Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 sept. 1930
KEMI
67
För att vi riktigt skola kunna behandla denna
viktiga fråga, måste vi rätta oss endast efter de i
praktiken vunna erfarenheterna huru en speciellt för
dieselmotorer avsedd bränsleolja framställes, så att
densamma verkligen i alla avseenden motsvarar sitt
ändamål. Undersökas de sålunda framställda
diesel-motorbränsleoljorna på vanligt sätt, så att det mest
karakteristiska framträder, erhålla vi
analysuppgifter, som kunna betraktas såsom varande av
fundamental betydelse, ty varje dieselmotorbränsle, vars
motsvarande analysdata äro överensstämmande
härmed, måste i praktiken förhålla sig såsom ett
klanderfritt motorbränsle.
Redan 1905 och kanske även tidigare framställdes
å bröderna Nobels naftaverk i Eaku, Kaukasien,
speciell motornafta, vars sp. v. var omkring 0.889
och flampunkten omkring 40°C. Denna motornafta
användes även såsom bränsle i dieselmotorer. För
ändamålet filtrerades naftan innan densamma släpptes
ut i handeln. Den nu ifrågavarande naftan bestod
huvudsakligen av en för ändamålet lämplig
naturprodukt. Några år senare började man framställa
ett speciellt dieselmotorbränsle av analog
beskaffenhet som den redan nämnda motornaftan. Detta
speciella dieselmotorbränsle framställdes huvudsakligen
genom sammanblandning av vissa naftadestillater.
Denna blandning försattes sedan med en lämplig
tillsats av bränsle-masut och filtrerades. Motorbränslets
ifråga specifika vikt fick icke stiga över 0,880 och
flampunkten bibehölls vid ca 40°C. Att Bolaget
bröderna Nobel var särskilt angelägen om att
framställa ett förstklassigt dieselmotorbränsle berodde
även delvis därpå, att firman var intresserad i
företag som byggde dieselmotorer, vilka funno rätt stor
användning bl. a. vid de Nobelska verken i Baku
och i den stora tankflotta bolaget ägde på Kaspiska
havet och Wolgan. I detta sammanhang torde kunna
anföras, att Bolaget bröderna Nobel redan våren
1908 erhöll en med dieselmotor driven tankbåt till
Wolgan samt 1909 resp. 1910 tvenne stora tankbåtar
vid namn "Emanuel Nobel" och "K. Y. Hagelin" till
Kaspiska havet. De sistnämnda, tvenne systerbåtar,
drivas med 2 system fyrcylindriga 1 000 hkr
dieselmotorer och göra i full last (295 000 pud, à 16,3,8 kg,
masut) en fart av 9 knop. Bränsleåtgången utgör
0,5 % av lasten på tur-retur-routen Baku—Astrachan.
Vid framställningen av redan nämnda speciella
motorbränsle användes huvudsakligen solarolja, en
mellan kerosin och lätt spindelolja liggande
nafta-fraktion, samt kerosindestillat. Den genom
sammanblandning av dessa erhållna ljusa oljan
"denaturalise-rades" genom att tillblanda i densamma vanlig
masut. Härigenom erhöll blandningen en om vanlig lätt
nafta påminnande mörkbrun färg. Med masut
förstås en naftarest, då gasolin, dvs. råvaran för de
vanliga bensinsorterna samt lyspetroleum eller
kerosin, avdestillerats. I stället för masut användes till
denaturaliseringen även gondron, dvs. resten då även
smörjoljorna bortdestillerats ur naftan. Det är
naturligt att gondrontillsatsen blev förhållandevis
mindre än masuttillsatsen.
Blandningen utfördes så att respektive
komponenter pumpades i en stor reservoar. Vanligen användes
till blandningen 25 à 50 delar solarolja, 55—30 delar
kerosindestillat och 18—20 delar masut. Härigenom
erhöll blandningen en specifik vikt under 0,880 och
flampunkten blev beroende av kerosindestillatets
flampunkt. Blandningens asfalthalt enligt
aksismetoden 4,5 %.
Den lätta solaroljans egenskaper voro följande:
specifik vikt 0,878—0,88? vid + 15°C, flampunkt
135°—145°C i öppen degel, viskositeten vid + 50°C =
— 1,5 Englergrader, motsvarande ca 2,8
Engler-grader vid + 20°C, färgen rödgul.
Kerosindestillatets egenskaper voro följande:
specifik vikt icke över 0,828 vid + 15°C, flampunkten
icke under + 28°C, vanligen 45°—56°C under
senaste åren före revolutionen i Ryssland; halten av
kolväten kokande över 270°C ej över 20 %, färgen
vattenklar till svagt gulaktig.
Masutens egenskaper voro: spec. vikt 0,890 —0,920,
flampunkten icke under 70°C, viskositeten icke över
5,0 Englergrader vid -f- 50°C, motsvarande ca 15 à
16 Englergrader vid + 20°C, asfalthalten 20 till 25 %
enligt aksismetoden och stelningspunkten under
— 20° C.
Beträffande masutens asfalthalt bör iakttagas att
härmed förstås icke hårdasfalt, som saknas i den ryska
naftan, utan mjuk sådan som är fullständigt löslig
i bensin och alla andra naftadestillat. Beträffande
asfaltbestämningen enligt aksismetoden må märkas,
att härvid bli, förutom färdigbildad mjuk asfalt, alla
asfaltartade ämnen, t. e. i motorcylindern oxiderbara
föreningar i oljan, utfällda och bestämda såsom asfalt.
Då den ryska aksismetoden icke är allmänt
bekant, torde det vara på sin plats att här anföra
densamma. Bestämningen utföres på följande sätt:
50 cm3 av oljan som skall undersökas hälles i en
med propp försedd mätcylinder med 100 cm3
normal-naftenbensin (aromatiska och omättade kolväten
innehållande bensin, t. e. krackbensin, duga icke)
och omblandas. Härefter införes i cylindern 10 cm3
konc. svavelsyra (spec. vikt 1,83,) och blandningen
omskakas duktigt i 3 minuter. Härefter får provet
stå 1 timme, volymökningen av svavelsyreskiktet
noteras och multipliceras med 2. Produkten anger
asfaltartade ämnen i procent. Hela provet utföres
vid rumstemperatur.
Om det sålunda framställda speciella motorbränslet
underkastas destillation finner man, att fraktionen
till 250°C utgör 45—55 % och från 250°—350°C 40—
30 % samt från 300°—350°C 6—7 %. Härav
framgår att den lägstkokande fraktionen är rätt rundligt
tilltagen i det ca 50 % av samtliga i blandningen
ingående kolväten koka till 250°C. Detta torde
betyda, att det erfordras en rätt betydlig värmeeffekt
för att ernå den temperatur som erfordras att
rest-löst förbränna de högmolekylära, återstående
kolvätena i bränsleblandningen, som egentligen bilda en
viktig del av bränslets kraftutvecklingskärna så att
säga.8 Detta är synnerligen viktigt i fall bränslet
innehåller sådana beståndsdelar, som av en eller
annan orsak i de uti motorcylindern förhärskande
förhållandena (temperatur, luft och högt tryck) på ett
eller annat sätt (t. e. genom polymerisering,
kondensering, oxidering) övergå i högmolekylära föreningar.
Det är nämligen icke alldeles så som det säges i
redan angivna uppsats i tidskriften "Petroleum" att
också ett tungt bränsle går att använda, emedan "i
s Se "Die verschiedenartige Bedeutung der einzelnen
Fraktionen des Benzins in Bezug zum normalen Autobetrieb."
Auto-Technik. N:o 8. Berlin 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
