. I vissa fall kan ju saken vara
diskutabel, t. e. om anläggningen är så liten, att
exempelvis 2 pannor äro tillräckliga för samtliga
behov med en tredje panna som nödvändig reserv.
Vid de flesta under senare åren utförda
pannanläggningar av ifrågavarande slag ha dock blandade
pannor använts. All erfarenhet bestyrker också, att
vid större anläggningar med minst 3 pannor, varm-
’/>■
Fig. 7. Sinnessjukhus för 1 000 patienter. Mängd
utblåst avloppsånga om ingen
varmvattenmagasinering förutsättes och endast dagdrift kl. 5—18.
a = medeltal 2100 kg/dygn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
