Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 31 maj 1930 - Aktuella stadsplaneproblem, av Tage William-Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
311
Varje regleringsförslag. det må omfatta större eller
mindre delar av stadsområdet, bör studeras som en
detalj i en genomarbetad generalplan. Denna
generalplans primära uppgift är icke att lösa stadens
trafikproblem, utan att tillgodose samtliga de krav, som
betinga samhällets blomstring och dess innevånares
andliga och lekamliga väl. Goda kommunikationer
äro emellertid i en modern stad av så vital betydelse,
att en generalplan, som icke inom ramen för de givna
tekniskt-ekonomiska möjligheterna på bästa sätt
tillgodose trafikbehovet, måste anses väsentligen
förfelad. Förhållandena äro emellertid i fråga om äldre
städer undantagslöst sådana, att samtliga krav, som
trafiksystemet bör fylla icke på en gång kunna
tillfredsställas. Fastmer tvinga hänsyn till bestående
förhållanden och till de stora kostnader, som mera
omfattande stadsregleringar med nödvändighet
draga, till ett successivt genomförande av behövliga
förbättringar och nyanläggningar. En av
generalplanens viktigaste uppgifter är då att koordinera
åtgärder, som icke sammanfalla i tiden, så att icke
tillfälligheter av olika slag, politiska opinionsvindar,
enskilda intressen e. d. förhindra en planmässig
utveckling; att uppdra gränserna mellan mer eller mindre
trängande önskemål och i första hand tillgodose de
förra samt att i så god tid förutse kommande behov,
att vederbörande beslutande organ icke ställas inför
ohållbara situationer, ur vilka de frestas söka en
räddning i förhastade beslut eller dyrbara och
otillfredsställande provisoriska lösningar.
Ur en väl genomarbetad generalplan bör sålunda
framgå dels arten och dels omfattningen av de
åtgärder, som vid varje tidpunkt böra genomföras. I
alla större europeiska städer torde avlastningen av
de centrala stadsdelarnas gatunät på nuvarande
utvecklingsstadium vara det mest aktuella problemet.
De medel, som därvid stå till förfogande, äro generellt
sett följande:
1. Anläggandet av nya gator, avsedda att leda
genomgångstrafiken omkring eller förbi de centrala
stadsdelarna.
2. Inskränkande av överflödig trafik, vare sig
genom rationell disposition inom staden av
trafik-alstrande företag eller anläggningar eller genom
ineffektivare transportmedels ersättande med
effektivare. Gatusystemet självt är härvid en faktor av
stor betydelse, då bristande framkomlighet eller
onödiga väglängder förorsaka onödig trafik.
3. Underlättande av gångtrafik inom det centrala
stadsområdet i syfte att nedbringa persontrafik per
automobiler, omnibussar eller spårvagnar på kortare
distanser.
4. Förläggandet av personbefordran till lokalbanor
fria från gatuplanet.
Av dessa fyra kategorier av åtgärder är det
hittills huvudsakligen den sistnämnda, som i större
utsträckning praktiserats, och det kan sägas, att utan
sitt väl utvecklade underjordiska lokalbanenät skulle
varken London, Paris eller Berlin kunnat undvika för
dessa städers hela liv och utveckling.katastrofala
trafiksvårigheter i gatuplanet. Planerandet och
utbyggandet av dessa lokalbanenät har tagit 30 à 40 år i
anspråk och pågår i alla tre städerna alltjämt. En
väsentlig skillnad förefinnes därvid mellan Paris och
Londons lokalbanenät. Under det att linjerna i Paris
hittills icke sträckt sig utanför fästningsgördeln, ha
de i London redan på ett tidigt stadium förts långt
ut i stadens omgivningar. Övèr huvud taget har
Londons förortsbebyggelse mycket tidigare tagit fart
och nått långt större omfattning än Paris, med
påföljd att resp. befolkningars bostads- och
levnadsvanor antagit väsentligt olika karaktär. Detta har i
sin tur i icke ringa grad bidragit till den inre
stadstrafikens olikartade utveckling i de båda städerna.
Det torde knappast kunna betvivlas, att Löndon
härvid följt de sundare riktlinjerna och att
trafiksvårigheterna till följd härav, trots den större folkmängden
och intensivare affärslivet och trots det avsevärt
större gatutrymme, varöver Paris förfogar, snarare
äro mindre utpräglade i den engelska än i den franska
huvudstaden.
Vad som gäller i dessa Europas största städer torde
även, fast i mindre grad. gälla även andra storstäder.
Tidigare har millionen innevånare ansetts vara en
ungefärlig gräns mellan städer där anläggandet av
lokalbanor fria från gatuplanet lönat sig eller icke
lönat sig. Bortsett från det avgörande inflytande
lokala förhållanden alltid måste tillmätas vid
bedömandet av denna fråga, är detta gränsvärde statt i
sjunkande på grund därav, att de alltmera
svårbemästrade trafikförhållandena i de trånga centrala
gatorna tvinga till synnerligen kostsamma
gatureg-leringar, för så vitt icke behövliga lättnader kunna
åstadkommas genom andra åtgärder. Anläggandet
av särskilda lokalbanor höra därvidlag till dem, som
i första hand böra tas under övervägande och då
härtill kommer fördelarna av bättre förbindelser med
förorterna med gynnsamma återverkningar för
staden i dess helhet, torde lokalbaneproblemet
mångenstädes av trafikutvecklingen bringas till auktualitet
redan innan den ovan angivna befolkningssiffran
uppnåtts.
För nedbringande av onödigt eller ineffektivt
transportarbete inom storstädernas område ha mera
omfattande och systematiska åtgärder icke
någonstädes ännu vidtagits, men torde över allt ingå som
ett led i de reglerings- och rationaliseringsplaner,
som uppgöras. Vid förläggning av bangårdar,
hamnar, industrier osv. liar naturligen hänsyn till
transportkostnadernas nedbringande ständigt behövt
tagas men först under senare år har behovet att
studera detta problem ur den samfällda
inomstadstrafikens synpunkt förelegat och först genom
last-automobilernas införande har större oberoende av
hamn- och bangårdsanläggningarnas läge givit ökade
möjligheter härtill. De stora kapital, som äro bundna
i industriens och transportväsendets anläggningar
förhindra i många fall en eventuellt i och för sig
önskvärd omgruppering av desamma, men å andra
sidan verka de ekonomiska lagarna automatiskt i
önskad riktning. Tendensen går över allt mot större
industriers utflyttning ur de inre stadsdelarna och i
tränsporthänseende av varandra beroende företags
koncentration utanför desamma och
stadsregleringen bör utnyttja alla möjligheter att befordra denna
utveckling.
Vad slutligen anläggandet av avlastningsgator och
övriga åtgärder för den inre trafikens underlättande
beträffar, lägga även här bestående förhållanden
mycket stora hinder i vägen för rationella lösningar.
De lokala förhållandena variera emellertid i hög
grad. I somliga städer äro radikala gaturegleringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
