Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 44. 1 nov. 1930 - Två moderna system för tankanläggningar i flyghamnar, av A. Salmony
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618 TEKNISKTIDSKRIFT 1 nov. 1930
TVÅ MODERNA SYSTEM FÖR TANKANLÄGGNINGAR
I FLYGHAMNAR.
För kort tid sedan gick ett meddelande genom pressen
om den tilltänkta Amerikaflygningen med flygplanet
Dornier X. Detta flygplan är utrustat med 12 luftkylda
stjärnmotorer, vardera om 525 hkr maximaleffekt. Det
medförda bränsleförrådet utgör ca 125 000 liter. Vilka
bränslemängder ett sådant flygplan förbi ukar framgår
därav, att en motor om 600 hkr i genomsnitt förbrukar
2 liter/min. och förgasarna på ett tremotorigt
trafikflygplan t. o. m. 3% liter/min. Det är sålunda högst
avsevärda bränslekvantiteter, som dagligen måste tagas
ur flyghamnarnas depåer. Det var tidigare vanligt, att
bränslet pumpades upp ur fat till flygplanens
bränsletankar eller att dessa fylldes med kanna, en sak som i
våra dagar kan förefalla komisk, ty flyghastigheten
måste naturligtvis avsevärt nedsättas av sådana
anordningar. Det är ju av vikt, att intagningen av bränsle
sker så hastigt som möjligt. Bränsledepåerna måste vara
så inrättade, att intagningen kan ske på själva
landningsfältet; av denna anledning måste man utesluta
bensinstationer av den typ som användes för bilar.
Fig. 1 visar en i marken nedsänkt tappningsstation.
Den är, då den ej användes, täckt av ett par ståldörrar,
så att flygplanen obehindrat kunna rulla fram däröver.
Bilden är tagen vid flyghamnen vid Halle-Schkeuditz.
Fig. 2 visar en detalj av en tankanläggning vid en
flyghamn i Munchen. Här ser man den underjordiska
tappningsplatsen, där bränslet samtidigt med pumpningen
mätes i en Siemens-mätare. Framtill befinner sig en
liten välvd järnsockel, s. k. slangtrumma, på vilken
slangen upprullas efter användningen.
Tankanläggningen måste givetvis anpassas efter
driftförhållandena i flyghamnen. Så t. e. måste Berlins
flyghamn eller Stuttgarts, som båda äro livligt trafikerade,
ha helt andra anläggningar än flyghamnen i badorten
Wyk på ön Föhr i Nordsjön. Med hänsyn till
hamnarnas vikt och trafiktätheten ha också de tyska
flyghamnarna erhållit väsentligt olika utrustning.
Man kan i huvudsak skilja på två olika system för
tankanläggningar. Det ena är utarbetat av Martini &
Hüneke i Berlin och arbetar enligt tryckgasmetoden, dvs.
man använder gas under tryck för att uppfordra bränslet
Fig. 1. Tankanläggning i Halle-Schkeuditz.
från de underjordiska tankarna till det högre belägna
tappningsstället, varvid man genom att öppna en krän
genast kan fylla på bensin eller bensol i flygplanets
bränsletankar. Genom att vid detta
system använda komprimerad kolsyra
för uppfordringen, har man alldeles
isolerat det eldfarliga bränslet från den
yttre luften och därigenom förebyggt
risken för explosion eller brandfara.
Efter en annan princip arbetar den
apparatur, som tillverkas av
systerfir-man Salzkottens fabrik för
explosions-säkra kärl. I stället för skyddsgas
använder man här säkerhetslås i de till
lagerbehållarna förande ledningarna. För
detta ändamål finnas speciella s. k.
dy-karlås konstruerade. Då detta system ej
arbetar med komprimerad gas, måste
uppfordringen av bränslet ske med
handpumpar eller vid större anläggningar
med motordrivna pumpar.
Båda systemen finnas företrädda vid
vissa flyghamnar. Detta är fallet
bl. a. vid centralflygfältet vid Berlin. Vid
gastryckanläggningen framställes den
använda gasen på platsen. Denna
anläggning har en uppfordringskapacitet av
Fig. 2. Tankanläggning i Miinchen-Oberwiesenfeld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
