Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
TEKNIS K T I I) SKRI F T
23 mars 1929
Fig. 4. Underläggsplatta lörutv. Preussisk-Hessiska
statsbanan.
Fig. 5. Underläggsplatta lörutv. Österr.-Südbahn.
Yill man komma fram till långa räler utan att
behöva öka skarvöppningarnes storlek, måste sålunda
rälernas fastsättning vid suprarna förstärkas. Vid
underläggsplattorna med hake, såväl de s. k.
preussiska med hake på utsidan, fig. 4, eller sachsiska med
hake på insidan, är fastspänningen beroende på
rälsskruvens fäste i träslipern och därför ganska variabel.
Bättre är då förutv. österrikiska sydbanans, fig. 5,
med skilda fästmedel räl/platta och platta/sliper, men
hakens avnötning kan ej helt kompenseras genom
hakbultens åtdragning. Radikalast och effektivast är
därför att frigöra sig från haken och övergå till
stolplattor. såsom exempelvis holländska statsbanorna
år 1911. En elegantare och i flera avseenden mera
tilltalande stolplatta än den holländska
gjutjärnsplattan är Buchholtz "rippenplatte" av år 1924, sedan
1927 införd såsom standardkonstruktion vid
Bergslagernas järnvägar, fig. 6, 7 och 8. Yid stolplattorna,
som lämpligen fastsättas å sliprarne i samband med
dessas impregnering, åverkas icke rälsskruvarne
direkt av rälen, varför föreningen mellan platta och
sliper blir mycket god, och spåröverbyggnaden får
stor massa och god spårviddsfixering. Några hål i
plattan, genom vilka vatten kan nedrinna eller
framkalla röta, i sliperns ömtåligaste del, finnes icke. Mot-
ståndet mot plattans sidoförskjutning å slipern är
mycket stort; för 1 cm sidoförskjutning erfordras en
belastning av c:a 15 ton, och motståndet mot rälens
längdförskjutning är, såsom framgår av fig. 9,
likaledes stort och uppgår till i medeltal närmare 5 ton,
då mellanlägg av komprimerad och impregnerad pop-
Fig. 6. Spännplatta.
pel, som användes vid B. J., förefinnes mellan räl och
platta. Då sliperns motstånd mot förskjutning
vinkelrätt mot spåret uppgår till endast c:a 600 kg i spår
med den i fig. 10 visade ballastprofilen
(makadamballast), och motståndet mot sliprarnes förskjutning i
spårets längdriktning uppgår till c:a 1 200 kg pr
meter spår, allt vid obelastat spår, blir sålunda ballasten
i detta hänseende liksom eljest ofta, då fråga är om
spårets styrka, utslagsgivande för de krafter, man
har att räkna med.
Hämningsfaktorn — R enl. ekv. 3 för Bergslagernas
järnvägars rälsmodell av år 1927 — denna
undersökning är utförd närmast i anslutning till de försök med
långa räler, som pågå å Bergslagernas järnvägar, vars
linje B:s Göteborg—Olskroken belagts med 45 m.
långa räler, erhållna genom sammansvetsning av
vardera 3 st. 15 m räler — med (efter c:a 1 mm
avnötning) rälens vikt g — 45.3 kg/m, area F = 57,5
cm2, tröghetsmoment Jx = 1530 cm4, tröghetsmoment
Jy = 299 cm4, blir för
W = 12 000 kg w = 600 kg/m
2 l = 20 m 30 m 45 m 60 m
R = 2,4 mm 3,9 mm 6,6 mm 9,9 mm
W = 15 000 kg w = 500 kg/m
2 l = 20 m 30 m 45 m 60 m
Fig. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
