Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
Fig. 3. Gruvbergsfältet. Skala 1 : 16000.
var berggrunden föga känd, betäckt som den var med
jordlager av varierande djup, som inom de
malmförande områdena dock mestadels ej är större än
en à två meter. Endast några smärre
blott-ningsställen i form av gruvöppningar av ringa djup
förefunnos. Blomberg omnämner att två sådana
funnos å Kramstafältet på ungefär 30 meters avstånd
från varandra och två på Gruvbergsfältet på ett
inbördes avstånd av omkring 45 meter. Genom senare
tiders undersökningsarbeten har en någon större
kännedom om berggrunden vunnits. Inom
Kramstafältet synes sålunda gabbron vara tipp till 600 meter
bred. Dessa arbeten skulle givetvis kunna föranleda
flera tillägg till Blombergs beskrivning över
bergarten, men dessa tillägg ligga utom ramen för denna
uppsats, då avsikten därmed endast är att återgiva
de rön som hittills gjorts angående
malmförekomsternas tillgodogörande.
De i gabbron uppträdande malmmineralen magnetit
och ilmetit förekomma rikligast i en zon längs
kontakten med gneisen, företrädesvis väster ut, varför
det magnetiska draget är starkare där än å gabbron
i övrigt. Det är huvudsakligen å dessa zoner som
blottnings- och sprängningsarbeten blivit utförda till
utrönande av malmförhållandena, vilka arbetsställen
äro, som ovan omnämnts, angivna å kartorna medelst
grövre punkter eller linjer. Det djupaste
arbetsstället är ett 14 meter djupt schakt inom Claxgruvans
utmål å Kramstafältet.
Å lössprängt berg från arbetsställena hava prov
tagits och ett flertal analyser blivit utförda för
utrönande av järn- och vanadinhalter samt i enstaka
fall även titanhalten. Sålunda föreligga följande
analyser beträffande
Kramstafältet:
Axgruvan, stuffprov ................48,2 % Fe, 0,45 "/o V,
Baxgruvan, „ ..............39,9 % Fe, 0,33 % V, 8,63 % Ti
generalprov 56,5 m
bredd................................................................21,3 % Fe, 0,16 % V,
Claxgruvan, generalprov
69,5 m bredd ................................22,9 % Fe, 0,18 % V,
generalprov 14 m djupt
schakt ........................................................23,4 % Fe, 0,20 % V, 3,10 % Ti
generalprov 40 m
bredd................................................................24,7 % Fe, 0,20 % V,
Daxgruvan, generalprov
34 m bredd ........................................22,3 % Fe, 0,20 % V,
Haxgruvan, stuffprov........ 37,2 % Fe, 0,23 % V,
Örngruvan, generalprov
20 m bredd.................... 15,2 % Fe, 0,11 % V,
Gruvbergsfältet:
Björngruvan, generalprov
40 m bredd........................................20,8 % Fe, 0,16 % V, 3,57 % Ti
Gruvbergsgruvan,
stuffprov ..............................................................24,6 % Fe, 0,27 % V, 9,05 % Ti
Storsvedsfältet:
Tägtgruvan, generalprov
7 m djupt schakt ................39,5 % Fe, 0,39 % V,
stuffprov ..............................................42,8 % Fe, 0,55 % V, 7,31 % Ti
stuffprov ..............................................0,70 % V,
Haggruvan, generalprov
10 m bredd........................................21,1 % Fe, 0,17 % Y,
Som synes av dessa analyser ökas vanadinhalten i
mån som järnhalten tilltar. Att denna ökning ej
alltid är likartad torde bero därpå, att vanadinhalten,
enligt vad nedanstående anrikningsresultat giva vid
handen, härrör från magnetiten, under det att
järnhalten är beroende ej blott på mängden av magnetit,
utan jämväl av tillgången på ilmenit ävensom
horn-blende m. fi. mörka silikatmineral. Och sistnämnda
mineral förekomma ställvis i riklig mängd, ställvis åter
mera sparsamt, i vilket senare fall bergartens mörka
beståndsdelar huvudsakligen bestå av magnetit och
ilmenit. I enstaka fall såsom vid Tägtgruvan å
Storsvedsfältet har förutom nämnda silikatmineral även
plagioklasen trätt tillbaka, och bergarten utgöres då
av mestadels magnetit och ilmenit med upp till
50 % järnhalt och 0,70 % vanadinhalt.
Efter det ett flertal smärre anrikningsförsök utförts
å malm från Kramsta- och Storsvedsfälten företogs
ett större försök (under ledning av ingenjörsfirman
Helmer Törnqvist i Stockholm) vid Bäckegruvans
anrikningsverk, Riddarhyttan, med 575 ton malm från
Bax-, Clax- och Gaxgruveutmålen å Kramstafältet.
Vid magnetisk separering efter
kulkvarnsmal-ningen, varvid godset nedkrossats till under en mm
kornstorlek, bortgick ca 80 % av rågodsmängden
som avfall. Efter nedmalning av kuikvarnssligen i
rörkvarn och påföljande separation erhölls 105 ton
slig, varå gjorda siktprov visade följande
kornstorlekar:
Fig. 2. Kramstafältet. Skala 1 :16000.
Fig. 4. Storsvedsfältet. Skala 1 :16 000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
