Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
även genom extraktion därur vunna sådana ämnen,
vilka i blandning med vaselin gå under namn av
eucerjn anhydric, vanolin anhydric,
lanal anhydric m. m.
Då nu fytosterinerna, i synnerhet sitosterin, i
åtskilliga avseenden visa likhet med kolesterin, som
i’, ö. anses vara isomert med sitosterin, togo vi oss
därav anledning att pröva, om fytosterin ur
sulfatsåpa hade samma effekt. Vi funno, att redan en
tillsats av 2—3 % fytosterin till paraffinolja eller
vase-lin gav dessa utpräglat vattensky ende, hydrofoba,
ämnen en utomordentlig förmåga att i sig emulgera
vatten. Detsamma konstaterade vi ifråga om
mineraliska smörjoljor och feta oljor.
Dessa fytosteriner kunna alltså icke endast
ersätta "kolesterinerna" ur ullfett, då det är fråga om
tillverkningen av hydrofila salvbaser för medicinskt
eller kosmetiskt bruk utan även den "blåsta" eller
oxiderade rovolja, som användes för att giva
mineralsmörjoljor den nödiga hydrofilien för att de skola
kunna användas till marinolja. Huruvida de också
kunna hava någon användning i margarinindustrien,
kunna vi f. n. icke yttra oss om, men det förefaller
så av det faktum, att i England uttagits ett patent
på deras användning i just denna industri.
Vi hava i Sverige och några andra länder erhållit
Och i ett stort antal in- och utomeuropeiska stater
sökt patent på deras användning för framställande av
lyofila produkter för alla ändamål.
Experimentellt.
Våra försök hava huvudsakligen tagit sikte på
fytosterinernas användbarhet vid framställning av
hydrofila salvbaser och smörjoljor. Därvid hava vi
använt dels olika fraktioner av fytosteriner ur
sulfatsåpa, dels sådana ur sojabönolja.
’ De olika salvbaserna, salvorna och oljorna bereddes
på följande sätt: I en porslinsmortel uppvägdes så
mycket fytosterin och flytande paraffin, respektive
vaselin eller olja, att önskad halt av fytosteriner
erhölls. Därefter uppvärmdes det hela på vattenbad, då
fytosterinerna löstes. Efter avsvalning till
rumstemperatur tillfördes destillerat vatten i små portioner
(1 à 2 cm3 åt gången) under försiktig rivning, tills
mera vatten ej kunde tillsättas utan att salvan sprack.
Resultaten av de olika försöken framgår av tabellerna
I och H.
Tab. 1. Fytosteriner i flytande paraffin.
Paraffinens halt av
fytosteriner i procent
10 gr salvbas upptar g
vatten
medeltal 26,5 gr vatten
ii 38 ,, ,,
ii 49,5 ,, ,,
„ 46,5 „ „
>! 39 ,, ,,
40
11 v 11
1 20
33
36
40
501
6 49)
5 45\
° 48/
6,8 39 \
7 40 I
Tab. 2. Fytosteriner i vaselin.
Vaselinens halt av fyto- 10 gr bas upptar g
steriner i procent vatten
0 1
1/2 6 1
g I medeltal 6 gr vatten
Vaselinens halt av
fytosteriner i procent
1 11,8
1 10,6
2 12,i
2 19,3
3 22,5
3 30,5
5 13
5 12,5
10 gr bas upptar g
vatten
medeltal 10,95 gr vatten
)! 1) >1
ii 26,5 „ „
> ii
12,75 „
Av tabellerna kan man först och främst se, att
dubbelbestämningarna under stundom utfallit rätt
olika. Det beror på, att en mängd okontrollerbara
omständigheter såsom beskaffenheten av ytan hos
det kärl, vari rivningen sker, den manuella
behandlingens intensitet och långvarighet och mycket annat,
som icke kan hållas fullt konstant från försök till
försök, inverka på resultatet.
De angivna mängderna emulgerat vatten per 10 g
salvbas äro, som framgår av det föregående,
maximivärden och hava endast teoretiskt intresse, emedan
en salva med så hög vattenhalt ej är hållbar, utan
lätt avskiljer vatten. Nöjer man sig med att
emulgera endast cirka 50 % av den vattenmängd, som
medeltalen ånge, erhåller man emellertid en vid
rumstemperatur fullt hållbar salva. Försöksresultaten visa,
att man ernår maximum av vattenupptagning vid en
fytosterinhalt av omkring 3 %. Vid högre
koncentrationer upptagas mindre mängder vatten. Att så
är förhållandet, torde hava följande förklaring. De
använda fytosterinernas löslighet i paraffin och
vaselin har befunnits vara 1 à 2/100. Genom
övermätt-ning, och emedan fytosteriners utkristallering ur
paraffin och dylikt går mycket långsamt, torde
paraffin någon tid kunna hålla cirka 3 %
fytosteriner i övermättad lösning, och härmed förklaras,
att maximum för vattenupptagning befunnits ligga
vid 3, och ej, som var att vänta, vid 2 %. Vid större
koncentrationer utfalla emellertid efter avsvalning
omedelbart en mängd fytosterinkristaller, vilka
genom sin närvaro torde minska
vattenupptagningsförmågan, trots att paraffinen är mättad med avseende
på fytosteriner. Kristallernas menliga inverkan kan
närmast jämföras med den verkan en större mängd
fint fördelad substans i vissa fall har på en
emulsion. Att salvbasens aggregationstillstånd är av stor
betydelse, framgår av en jämförelse mellan de bägge
försöksserierna, då man finner, att man vid lika halt
av fytosteriner kan emulgera ungefär dubbelt så
mycket vatten i den flytande paraffinen som i den
tämligen fasta vaselinen.
Genom de gjorda försöken har i varje fall
konstaterats 1) att man genom tillsats av fytosteriner till
vaselin och paraffin kan giva dessa ämnen förmågan
att i sig emulgera deras 3—4-dubbla mängd vatten,
samt 2) att denna förmåga att upptaga vatten stiger
med tillsatt mängd fytosteriner upp till 3 % halt.
För att utröna den praktiska betydelsen härav hava
vi berett salvor med en salvbas, framställd av 75 g
flytande paraffin, 25 g fast paraffin och 2 g
fytosteriner. Denna sammansättning av salvbasen gör
emellertid ej anspråk på att vara särskilt lämplig, då
flytande paraffin lätt avskiljes; men den upptar med
lätthet och utan uppvärmning mer än sin lika vikt
vatten och vattenlösningar, såsom av
aluminium-subacetat och blysubacetat. En jodsalva, beredd en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
