Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23 ½. 12 juni 1930 - Porslinstekniken av idag, av A. S. W. Odelberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
TEKNISK TIDSKRIFT
26 april 1930
Fig. 7. Köksburk, kryddburk och kexburk, komp. av E. Haid,
Karlskrona porslinsfabrik.
För cirka 30 år sedan kom man på den tanken att
det skulle vara fördelaktigt att ernå kontinuerlig
bränning genom att bygga en lång tunnel, uppvärma
denna i mitten samt låta godset föras genom
tunneln på vagnar enligt motströmningsprincipen, dvs.
på så sätt att det obrända godset mötes av
rökgaserna och luften för förbränningen förvärmes av
svalningssidan.
Först på de sista åren har det efter stora
svårigheter lyckats att konstruera ugnar av detta slag, som
äro ekonomiskt givande. En tunnelugn måste
byggas mycket stor (minst 100 m lång), varför
anläggningskostnaden blir relativt hög. En sådan ugn
fordrar självfallet en mycket stor kontinuerlig
tillverkning, då det ej är ekonomiskt att då och då
avbryta driften.
En idealisk konstruktion av tunnelugnar är
anord-ordningen med dubbla vagnssätt i tunneln. Dessa
röras kontinuerligt åt motsatt håll, varigenom det
avsvalnande godset förvärmer det obrända på bägge
sidor om den hetaste zonen, som givetvis är förlagd i
tunnelns mitt.
Ibland gives tunneln cirkelform, vilket även kan
medföra fördelar. Vagnarna behöva ej uttagas utan
cirkulera utan avbrott. I ett segment av cirkeln
löpa vagnarna i det fria, så att kapslarna kunna
under gången borttagas och ersättas.
Elektricitetens underbara egenskaper förde snart
tanken på att trots dess höga pris använda den som
värmekälla vid ugnsbränning. På porslinsfabrikernas
laboratorier kom den elektriska ugnen därför snart
till användning och har där visat sig idealisk. Vissa
svårigheter förefunnos i början att få ett metalliskt
motstånd, passande höga temperaturer. Man kom
emellertid ganska långt genom att såsom elektriskt
motstånd använda grafit, som inbäddas mellan
tegelmassor för att i möjligaste mån skyddas för luftens
inverkan.
För att förbättra isoleringen och ytterligare
förhindra grafiten att bliva uppbränd genom luftens
tillträde tillverkade man en degel av eldfast material
och inbäddade däri ett tunt lager av grafit. Formen
ändrades sedermera till en muffel och en idealisk
laboratorieugn framkom.
Genom att tillverka plattor av eldfast material och
förse dessa med ett inbakat skikt av grafit samt
använda dessa för elektrisk uppvärmning av en mindre,
dubbelverkande tunnelugn har det lyckats att
ekonomiskt lösa den elektriska ugnsbränningen, åtminstone
vad mindre gods, såsom koppar, etc. beträffar.
Detta resultat har medfört stora fördelar. Det
elektriska ugnsaggregatet är icke en lika stor
kapital-slukare som den koleldade ugnen. Kapslarna
bortfalla helt och hållet vilket medför god besparing.
Dessutom erhålles en idealisk ugnsatmosfär,
varigenom bl. a. de känsligaste färger kunna framställas
under glasyren. Den elektriska bränningen står
fortfarande under utveckling. Det gäller att
utexperimentera uppvärmningsplattor som äro
motståndskraftigare mot luften samt framför allt att mer
allmänt få ned priset på elektrisk ström för detta
ändamål. Det är dock intet tvivel om att man är på
god väg, och att den elektriska bränningen kommer,
om ej fullständigt, så dock till stor del att ersätta den
hittills brukliga.
Vad porslinsgodsets glasering beträffar ha även
härvidlag förbättringar ägt rum under senare år.
Glasyren males mycket fin i kulkvarnar samt pumpas
med automatiska pumpar, på liknande sätt som
gjut-massan, till den plats, där den skall användas.
Under glaseringsarbetets gång hålles numera
glasyren automatiskt renad. Den pumpas in i
glasera-rens arbetskärl och den överflödiga glasyren rinner
över brädden på kärlet, uppsamlas, siktas och
pressas ånyo in i glasyrkärlet. Härigenom undvikes att
glasyrmassan under arbetet blir uppblandad med
sand och färgpartiklar, som medfölja godset. De
glaserade föremålen ställas omedelbart på ett
uppfordringsverk, vilket löper genom ett 20 m högt
tork-torn, som hålles starkt uppvärmt. Godset torkas
härigenom mycket hastigt och med största möjliga
arbetsbesparing.
Även porslinsföremålens dekorering har undergått
förändringar under de senaste årtiondena. Den sedan
ålder brukliga metoden att från graverad kopparplåt
Fig. 8. Askurna, komp. av Edv. Haid, Karlskrona
porslinsfabrik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
