Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 8 febr. 1930 - Det tekniska museet, av M. Serrander - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
75
Det gäller då främst att inlägga ett förord för en
målmedveten begränsning av det blivande museets
omfång. Detta är icke så mycket en kostnadsfråga,
Råmaterialet för museet erhålles ju mestadels utan
kostnad och erforderliga lokaler ställas kanske till
förfogande, utan att man behöver snåla på
utrymmena. Det är andra skäl, som tala för begränsningen.
Det synes vara en genomgående tendens hos
museer och utställningar att vilja svälla ut kvantitativt,
ofta alldeles orimligt. Även mönsteranläggningar
såsom Deutsches Museum i München lida av en
hyper-trofi, som gör, att besökaren förlorar överblicken och
uttröttas, innan han hunnit tillgodogöra sig det som
skulle hava varit meningen med hans besök. Man
går från museerna med en känsla av beklämning, som
då man gjort ett besök i ett stort varuhus i
julmånaden, utan att hava varit på förhand riktigt säker på
vad man skall köpa — där finns allt och det är för
mycket. Erfarenheten har visat, att museerna allt
för ofta bliva offer för denna frestelse att vilja hava
med så mycket som möjligt, för frestelsen till
"all-äteri".
Troligen är det i många fall svårt att avböja
vänliga givares erbjudanden och också svårt att
omedelbart bedöma, vad som är av verkligt värde för
museet.
Dessa svårigheter borde kunna övervinnas genom
tvenne hjälpmedel.
Det ena är att till museets ledning anknyta ett
permanent tekniskt råd med representanter från olika
fackområden för rådgivning både beträffande förvärv
och beträffande föremålens lämpligaste anordnande
inom museet.
Det andra hjälpmedlet är att göra en sträng
åtskillnad mellan museets aktuella, pedagogiska del och
magasinen. i de. senare kunna förvaras både föremål,
som endast hava intresse för specialstudier, och
föremål, som man ej kunnat säga nej till.
Det radikalt sovrade, för allmänheten tillgängliga
museet är det sålunda, som ansträngningarna böra
inriktas på. Dess uppställning bör självfallet göras
så överskådlig och så lärorik som möjligt. Det
räcker ej med att museiföremålen äro i största
allmänhet "intressanta", som den missbrukade termen
lyder. Man måste göra sig reda för. vari det
intressanta ligger. Det som exponeras måste vara
tankeväckande eller direkt upplysande om ting av
betydelse. Särskilt bör man vara på sin vakt då det
gäller föremål av s. k. historiskt intresse.
Tillgodoseendet av dessa synpunkter kräver
mycken omsorg och medför kanske rent av ökad kostnad,
men de penningar, som insamlas, göra, enligt mitt
förmenande, mest nytta, om man genom dem får råd att
undgå den stora museianhopningen och i stället kan
få till stånd ett strängt begränsat elitmuseum, ett
museum, som teknici verkligen intressera sig för och
besöka då och då — ej ett museum för
ditkommen-derade skolklasser och söndagsflanerande
landsortsbor.
Jag upprepar, att jag är övertygad om, att liknande
tankar hysas av dem. som stå i spetsen för det nya
museiföretaget, men det skadar ej att understryka
dem, om därmed ett bredare intresse för sakeii inom
ingenjörskretsarna kan stimuleras.
M. Serrander.
DET UTRIKESPOLITISKA KVARTALET.
Av Rütger Essén.
Kabinettet Tardieu—Briand i Frankrike. —
Clemenceaus död. — Läget i Tyskland. —
Hu-genbergsomröstningen. — Affären Schacht.
— Haagkonferensen och dess resultat. —
Författningsrevision i Österrike. —
öppnandet av flottförhandlingarna i London. —
Stalin och Rysslands bönder.
Under de tre månaderna november 1929—januari
1930 ha tvenne händelseförlopp framför andra stått
i förgrunden av det politiska intresset. Det ena av
dessa har varit uppgörelsen i skadeståndsfrågan och
den modifierade Young-planens slutliga antagande
vid den andra Haag-konferensen i januari. Det
andra har varit flottförhandlingarna England—■
U. S. A. och flottkonferensens öppnande i London
omedelbart efter Haag-konferensens avslutande i
januari.
Den franska ministerkrisen efter kabinettet Briand
Tardieus fall den 22 oktober ledde efter en serie
partimanövrer till att i huvudsak samma kombination
återtog ledningen. Kabinettet Briand—Tardieu
ersattes av kabinettet Tardieu—Briand. en förändring,
som dock innebär en viss förskjutning åt höger.
Dock förlöpte krisen ingalunda smärtfritt.
Huvudstyrkan av den grupp som störtade ministären
Briand bestod av vänsterelement. Det första
försöket till ny regeringsbildning gjordes också av
radikalernas ledare Daladier, vilken emellertid
misslyckades, dels på den grund att socialdemokraterna
efter någon vacklan slutligt vägrade sin medverkan
i koalitionen och dels på grund av sin egen
doktrinära oförmåga att i minsta mån samarbeta åt höger.
Tardieu, som fick uppdraget efter Daladiers och den
likaledes radikale senatorn Clementels misslyckande,
gjorde först ett försök att vinna ett radikalt
koalitionsinslag i sin ministär men fick ett avböjande svar
och bildade därefter en ministär av övervägande
högerfärg. Briand kvarstår som utrikesminister.
Krigsministern Maginots namn är emellertid en
särskild garanti för dem som av Briand frukta för den
franska tryggheten vådliga eftergifter.
Premiärministern Tardieu torde emellertid själv
komma att i lika hög grad som Briand sätta sin
prägel på ministärens statskonst och äger alla
förutsättningar för att spela rollen av en europeisk
politisk förgrundsfigur. Han representerar en på en
gång smidig och kraftfull politik. Hans allmänna
åskådning ligger rätt långt åt höger, vilket dock icke
hindrar honom att samarbeta även med kammarens
vänsterelement. Tardieus politiska föregåenden äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
