Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM GRUVBRYTNING OCH MALMTRANSPORTER
I MINETTGRUVORNA.
Av bergsingenjör Olof Berggren.
Minettmalmerna uppträda på ett ur gruvteknisk
synpunkt tämligen likartat sätt, varför de
brytningsmetoder som komma till användning i princip äro
tämligen lika för nästan alla gruvor. I detalj finner
man helt naturligt en hel del olikheter, förorsakade
av flötsernas växlande mäktighet,
lutningsförhållan-den, förkastningar jämte eventuellt andra
förekommande faktorer, som inverka vid gruvbrytningens
planläggande. Malmens utfrakt ur gruvorna kan, om
man bortser från de få och tämligen obetydliga
gruvorna med öppna dagbrott, utföras på i huvudsak
två olika sätt, varför man, ur transportsynpunkt, kan
särskilja tvenne typer. Det höga topografiska läget
av malmbäddarna i Longwy- och Nancydistrikten har
nämligen gjort det möjligt att därstädes
uttranspor-tera den brutna malmen genom stoliar, som mynna
å bergsluttningarna, under det att man vid gruvorna
i Brieydistriktet måste spela upp malmen från de på
200 till 250 meters djup belägna flötserna. I senare
fallet ställa sig de totala brytningskostnaderna för
malmen betydligt högre, ett förhållande som
ytterligare försämras därigenom att schakten genomskära
starkt vattenbärande zoner, medförande ökade
omkostnader för vattenundanhållningen.
Den brytningsmetod som vanligen kommer till
användning är pelarbrytning och utföres på så sätt, att
flötsen genom ett flertal parallella orter uppdelas i
långsträckta pelare, som därefter uttagas genom
pelarorter och strossning (fig. 1). Ett annat vanligt
sätt är att genom orter uppdela flötsen i ett flertal
rät- eller snedvinkliga fyrkanter, "ilots", i vilka
sedan pelarorter drivas och strossning utföres till dess
endast skyddspelare för transporterna kvarstå. Helt
naturligt vill man, inom det område av gruvan där
vagnarnas transport sker för hand, ha en sådan
lutning på spåren, att den ansträngande och tidsödande
vagn växlingen så mycket som möjligt underlättas.
För att nå detta mål lägges alltid ortsystemet så, att
arbetsorterna antingen komma att ligga parallellt
med strykningen eller, om flötsen har ett mycket
flackt läge, i en riktning mellan fält- och
strykningsriktningarna. Fig. 2 visar hur ortsystemet är utfört
vid Giraument.
Arbetsorterna i pelarna drivas vanligen med en
bredd av 5 m och mellan dem lämnas en c:a 12 m
mäktig pelare, varför avståndet mellan pelarorternas
Fig. 2.
Fig. 2.
HAFTE 2
TEKNISK TIDSKRIFT
FEBR. 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
