Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
Samtliga dessa oljor voro alldeles klart
genomskinliga, alltså rena solaroljedestillat ur olika
nafta-sorter, utom oljorna 2 och 3 som sägas vara av
samma ursprung. I dieselmotorerna hava dessa oljor
brunnit klanderfritt, men för kultändningsmotorer
hava oljorna 1, 2 och 3 visat sig användbara. En
klanderfri förbränning kunde åstadkommas endast
vid ett tillräckligt luftöverskott, men då sjönk
effekten onormalt. Övergick man till full gång så var
förbränningen ofullkomlig. Tändkulans temperatur
sjönk kontinuerligt och snart uteblev tändningen. I
en medeltrycksdiesel förbrunno oljorna 2 och 3
klanderfritt och gåvo normal effekt. Till följd
härav frågar sig nämnda författare vilka egenskaper
hos nämnda tvenne oljor, som skilja sig väsentligt
från de andra oljornas egenskaper, vilka alla med
undantag av oljan nr 1 kunde klanderfritt förbrännas
i kultändningsmotorer. Samtliga oljor äro ju såsom
av tabellen framgår i analytiskt avseende lika, om
man icke tager resultatet i betraktande. Syretalet
som karakteriserar destillatets naftensyrehalt kan
icke inverka menligt för förbränningen, snarare
tvärtom. Oljans naftensyrehalt kan icke heller
inverka på oljans antändningsegenskaper såsom
försöken i Jentsch tändpunktsapparat utvisat.
Tänd-ningskurvorna voro analoga såväl före som efter det
naftensyrorna avlägsnats.
Såsom av destillationsanalysen i tabell I framgår,
hava samtliga oljor praktiskt taget samma
destillationskurva dvs. att oljornas i fråga sammansättning
med avseende på i desamma ingående kolvätens
kokpunkter är likadan. Detta innebär dock icke att
oljorna i fråga om sin kemiska sammansättning vore
lika. För att i detta avseende erhålla någon sorts
klarhet har ifrågavarande artikels författare bestämt
oljornas i fråga s. k. anilinpunkt och
dimetylsulfat-tal. Härigenom skulle erhållas kunskap om de
undersökta oljornas halt av naften- och paraffin-kolväten
ävensom huru mycket de innehålla av omättade och
aromatiska föreningar. Under det de omättade och
aromatiska föreningarna förhållandevis lätt kunna
bestämmas resp. isoleras (genom bestämmande av
jodtal och dimetylsulfattal) kunna naftenerna i en
blandning med paraffinkolväten icke bestämmas med
reagenser.1 Av Chavanne och Simon,2 Chavanne
och Becker3 utarbetades en metod, förbättrad av
Tizzad och Marschall,4 M. Aubert och E. Ambree,5
varvid nämnda kolvätens kritiska lösningsförmåga i
anilin kom till användning vid undersökning av
bensiner. Paraffinkolvätena äro först vid en temperatur
av något över 70°C i alla förhållanden lösliga i
anilin, naftenerna däremot betydligt lägre, vid ca 40°C.
Det har fastställts, att varje procent naftener sänker
paraffinkolvätenas kritiska lösningstemperatur som
ligger vid ca 70° med 0,3,. Om man t. e. för någon
bensinsort funnit anilinpunkten vara 58°, så
innehåller bensinen ifråga 70° — 58° = 12° : 0,? = 40 %
naftener.
Oaktat anilinpunkten hittills använts till närmare
karakterisering av endast bensinkolväteblandningar,
1 Se Wisehin: Die Naphtene eller Naphtali: Die
Naph-tensäuren (1928).
2 Compt. Rend. Bd 168, s. 111., Bd 169, s. 70, 185, 285.
3 Centralblatt I, s. 1169 (1928).
i I. Soc. Chem. Ind. 40, s. 20 (1921).
5 Compt. Rend. 182 (s. 577—579).
har författaren av nämnda arbete använt densamma
för gasoljor som bestå av mycket högre molekylära
kolväten än de som ingå i bensinen. Huruvida det
varit riktigt att göra så skola vi närmare försöka
taga reda på. Redan 1926 har Ormandy Graven6 och
Minchin7 samt Nixon (år 1928) genom sina
undersökningar påvisat, att anilinpunkten i hög grad är
beroende av de ifrågavarande kolvätenas
molekylar-storlek. I enlighet härmed har således
anilinpunkts-bestämningen för karakteriserande av gasoljor icke
samma betydelse som för bensiner och andra lätta
motorbränslen.
I följande tabell finna vi de redan nämnda
analytiska data jämte tändningspunkter enligt Jentscli
sammanställda:
Tabell 11.
I 11 ni IV v VI Tänd-
Oljans nr [-Anilinpunkt-] {+Anilin- punkt+} •c [-Dimityl-sulfat-tal Tänd-punkt-] {+Dimityl- sulfat- tal Tänd- punkt+} vid ca 280 blåsor •c Lägsta
blåsantal nings-värde =
tänd-nings-punkt divide-rat med lägsta
blåsantalet
i .. . under + 15 29 305 84 3,6
2 ........ 40,5 13 276 46 6,0
3 ........ 40,1 12 280 37 7,5
4 ........ 60,G 10 275 30 9,1
5 ........ 70,0 8 266 32 8,3
6 ........ 59.8 7 270 27 10,0
7 ........ 71,9 7 270 23 11,7
8 ........ 68,9 6 274 18 15,2
9 ........ 69,6 4 270 20 13,5
10 . . ........ 87,0 4 266 18 14,8
11 ........ 63.0 4 272 17 16,0
Taga vi i betraktande ovan angivna
beräknings-sätt av naftenhalten i bensiner av det för desamma
funna anilin talet, så se vi, att naftenhalten i oljan
nr 1 skulle utgöra 183 %, i oljorna nr 2 och 3 över
98 %, i nr 5 0 % och i oljorna nr 7 och 10 negativ
osv. Det ser sålunda ut som om på grund av redan
omnämnda undersökningsresultat 6) och 7)
anilin-punktsbestämningen icke direkt i samma mening vore
användbar till karakterisering av solar- eller
gasoljor. Av dimetylsulfat-talen framgår att oljorna 1,
2 och 3 innehålla en större mängd aromatiska
beståndsdelar än de andra. Lägsta blåsantalet anger,
att i oljorna 1, 2 och 3 ingå lätt oxyderbara eller
polymeriserbara beståndsdelar eller huvudsakligen
omättade föreningar. Detta förklarar även dessa
oljors redan nämnda förhållande i
kultändningsmotorer. Oljornas nr 1, 2 och 3 jämförelsevis höga
syretal (tabell I) i förening med dessa oljors
jämförelsevis stora halt av omättade föreningar tyder på
att dessa gasoljor äro derivat av naften-råolja med
asfaltbasis, i vilka naftensyrehalten, förutsatt att
de-stillaten icke underkastats automatisk förlutning, är
rätt hög (t. e. rumänisk naften-råolja).
På grund av här ovan relaterade orsaker ser det
ut som om man analytiskt icke skulle med säkerhet
kunna fastställa egenskaperna för ett i alla
avseenden dugligt dieselmotorbränsle.
6 Inst. of Petr. Techn. Vol. 12, s. 91.
^ Inst. of Petr. Techn. Vol. 14, s. 477.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
