Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 febr. 1930
ELEKTROTEKNIK
109
OM SYNKRONDRIFT AV RUNDRADIOSTATIONER.1
Av Erik Esping.
Under den korta tid rundradio verksamheten
pågått, har den lyckats komma mycken oro åstad i
etern. I början, då endast några få
rundradiostatio-11 er voro i gång, var det ej svårt att vid
igångsättandet av en ny station välja ett lämpligt
frekvensband. Antalet nya stationer växte emellertid mycket
snabbt, och det dröjde ej länge, förrän den
situationen uppstod, att antalet rundradiostationer var
avsevärt större än antalet för dem tillgängliga
frekvensband.
Redan på ett mycket tidigt stadium av
utvecklingen insåg ledningen för rundradioväsendet i vårt
land, vart det hela skulle föra. Då det ej var att
hoppas, att antalet rundradiostationer skulle kunna
inskränkas i sådan grad, att var och en av de
kvarvarande skulle få sitt eget frekvensband, inom
vilket den ostörd kunde få arbeta, beslöt man att
igångsätta experiment för att försöka åstadkomma ett
system och apparater för att kunna driva två eller flera
rundradiostationer med så nära lika frekvenser, att
ingen hörbar interferenston dem emellan skulle
uppstå.
Allmänna synpunkter.
Av erfarenhet vet man, att om två
rundradiostationer skola arbeta med så nära lika frekvens, att de
icke nämnvärt störa varandra, får skillnaden mellan
deras frekvenser vara högst 10 p/s. Att med hjälp
av vågmeter inställa två sändare på så nära lika
frekvenser är självfallet omöjligt. Enda möjligheten
är att lyssna på den interferenston, som stationerna
ge upphov till, och justera den ena stationens
frekvens, till dess tonen blir så låg, att den blir
ohörbar. Denna justering av frekvensen är naturligtvis
mycket lätt att utföra, men det visar sig, att, även
om de båda stationerna äro utförda med styrsändare,
interferenstonen icke längre är ohörbar. En
röroscillators frekvens är nämligen icke endast beroende
av svängningskretsens avstämning. Under den
första timmen den är i gång ändrar sig frekvensen
huvudsakligast beroende på rörets och de i de olika
kretsarna ingående elementens uppvärmning. Sedan
stabilitet uppnåtts med avseende på temperaturen,
kommer frekvensen likaväl att variera på grund av
de oundvikliga variationer, som uppstå i anod- och
glödspänningar, då härtill i allmänhet användas
maskiner. På sista tiden har man för att göra dessa
senare frekvensändringar så små som möjligt börjat
använda styrsändare på så låga effektbelopp, att
man kan använda ackumulatorbatterier för såväl
anod- som glödströmsleveransen.
I det följande skall för enkelhetens skull två
radiostationer anses såsom gående synkront, om den
interferenston, de ge upphov till, är så låg, att den är
ohörbar.
i Föredrag hållet vid avdelningens för elektroteknik
sammanträde den 5 april 1929 samt vid Det Nordiska
ingenjörsmötet 1 Köpenhamn aug. 3 929. Bl. a. på grund av
anhopning av inneliggande material har uppsatsens publikation
blivit fördröjd. En del teoretiska detaljer hava av
utrym-messkäl måst uteslutas.
Vid undersökandet av de metoder, som kunna
komma till användning för synkron drift av
radiostationer, måste man taga hänsyn till att den
absoluta frekvensskillnaden mellan två stationer vilka
som helst inom den synkrondrivna gruppen ej får
överstiga 10 p/s. Den relativa noggrannheten i
sändarnas frekvensinställning stiger sålunda med
ökad frekvens. För en frekvens om 500 000 p/s
är-avvikelsen ± 5 perioder på 500 000, dvs. ± en
hundratusendel. För frekvensen 1 000 000 p/s får den
absoluta avvikelsen icke vara större, och den
relativa blir således ± 1/2 hundratusendel. De
synkroniseringsanordningar, som komma till användning,
måste följaktligen vara noggrannare ju högre
frekvensen är, vilket gör, att man åtminstone till en
början överger tanken att på vardera stationen
uppställa anordningar, vilka oberoende av varandra
skola hålla respektive stationers frekvenser inom de
tillåtna gränserna.
En absolut synkronism stationerna emellan låter
sig tänkas, om stationerna kunna påverkas av någon
gemensam frekvenskälla och om de på något sätt
hava förbindelse med varandra.
Man skulle kunna tänka sig saken ordnad på
följande sätt. Vi kunna antaga, att stationen i staden
B skall drivas synkront med stationen i staden A. I
staden B uppställes på något avstånd från
sändare-stationen en mottagare, och vidare har man lyckats
utföra sådana skärmningsanordningar, att den lokala
sändaren ej påverkar mottagaren. Med mottagaren
"tar man in" stationen A och förstärker bärvågen i
så hög grad, att man kan styra sändaren B. De båda
sändarna A och B gå sålunda synkront. Emellertid
uppstå én del besvärligheter. I mottagaren fås den
modulerade bärvågen från stationen A. Såväl bärvåg
som modulering förstärkas och komma in på
sändaren B. Denna arbetar sålunda som
högfrekvensförstärkare, och sändarens modulatoranordningar
komma alltså ej till användning. Sändarna måste
absolut ha samma program, och f. ö. torde det
relä-ade programmet bli föga njutbart, beroende på den
bekantskap mottagaren med all säkerhet finge göra
med störningar i form av knaster och s. k.
kanariefåglar osv. Genom att per telefonering överföra A:s
frekvens till B skulle man kunna eliminera
störningarna i hög grad, men detta har enligt mätningar visat
sig vara omöjligt på grund av den alltför höga
dämpningen hos telefonledningen vid så höga periodtal.
Försök att synkrondriva två rundradiostationer med
hjälp av stämgaffel och gemensam styrfrekvens.
Ett försök att trådlöst överföra bärvågsfrekvens
från en sändare till en annan ha vi emellertid utfört.
Försöket avsåg synkrondrift av två närbelägna
rund-radiostationer i Stockholm, nämligen stationen SBA,
Brunkebergstorg 2, och den station SHA, som för
undervisningsändamål står uppställd inom
telegrafverkets undervisningsanstalt, Malmskillnadsgatan 19
B. Avståndet mellan de båda stationerna är c:a 300
meter. De båda sändarna arbetade med frekvensen
700 000 p/s, motsvarande ungefär 428 meters våg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
