Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
TEKNISK TIDSKRIFT
23 febr. 1929
£xpans/onskuri/a
för <5. o mf räL
Ut/àggrr/ngsf&rrrperafiJr" +/0°.’
h/’ /eOOOkg.
w 600k-g//77.
t
Fig. 11.
temperatur andra spänningar, som lämpligen böra
avvägas så, att numeriska värdet för tryckspänningen
vid maximitemperatur blir lika med dragspänningens
vid minimitemperatur. Under antagande av max.
50°, min. —30° och en utläggningstemperatur av
-|- 10° får en 45 mm räl sålunda
längdförändrings-kurvan A-B-C-D-E-F, fig. 11. Den relativa
sammantryckningen vid + 50° blir 10 mm och
medelspänningen därvid 490 kg/cm2.
Äro rälerna 30 meter långa och max. skarvöppning
16 mm får utvidgningskurvan det i fig. 12 visade
utseendet, och relativa sammantryckningen hos rälen
vid -f- 50° blir 5,2 mm och medelspänningen därvid
380 kg/cm2. Spänningar av denna storhetsordning
förekomma såsom nämnts i "vanliga" spår med
oregelbundna skarvöppningar.
En verklig beräkning av påkänningarne i rälen
under trafiklasten stöter som bekant på
utomordentliga svårigheter. För dimensionsberäkning av räler
lägges såväl i Kungl, järnvägsstyrelsen som i Kungl,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen Winklers formel
M = 0,1888 G ■ a, där G = hjultryck och a =
slipers-avstånd, till grund. Denna formel, som med ett visst
berättigande vid nära intill varandra liggande
hjulaxlar lämnar slipersdimensioner, ballastbeskaffenhet
m. m. åsido, giver ganska låga värden på
påkänningarne; vid här ifrågavarande överbyggnad med en
belastning av 9 tons hjultryck endast 550 kg/cm2.
Summa tryckspänning av maximitemperatur och
trafiklast skulle enligt dessa formler vid 45 m långa
räler bliva 550 -f 490 = 1 040 kg/cm2 och vid 30 m
långa räler 550 -f- 380 = 930 kg/cm2. Zimmermanns
bekanta formel M = f ^ ■ –0 som i
koefficien-4y-fl0 4
ten y innefattar uttryck för slipersdimensioner samt
räls-, sliper- och ballastmaterial, giver avsevärt högre
värde på samma spänningar eller vid 9 tons
hjultryck o = 970 kg/cm2; totala tryckspänningarna
sålunda 970 + 490 = 1 460 kg/cm2 vid 45 kg/m räler,
och 970 + 380 = 1 350 kg/cm2 vid 30 kg/m räler under
förenämnda förutsättningar beträffande fastsättning
och skarvöppningar. Då rälsmaterialets
draghållfasthet är min. 7 500 kg/cm2, synes under angivna
förutsättningar 45 m utgöra den största rälslängd, som kan
tillåtas.
Behovet av rikligt tilltagna skarvöppningar har
motiverats främst av nödvändigheten att undgå de
farliga "solkurvorna". Dessa uppstå som bekant
därigenom, att de av temperaturstegring framkallade
tryckspänningarne i rälerna överstiga spårets
knäckhållfasthet och yttra sig vid kraftig överbyggnad i
en sidokastning av hela spåret. De korta kurvor,
som uppstå därvid få en pilhöj d på upp till 25 cm
enligt förf. erfarenhet, och det blir givetvis förenat
med stor risk att köra igenom en sådan med full
linjehastighet. Det har vid klena överbyggnader
inträffat att rälsspikarne uppdragits vid ena rälen
under den våldsamma spänningsutlösningen, och denna
räl kastas åt sidan. Upptäckes ej en dylik "solkurva"
("värmeslag") i tid, är givetvis en urspåring
oundviklig.
Det 20-tal solkurvör, som förf. haft tillfälle studera
vid S. J. och B. J., hava samtliga inträffat antingen
vid spårarbeten, då ballasten varit till större eller
mindre del bortschaktad ur spåret, eller då möjliga
skarvöppningar på lång sträcka konsumerats genom
ombaxning av kurva eller vid rälsvandring.
Enligt Broekmanns undersökningar inträffa
solkurvor aldrig under ett tåg men väl tillfölje
skakningarna i spåret omedelbart framför eller bakom
ett tåg, och i förf. verksamhet har det också
förekommit ett fall, då en resande från sista plattformen i ett
persontåg upptäckte, huru en solkurva slog ut i ett
rakspår omedelbart bakom tåget. Eljest äro
solkurvor vanligare i kurvspår än i rakspår.
Solkurvor äro påtagligen rena knäckningsfenomen.
Fig. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
