Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 mars 1930
KEMI
21
I Chemiker-Zeitungs sista, redogörelse över
"Fortschritte der elektrochemischen Industrie"1 uppräknas
med tysk grundlighet på 24 tätt-tryckta, stora sidor
flera hundra uppfinningar av senare datum på det
elektrokemiska området. Kvantitativt sett har
sålunda uppfinnareverksamheten varit synnerligen
livlig, konstaterar författaren inledningsvis, men nämner
samtidigt, att det endast är tre nya uppfinningar,
som synas vara av större betydelse. Det är med en
viss stolthet man lägger märke till att samtliga dessa
bära namn efter svenska tekniker, ingenjörerna
Haglund, Liljenroth och Söderberg. Rätteligen borde väl
även namnet Flodin varit med, men trots den stora
grundligheten i övrigt synes författaren ej haft
kännedom om de Flodinska uppfinningarna.
Den uppfinning av ingenjör Liljenroth, som
avses, är framställning av vätgas och fosforsyra genom
reaktion mellan fosfor och vattenånga vid hög
temperatur. Beträffande denna process hänvisar jag till
mitt förut omnämnda föredrag.2. Förfarandet har som
bekant inköpts av I. G. Farbenindustrie. Det har
emellertid ej kommit till användning i större
utsträckning av flera skäl, bl. a. ligga de verk, som
producera fosfor, och de, som konsumera vätgas, relativt
långt från varandra och vidare ha de våta metoderna
att framställa fosforsyra på senare tid utvecklats
avsevärt. En sådan metod har även utarbetats av
Liljenroth, tillsammans med det kända Borr-bolaget.
Denna har redan kommit till användning hos St.
Gobain och Kuhlmann i Frankrike, Royal Dutchs
kvävefabrik i Holland. Mont Cenis och Wintershall i
Tyskland.
Enligt den nyssnämnda uppfinningen av ingenjör
Söderberg tillverkas kolelektroderna kontinuerligt
vid samma ugn, där de skola användas. Elektroderna
omgivas härvid med en tunn plåtmantel, som undan
för undan tillskarvas upptill och vari kolmassan
in-stampas. Denna brännes sedan genom ugnsvärmet,
när elektroderna inmatas i ugnen. För att tillåta de
vid tjärans upphettning bildade gaserna att bortgå
är plåtmanteln försedd med hål. För att
åstadkomma en god mekanisk och elektrisk förbindelse
mellan manteln och kärnan är vid den förra
fastnitade parallella plåtremsor. Söderbergs elektroder
medföra en avsevärd besparing av driftskostnaderna
och ha redan vunnit en vidsträckt användning inom
den metallurgiska industrien i utlandet.
Söderbergs idé att kontinuerligt skarva
elektroderna har i modifierad form kommit till användning
vid en synnerligen intressant ugnskonstruktion av
fransmannen Miguet. Den huvudsakliga nyheten i
Miguets uppfinning, som särskilt i Frankrike väckt
stor uppmärksamhet, är emellertid icke den
kontinuerliga elektroden utan ugnens exceptionella
storlek och originella utförande samt sättet för
beskickningen.
Miguet har gått ut ifrån det kända faktum, att
verkningsgraden hos en elektrisk ugn ökas, ju högre
effektbeloppet är, varmed ugnen belastas, och ju
mindre ugnens inre väggarea är. en sats som först
klarlagts av Hering. För den skull har ugnen kon-
1 Chem. Ztg 1928, Fortschrittsberichte nr 2, sid. 29.
2 Tekn. tidskr. 1927, Kemi, häft. 3 och 4.
Fig. 2. Schematisk bild av Miguet-ugn för 100 000 ampore.
struerats för en-fasström med en enda rörlig elektrod
av mycket stora dimensioner, respektive för en
mycket hög strömstyrka. Å fig. 2 visas en schematisk bild
av en Miguet-ugn för 100 000 ampère, respektive
5 000 kW med en elektrod av 2,3, m diameter och c:a
1,2 m höjd. Ugnens sektion har som synes utseendet
av en stjärnformig polygon. Ugnen har ett yttre skal
av betong. Mellan detta och infodringen ligger en
blymantel, som fullständigt hindrar lufttillförsel
genom bottenelektrod och ugnsväggar. En ugn av denna
typ är sedan 1924 i kontinuerlig drift vid Société
Electrometallurgique’s de Montricher anläggning i
Saint-Julien-de-Maurienne.
På grund av den stora strömstyrkan ha speciella
åtgärder måst vidtagas för att ej få för stor
fasförskjutning och ojämn gång. Som synes å fig. 2 äro
de fyra transformatorerna uppställda under ugnen
för att minska längden på skenorna mellan
transformatorerna och ugnen. Skenorna från de olika
trans-formatoruttagen äro på sedvanligt sätt förlagda
"blandade", tills de skiljas för att anslutas till
topp-respektive bottenelektrod. Från dessa
förgrenings-punkter bilda emellertid strömbanorna slingor, vilkas
storlek Miguet sökt nedbringa till ett minimum för
att minska reaktansen. För den skull äro skenorna
till bottenelektroden förlagda så nära den rörliga
elektroden som möjligt. Vidare är genom
beskickningssättet sörjt för att strömmen från
toppelektroden sprides åt sidorna, vartill jag strax skall åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
