Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
givetvis energiförbrukningen högst, då krommalmen
som bekant ofta håller 40 % bergart.
Ingenjör Flodins senaste uppfinning går ut på
framställning av järnsvamp. Enligt utförda försök
lär det ha lyckats bra att framställa sådan av
malmkol-kalk-briketterna. Den vid reduktionen erhållna
koloxiden har härvid visat sig i det närmaste
tillräcklig för att vid sin förbränning täcka värmebehovet
vid processen. Man har nu för avsikt att vid
Långshyttan tillverka järnsvamp i stor skala enligt denna
metod. Fördelarna med densamma vid
ståltillverkningen äro flera. Reduktionsgaserna utnyttjas på ett
effektivt sätt. Energiförbrukningen minskas till c:a
650—700 kWh pr ton. Slutligen förkortas
smältningstiden, vilket dels ökar den elektriska ugnens
produktionsförmåga och dels höjer kvaliteten hos
stålet.
För närvarande underhandlar A.-b. Flodinjärn om
uppförande av ett stort järnverk i Amerika för
stål-trustens räkning och ett verk i Norge. Enligt vad
som uppgives väntas förhandlingarna inom den
närmaste tiden leda till affär.
Såsom förut antytts ha ett flertal andra metoder
att direkt framställa järn och stål ur malm
föreslagits. Jag är emellertid ej i tillfälle ingå på
desamma, då jag saknar första-handsuppgifter. Jag
vill endast nämna, att enligt uppgift har A. S. Norsk
Staal överlåtit licens till sin mycket omtalade
ståltillverkningsmetod till ett av Krupp och Vereinigte
Stahlwerke bildat företag, Eisenschwamm G. m. b. H.,
som planerar byggandet av ett stålverk i Bochum
med en kapacitet om 15 000 ton pr år. Vidare har
liöesch-koncernen uppfört en försöksanläggning i
Dortmund för tillverkning av 10 000 ton stål pr år
direkt ur malm enligt egen metod.
I samband med ståltillverkningen må
framställningen av kolfattigt ferrokrom beröras, vilken vara
som bekant funnit en allt större användning vid
tillverkning av rostfritt, syrefast och eldhärdigt stål.
Ferrokrom framställes som bekant uteslutande
genom reduktion av krommalm i elektrisk ugn. Det har
härvid mött betydande svårigheter att få kolhalten
så låg, som fordras för att få den önskade kemiska
motståndsförmågan hos det kromlegerade stålet och
järnet. Det är i huvudsak på följande två vägar man
lyckats övervinna svårigheterna:
1) Direkt reduktion av krommalm med kol i
elektrisk ugn under användning av ett stort
malmöverskott, varvid man kan komma ned till 0,5 % C.
2) Reduktion av krommalm med kisel i elektrisk
ugn, varvid man kan komma ned till spår av kol.
Av dessa metoder torde den sista i regel ställa sig
fördelaktigast i ekonomiskt avseende och har man
dessutom, såsom antytts, möjlighet att erhålla en
högvärdigare produkt. Framställningen av ferrokrom
hör emellertid till de mest energislukande
elektrokemiska processerna på grund av krommalmens höga
halt av bergart, som måste nedsmältas jämte den för
delförbrukningen under samma kvartal utgjorde 2 235 kWh
pr ton, en siffra som sålunda är jämförbar med den ifrån
Hagfors. Ä andra sidan får man, såsom Ing. G. påpekade,
taga i betraktande, att järnmalmen i Hagfors höll 60 % Fe
oqh i Långshyttan 65 c/c och att Hagforsugnen ej kunde
köras fullbelastad av brist på briketter. De olika
driftsförhållandena torde betinga en skillnad i energiförbrukning av
ett par hundra kWh pr ton.
bindning av kiselsyran erforderliga kalken.
Tillverkningen kräver alltså tillgång till billig elektrisk
energi. Att en betydande svensk produktion av
ferrokrom, och särskilt av högvärdig sådan, vuxit fram,
beror emellertid ej endast på, att den nämnda
förutsättningen finnes här i landet, utan i lika hög grad
på de insatser, som gjorts av svenska ljietallurger. I
första hand må härvid nämnas bergsingenjör Sven
Danielii vid A.-b. Ferrolegeringar, resp. A.-b.
Metallurgisk industri i Trollhättan. Jag kan här endast
hänvisa till nämnda bolags svenska patent nr 48 567,
45 568, 49 680, 54 398, 57 774, 58 290. 66 850, 41 149,
56 490 och 59 171. Under de sista åren ha, så vitt
bekant, ej gjorts några nya framsteg rent kemiskt sett
men väl i konstruktivt hänseende, vad ugnarna vid
den direkta kolreduktionsprocessen beträffar. Dessa
ha gjorts större och tippbara och försetts med
automatisk elektrodreglering.
På sina håll har man försökt att elektrolytiskt
raffinera ferrokrom. Man kan härigenom erhålla
synnerligen ren krommetall, såsom jag själv haft tillfälle
konstatera vid försök, men metoden är alltför
komplicerad och har ej slagit igenom.
Stora förhoppningar ställer man däremot på den
förut omnämnda Flodinprocessen att direkt ur malm
framställa kromjärn och kromstål, som principiellt
sett givetvis är den mest rationella, Det är
emellertid ännu för tidigt att yttra sig om densamma.
En annan svensk uppfinning på det elektrotermiska
området, som i utlandet kanske än mer än de
föregående låtit tala om sig, är bergsingenjör T. R.
Haglunds metod att framställa ren aluminiumoxid som
råvara för aluminiumtillverkning. Jag behöver här ej
ingå på densamma, då en utförlig beskrivning
lämnats av bergsingenjör A. Grönwall vid senaste
kemistmötet.1 Jag vill här endast erinra om, att
Vereinigte Aluminiumwerke A. G., som äger de
europeiska patenträttigheterna och sedan några år
tillämpat metoden vid Lautawerk, nyligen gjort en
licensförsäljning till Societa ltaliana del Alluminio,
Detta bolag liar i dagarna igångsatt en tillverkning
av aluminiumoxid vid en fabrik i närheten av Venedig.
Ing. Haglund har nyligen framkommit med en ny,
intressant uppfinning, nämligen tillverkning av
hög-eldfast kromslaggtegel. Uppslaget härtill erhölls vid
en del försök med framställning av ferrokrom.
Härvid gjorde ing. Haglund den iakttagelsen, att slaggen
hade en synnerligen hög smältpunkt. I samarbete
med Friedrich Siemens A. G. och Vargöns a.-b.
utexperimenterades på basis härav en metod att
tillverka kromslaggtegel. Beträffande
tillverkningsmetoden önska ägarna av densamma ännu icke lämna
några upplysningar. Teglen, som äro gjutna i
formar, ha emellertid visat sig motsvara mycket högt
ställda fordringar, vad beständighet gent emot
slaggangrepp och Höga temperaturer beträffar. De ha
sålunda med framgång provats på de mest utsatta
ställena i martinugnar. Teglen tillverkas sedan någon
tid fullt fabriksmässigt, ehuru i mindre skala, vid
Vargön och en större anläggning är under
uppförande vid Trollhättans elektriska masugn, som
förvärvats av Vargöns a.-b.
i Tekn. tidskr. 1929, häft. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
