Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
ligt den sistnämnda metoden, varvid även tillfälle
erhållits att jämföra de båda metoderna med
varandra.
Utlösningen av dessa beståndsdelar är som synes
tämligen obetydlig. Däremot är den hastiga 12—15 %
omfattande kalkutlösningen från praktisk synpunkt
allvarligare. Förlorar betong genom en hastigt
förlöpande utlösningsprocess upp till 15 % av
cementvikten eller mer än 25 % av cementets totala
kalkhalt, så torde detta kunna äventyra konstruktionens
hållfasthet, samtidigt som efter detta den fortsatta
visserligen långsammare utlösningen får större
angreppsyta, till följd av att kanalerna för det
sipprande vattnet vidgas osv. Det vore därför av
särskilt värde, om just denna första hastiga
utlösningsfas kunde elimineras eller minskas, vilket som nedan
skall visas är möjligt.
b) Portlandcement med sura tillsatser.
Vid försök att binda den fria kalken ligger det
givetvis närmast till hands att genom ändamålsenliga
tillsatser söka kemiskt binda den i svårlöslig form.
Härvid kommer först i fråga svaga syror eller surt
reagerande ämnen, som med (den fria) kalken bilda
möjligast svårlösliga förening, det må nu vara kemisk
förening i vanlig bemärkelse eller
adsorptionsför-ening.
Principiellt är detta intet nytt. De i praktiken
sedan gammalt kända tillsatsmedlen trass och andra
starkt kiselsyrehaltiga vulkaniska material ävensom
kiselsyrerika jordar och slagger ge vid lämplig
inblandning en för vatten något mera svårangripbar
betong. Detsamma torde gälla med t. e.
magnesium-fluat behandlad betong, varvid en viss mängd SiO„
frigöres. Hit hör även den i Japan vid framställning
av s. k. neo-solidititcement förekommande tillsatsen
av kalcinerad granit jämte naturligt förekommande
eller med konst framställda material innehållande stor
mängd löslig kiselsyra. Andra likartade tillsatsämnen
äro det i Tyskland förekommande "Si-Stoff" och det i
Amerika använda "Sil-O-Cel". Alla dessa
tillsatsämnen fungera uppenbarligen som
kisélsyreleveran-törer till kalken. En kraftigare effekt uppnås genom
tillsats av ren kiselsyra i kolloidal form (s. k. aktiv
kiselsyra), vars basbindningsförmåga är större.16
Detta systems löslighet har även undersökts av
Sun-dius-Assarsson och befunnits väsentligt understiga
det vanliga cementets, varvid den fria kalken med
kiselsyran anses ha bildat en relativt svårlöslig
förening av formeln CaO • Si02 • H20. Ett av samma
18 v. Pettenkofen Heldt, Michaelis, Schuliatschenko,
Feichtinger : "Kalk und amorfe Kieselsäure". F. "Wecke:
Handbuch der Zernentliteratur sid. 416.
Fig. 13. Jämförelse mellan utlösningskurvor
för betong av portlandcement ("100 % C"; 7),
av portlandcement till 30 % ersatt med släckt
kalk ("70 % C+ 30 % Ca(OH)2"; 7) samt av
portlandcement till 30 % ersatt med
arseniksyrlighet ("70 % C + 30 % As 8 O 3"). I alla
tre fallen 40 % vatten och åldern 7 dygn (i
det sistnämnda fallet även 28 dygn:
kurvorna "28 b" och "28 c").
forskare undersökt system är cement + oxalsyra,
vilket dock på grund av prisfrågan enbart har
teoretiskt intresse. Även här låter sig lösligheten reducera.
Ett alldeles nytt, svagt surt tillsatsämne, som
fr. o. m. innevarande år kommer att i mycket stora
kvantiteter erhållas i Sverige, har av förf. och S.
Hedström undersökts på förslag av överingenjören vid
Ingeniörsvetenskapsakademien O. Stålhane. Det är
den arseniksyrlighet, som erhålles som biprodukt vid
rostningen av de arsenikhaltiga malmerna i Boliden.
En fullständigare redogörelse för dessa
undersökningar ha vi helt nyligen publicerat,17 och beröres här
endast vad som har särskilt intresse för belysande av
löslighetsförhållandena.
En tillsats av 10, 20 resp. 30 % As203 räknat på
blandcementets vikt sänker lösligheten högst
avsevärt. Mätningarna framgå av fig. 12; lösligheterna
hos 28 dygn gamla prover ligga något högre än hos
7-dygns-proverna. En tydligare jämförelse mellan
löslighetsförhållandena hos vanligt cement,
biandcement med 30 % släckt kalk, Ca(0H)2, och
biandcement med 30 % As203 visas i fig. 13. Olikheten
mellan materialen ter sig ännu mer slående, om man
framställer dessa utlösningskurvors derivator, dvs.
per utlösning utlöst mängd CaO som funktion av
antalet utlösningar. Resultatet är angivet i fig. 14.
En jämförelse med löslighetsförhållandena hos det
vanliga portlandcementet ges även i fig. 8 (kurvan
"30 % As203, 70 % C"). Att kurvan mycket nära
förlöper som en från origo utgående rät linje parallell
med portlandcementets senare långsamma
utlösningsfas tyder på, att all fri kalk här är kemiskt bunden i
en form lika svårlöslig som dikalciumsilikat e. dyl.
föreningar. Fullständigare utlösningsmätningar med
kvantitativa analyser även av andra komponenter än
Fig. 12. Utlösningskurvor för betong av
biandcement med 10,20,30%
arseniksyrlighet och med 40 SS vatten efter 7 och 28 dygn.
it Werner, E>. och Giertz-Hedström, S.: "Ett svårlösligt
biandcement av portlandcement och arseniksyrlighet." Tekn.
tidskr. 1930, häfte 17, Väg- och vattenbyggnadskonst 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
