Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
mas genom mikroskopisk undersökning av
längdsnitt av barken.
En undersökning av produktionen hos mer än 4 000
träd gav följande resultat. Den lägsta klassen
producerade från 0—10 kbcm, den andra från 11—20,
den tredje 21—40, den fjärde 41—60 och den femte
mer än 60. Antalet träd i de lägsta klasserna var
störst men dessa producerade tillsammans endast J/3
av totalproduktionen.
På en välordnad plantage har man särskilt folk,
som efter ett bestämt system antecknar produktionen
vid varje tappning. — Man börjar tappa träden, när
de äro 5 à 6 år gamla och numera tappar man ett
träd varannan dag. — De infödingar, som ha till
uppgift att anteckna produktionen, kontrollera
densamma medelst ett mätglas, varefter de i en särskild bok
införa den klass, trädet tillhör, dess nummer och dess
produktion per dag. Trädet märkes därefter, och på
så sätt kunna de hinna med att undersöka c:a 300
träd per dag. Genom detta tillvägagångssätt erhåller
man ungefär 12 mätningar på varje träd årligen och
vet således något så när, hur mycket träden äro
värda. Jag nämnde förut i annat sammanhang, att
man bör plantera ungefär 500 träd per hektar, men
alltefter som de växa upp, får man givetvis gallra
ut dem. Naturligtvis uttagas de lägst producerande
träden först.
I en fullvuxen plantage giver ett träd i medeltal
ungefär 20 gram gummi per tappning. Men det finns
också träd som giva 100, ja, ända upp till 300 gram.
Dessa träd kallas för moderträd och äro föremål för
alldeles speciella omsorger. På särskilda formulär
ifyllas alla anteckningar om dessa träds produktion
under olika år.
Moderträden äro nämligen utgångspunkten för all
förädling. Det viktigaste arbetet vid
försöksstationerna, liksom vid allt lantbruk förresten, är
förädlingen. Man har slagit in på tvenne olika vägar. Den
ena är fortplantning genom frön erhållna genom
korsning eller självbefruktning, och den andra att på
vegetativ väg fortplanta moderträden. Det
sistnämnda kan ske på olika sätt men numera spelar
endast okuleringen en roll.
På ett träd, ungefär ett år gammalt, skär man upp
liksom ett fyrkantigt fönster, varefter man på en
gren av ett högtproducerande träd uttager ett
"sovande öga", ett stycke av barken med en knopp
således. Detta barkstycke, som bör vara något mindre
än fönstret, placrras i detta och därefter lindar man
om med paraffinerat tyg eller annat skyddande hölje,
vilket får kvarsitta c:a 14 dagar—3 veckor.
Duken borttages därefter. Stycket, som man tagit
från moderträdet, har nu vuxit fast och oculeringen
är fullbordad.
Träd efter träd ympas på detta sätt med
högtproducerande material.
Därefter hugges det unga trädet av på lämpligt
ställe, ungefär en fot ovanför ympningsplatsen. Det
"sovande ögat" växer nu ut och man får således ett
träd, som består av tvenne delar. Den undre delen
tillhör ett villkorligt fröträd och den övre kommer
från moderträdet.
Detta tillvägagångssätt upptäckte man för ungefär
20 år sedan, men det är egentligen endast sedan ett
10-tal år tillbaka, som man börjat tillämpa detsamma.
— Det dröjde 5—6 år, innan träden blevo tappbara,
och då var man nyfiken att se resultaten. Man hade
naturligtvis tagit de allra bästa moderträden och
hoppades på en kolossal produktionsökning. Det visade
sig emellertid, att avkomlingarna av somliga
moderträd voro goda producenter, medan de flesta voro
medelmåttiga eller dåliga. Problemet var således ej
så enkelt som man hoppats. För att kunna på detta
sätt höja produktionen blev man tvungen att utgå
från ännu många fler verkligt goda moderträd, och
nu har man också lyckats få ett 10-tal goda kloner
(d. ä. vegetativa avkomlingar från moderträd). Med
dem har man uppnått ett resultat, som utan tvivel är
enastående. Inom förädlingsverksamheten av våra
sädesslag här i Sverige är man säkerligen glad, när
produktionen kan ökas med 10—15 %. Men vi nöja
oss icke c-ns med 100 %. Numera ha vi fått kloner
som producera 200, ja, förmodligen ända upp till 400
% jämfört med de gamla plantagerna, och detta är
naturligtvis av synnerligen stor betydelse, framför
allt sett i sammanhang med de nuvarande ytterst
låga priserna på gummi.
En okulerad plantage ser efter några dagar ut på
ungefär samma sätt som en fröplantage. Närmast
vid marken uppstår en förtjockning av stammen, där
okuleringen ägt rum, men för övrigt förekomma inga
nämnvärda skiljaktigheter. Det finns, som jag redan
nämnt, två olika sätt för förädling, nämligen den
vegetativa, som jag redan behandlat, och den
generativa.
Försöksstationerna söka genom korsning och
självbefruktning få fram nya, goda raser. D.t är ett
tidsödande och besvärligt arbete och man måste givetvis
taga infödingar till hjälp. Vi ha nyligen fått resultat
och det visar sig, att man g nom korsning av goda
moderträd kan få upp produktionen med mer än
100 %. Vidare väntar man sig att på detta sätt få
fram ännu bättre moderträd än de nuvarande.
En blomställning innehåller ett stort antal
blommor, men högst 10 % av blommorna sätta frukt. En
genomskärning av frukten visar att den innehåller
tre frön av ungefär 2 à 21/2 cm diameter. Det är
typiskt för Hevea, att olika träd hava olika frön, men
alla frön från ett och samma träd likna varandra.
De äro bruna och grå till färgen och försedda med
mörka teckningar; på ett annat träd ha de en helt
annan form, storlek, teckning osv.
Vid 11-tiden är mjölksaften samlad och bäres i
ämbar till fabriken. Man har även tankvagnar, på
vilka saften fraktas, men detta är endast fallet vid
stora plantager och fabrikskomplex. Då mjölksaften
burits in i fabriken, uppmätes den för varje arbetare
eller arbeterska, så att man vet, hur mycket var och
en fört med sig. Sedan filtreras den genom filter
med kopparduk. Därefter föres den till de stora
bassängerna. I allmänhet innehåller latex 35 %
gummi, resten är huvudsakligen vatten. Man
utspäder den emellertid ytterligare med vatten, tills den
innehåller c:a 20 % gummi. Detta har ingen
betydelse alls för säljaren, men desto mer för köparen, då
vulkaniseringstiden står i nära sammanhang med
utspädningen. Man har enat sig om en
standardutspädning till 20 %. Man gör huvudsakligen två slag av
gummi vid plantagerna. Det ena kallas crepe, det
andra smoked sheet.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
