Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 8 nov. 1930 - Idétävlingen om Västerbron i Stockholm, av Ernst Nilsson - Notiser - Tekniska högskolan - Tekniska högskolans bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1 OKT. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
635
mycket av de ävenledes koosnlformigt utbildade
vederlagsfundamenten av betong, så att måttet blivit
186 m?
Den vikts- och kostnadsbesparing, som uppstått
genom minskning av huvudspännvidden, har emellertid
vunnits icke genom skickligare anordningar vid
brokonstruktionens utformning, så att detta broförslag på
grund härav skulle stå i en särklass framför andra
broförslag av denna typ, såsom professor Ljungberg
synes vilja göra gällande, utan helt enkelt genom
minskning av spännvidden på det stora bågspannet på
bekostnad av det i programmet föreskrivna fria
utrymmet för sjöfarten. Såsom i det föregående redan
påvisats, skär nämligen seglationsprofilen in i
bågarna med den av författaren valda spännvidden med
ej mindre än 5,90 m i längdriktningen och 0,85 m på
höjden. Skall den programenliga seglationsprofilen
kunna innehållas, måste därför, som redan nämnt,
spännvidden på det stora bågspannet ökas till
omkring 210 m eller i ungefärlig överensstämmelse med
l:sta och 3:dje pristagarnas förslag, men då försvinner
också den genom spännviddsminskningen vunna
besparingen, och förslaget blir i kostnadshänseende icke
nämnvärt förmånligare än dessa. Därtill kommer,
att de av professor Ljungberg beräknade kostnaderna
måste justeras upjJåt dels på grund av bågarnas
otillräckliga styvhet, frånvaro av vindförband mellan
bå-garna samt otillräcklig konstruktionskoefficient, dels
av den anledning att montagekostnaderna äro för lågt
uppskattade m. m.; det vill med andra ord säga att,
om professor Ljungberg projekterat sin bro efter
samma standard som pristagarna samt i övrigt så, att
programmets fordringar med hänsyn till sjöfarten blivit
uppfyllda, så skulle kostnaden för broförslaget "norr
—söder" praktiskt taget bliva lika stor som för de
prisbelönade järnbroförslagen. Det är mot
bakgrunden av dessa fakta som man bör se hamndirektör
Vinbergs yttrande i diskussionen på teknologföreningen,
då han förklarade, att han icke trodde på professor
Ljungbergs kostnadsberäkningar, enligt vilka hans
bro skulle bliva ca 3 mill. kronor billigare än l:sta
pristagarens förslag, "ty", som hamndirektören
uttryckte sig, "man trollar icke med sådana saker". Det
är ju för övrigt klart, att andra förslagsställare till
bågbroar i två spann också skulle kunnat nedbringa
kostnaderna för dessa till paritet med den av
prisnämnden justerade kostnaden för professor
Ljungbergs förslag, om de hade utgått från samma
programstridiga förutsättningar som denne.
Ingenting hade varit att anmärka mot professor
Ljungbergs uppläggning av broproblemet, om han
ärligt sagt ifrån, att han utgått från andra
förutsättningar än programmet angiver — ty man kan ju alltid
diskutera, huruvida tillgodoseendet av de uppställda
kraven med hänsyn till sjöfarten och verkan av bron
i stadsbilden utgör tillräckligt motiv för en så stor
merkostnad, som det här är fråga om — men att
framlägga ett förslag, som med orätt påstås vara
programenligt samtidigt som det på grund av särskilt
fördelaktiga tekniska anordningar, s. k. nya uppslag,
uppgives bliva 3 mill. kronor billigare än andra
programenligt utarbetade bågbroförslag av likartad
beskaffenhet, under det att besparingen i verkligheten
huvudsakligen ernåtts genom att författaren utgått från
programstridiga förutsättningar, är icke fair play, utan
närmast besläktat med det slags illusionistiska konst-
stycken, för vilka det engelska språket har ett
mycket karakteristiskt namn.
I konstruktivt hänseende lämnar professor
Ljungbergs förslag därjämte mycket övrigt att önska. De
konstruktiva och tekniska anordningarna äro i stort
sett sådana, att man måste fråga sig, om det verkligen
varit en erfaren konstruktör, som utarbetat förslaget.
Till sådan utbildning av farbanedäcket jämte
uppbärande långregelsystem, bestående av ett 10-tal olika
balkprofiler och därtill anordnade enligt
cantilever-systemet, såsom liar skett, för att taga ett exempel ur
högen, gör sig endast den rena dilettantismen skyldig
till. Mycket skulle visserligen vara att tillägga,
särskilt med tanke på det av professor Ljungberg
samtidigt framlagda betongbroförslaget, men av
utrymmesskäl måste jag för tillfället avstå härifrån.
Sammanfattas nu vad härovan blivit anfört, så
framgår därav bland annat,
att tävlingsförslaget "norr—söder" icke på långt
när uppfyller programmets fordringar med hänsyn till
sjöfarten, även om farbanans maximilutning å
Lång-holmssidan ökas till 1 :25,
att spännvidden på det stora bågspannet måste ökas
till omkring 210 m liksom i pristagarnas förslag, om
nämnda villkor skall kunna uppfyllas,
att de stora bågarnas styvhet är otillräcklig i både
horisontal- och vertikalled,
att broförslaget i tekniskt hänseende är
otillfredsställande samt såväl konstruktivt som statiskt
otillräckligt belyst,
att materialåtgång och kostnader äro för lågt
beräknade, även med utgångspunkt från författarnas
förutsättningar,
att den uppgivna kostnadsbesparingen på ca 3 mill.
kronor — enligt förnyad kontrollberäkning blott ca 1.5
mill. kronor i jämförelse med de prisbelönade
järnbroförslagen — icke vunnits genom tillämpning av några
"nya uppslag" eller skickligare lösning av den
föreliggande uppgiften, utan genom åsidosättande av
programmets fordringar i avseende på sjöfarten samt att
denna besparing går helt och hållet förlorad, om
nämnda villkor skola uppfyllas,
att den av författaren som "nytt uppslag"
betecknade anordningen av förkortade treledsbågar icke är
ny, men att den härigenom enligt professor Ljungberg
uppnådda stora viktsbesparingen visserligen är en ny
upptäckt, som emellertid har det felet att icke vara
med verkligheten överensstämmande
samt slutligen att förslaget på grund av oklarhet
och oreda i framställningen icke lämnar säkra
hållpunkter för dess bedömande ur teknisk-ekonomisk
synpunkt.
Sett mot bakgrunden av dessa faktiska förhållanden
torde icke med fog kunna påstås, att ifrågavarande
tävlingsförslag blivit orättvist bedömt. Tvärtom torde
kunna sägas, att prisnämndens utlåtande är
synnerligen hovsanit hållet och till sin innebörd väl motiverat.
NOTISER
Tekniska högskolan. Till professor i beskrivande
geometri vid tekniska högskolan har utnämnts fil. dr
Olof Alfred Liljeström.
Tekniska högskolans bibliotek. I föregående års
riksdagspetita framlade tekniska högskolans lärarkollegium
frågan om ändring i personalorganisationen för högsko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
