Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
mande kristaller. Vid uppvärmning klarnade den. En
approximativ analys gav till resultat 23 % fytosterin
och 71 % fet olja, resten antagligen vatten. Denna
substans kallas i det följande för "r e n a d r å f y t
o-s t e r i n".
En lösning av 3 % härav i samma mineralolja, som
förut använts, "oxiderades" på vanligt sätt i öppet
kärl. Efter avsvalning visade sig, att en svart
fällning avsatt sig, men den ovanstående oljan var klar.
Den avdekanterades och prövades på samma sätt och
med samma resultat som beskrives under 2.
4. För att undvika dels uppkomsten av fällning i
oljan och dels de obehag och risker, som äro
förenade med upphettningar i öppet kärl av en större
oljemängd, gjorde vi ett försök att "oxidera" renad
råfytosterin för sig. Detta skedde under genomledande
av en luftström. Efter avsvalning upplöstes den så
erhållna produkten, som nu var svart och avskiljde
endast obetydligt med kristaller, i petroleumeter.
Lösningen filtrerades, då en svart fällning kvarblev på
filterna. Från filtratet avdunstades petroleumeter,
och återstoden visade sig vara en förträfflig
emul-gator, ty en genom lindrig uppvärmning
åstadkommen lösning härav i mineralolja upptog med lätthet
vatten under bildning av hållbara emulsioner.
5. Denna sista, i avseende på under 4 nämnda
produkt, 2 %-iga oljan (prov 3), har rid statens
provningsanstalt jämförts dels med samma olja utan
fyto-sterintillsats (prov 1), dels med en förstklassig, starkt
kompounderad marinolja prov 4) i fråga om viskositet
och smörjningsförmåga. Den senare undersöktes i
anstaltens friktionsvåg. "Lagret utgjordes av ett väl
inslitet lager av tennvitmetall, längd 80 mm, i vilket
en axel av stål med c:a 50 mm diameter löpte.
Lagret hölls vid en konstant temperatur av -f- 50°C
medelst varmvatten. Smörjningen reglerades medelst en
tryckpump med konstant hastighet, varvid c:a 1,8 g
olja pr minut pressades genom lagret. Provningen
utfördes med 2 olika lagertryck, nämligen 100 och
150 kg/cm2 och med en periferihastighet hos axeln av
0,25 m/sek., motsvarande c:a 100 varv/min."
Resultatet framgår av följande tabell:
Tab. 3.
Prov 1 3 4
Viskositet vid 50° enl. Ender 10,1 9,8 10,7
Friktions- ( lagertryck 100 kg/cm2 0.0065 0.0062 0,0060
koefficient \ ., 150 „ 0,oo75 0,0069 0,0073
Provningsanstalten sammanfattar slutligen
resultaten sålunda:
"Av den gjorda undersökningen framgår, att de 3
insända proven på smörjolja vid den utförda
friktionsprovningen visat sig vara praktiskt taget
likvärdiga."
Dessa resultat betyda, att man inom landet kan
skaffa fullvärdig ersättning för de eljest utifrån
hämtade varorna ullfett och den rovolja, som åtgår till
marinoljor. De betyda också, att
sulfatcellulosaindustrien kan komma att få avsättning för ännu en
biprodukt och därtill en ganska värdefull sådan. F. ö.
har man all anledning att förmoda, att om fytosteriner
komma i handeln, man snart också kommer att finna
andra användningar för dem än de två, som här
särskilt behandlats.
Tillgången på fytosteriner.
Fytosteriner förekomma, som förut är sagt, mycket
allmänt men endast i mycket ringa kvantiteter. Det
är huvudsakligen två produkter, där de äro så pass
anrikade att man kan tänka på deras tekniska
framställning därur. Den ena är sulfatsåpan eller talloljan,
den andra utgöres av den förut nämnda biprodukten,
som uppstår vid förarbetandet av sojabönolja,
förmodligen på lecitin. Dessutom kan möjligen
ifrågakomma biprodukter vid den kemiska bearbetningen
av olika spannmålsoljor, en i Amerika mycket
uppdriven industri.
Vi hava naturligtvis att i första hand tänka på den
svenska råvaran sulfatsåpan. I den därur framställda
talloljan, med vilken det är lämpligare att räkna, fann
de ene av oss1 tre procent fytosterin, vilket stämmer
bra med våra analyser av sulfatsåpa, som med c:a
35 % vatten håller ungefär 2 % fytosterin. Om man
icke arbetar med analytiska metoder utan i mera
teknisk skala, får man ut c:a 1,7 % fytosterin, räknat
på den våta såpans vikt. Detta motsvarar då ett
utbyte av 2,5 % fytosterin av tallolja. I den nyss
citerade avhandlingen anslås utbytet av tallolja till 30
kg1 pr ton sulfatmassa. Då det nu i Sverige under det
sista året tillverkats avsevärt mera än 600 000 ton
sulfatcellulosa pr är, skulle man alltså hava kunnat
vinna minst 18 000 ton tallolja (fast icke stort mer
än 5 000 ton verkligen framställts). Skulle man
emellertid bearbeta all den sulfatsåpa, som motsvarar
dessa 18 000 ton tallolja på fytosterin, så skulle man
kunna framställa 450 ton årligen i Sverige, vilket bör
räcka en bra bit för världens tillgodoseende med
marinoljor och vattenupptagande salvbaser.
Nu kommer den viktiga frågan, till vad pris kan
man framställa fytosterin ur sulfatsåpa? Något exakt
svar på den frågan kan icke ges, förrän man fått
tillfälle att försöka med en i fabriksmässig skala
arbetande apparatur.
Vi redogöra emellertid här för resultaten av en del
av de många undersökningar och försök som gjorts
i avsikt att utröna de bästa betingelserna för
fyto-sterinernas utvinnande. Endast extraktionsmetoder
hava givit något tillfredsställande utbyte.
Extraktionen kan antingen ske ur såplösning eller ur torkad
såpa.
Försök hava gjorts att extrahera såplösningen med
eter, bensol, bensin, petroleumeter, kloroform,
koltetraklorid och koldisulfid.
Med samtliga uppräknade ämnen utom eter bildar
emellertid såplösningen ytterst hållbara emulsioner,
som ej dela sig efter flera veckor, ej heller vid
måttlig uppvärmning. Försök att extrahera såplösning
med petroleumeter och kloroform i för ändamålet
särskilt konstruerade apparater hava även misslyckats,
ty antingen har ej något utlösts ur såpan
(petroleumeter) eller har lösningsmedlet gelatinerat och satt
extraktionsapparaten ur funktion redan när en ringa
mängd fytosterin utlösts (kloroform). Eter är därför
enligt vad vi kunna finna det enda användbara
ex-traktionsmedlet, om man vill arbeta med såpan i
vattenlösning. I tabell 4 äro angivna resultaten av
en del extraktioner av olika starka såplösningar med
eter. Ser man endast till mängden erhållen
råfytosterin, förefaller metoden praktiskt användbar, då
den ger ett gott utbyte och ej fordrar annan
förarbetning av såpan än dennas överförande i vattenlösning.
Metoden har emellertid den nackdelen att såplös-
1 I. V. A:s handl. 10, 60 (1922).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
