Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 sept. 1930
KEMI
71
aluminatcement föranleder ej samma goda skydd mot
utlösning, som fallet är i fråga om portlandcement.
Slutligen har tyskt "Hochofenzement" visat en
betydligt lägre kalklöslighet än vanligt portlandcement.
För vattenfallsstyrelsens undersökningar har
redogjorts av överingenjör A. Ekwall38 och dr N.
Sundius vid Svenska teknologföreningens avdelning för
väg- och vattenbyggnadskonsts aprilsammanträde
förra året. En fullständigare redogörelse har sedan
utgivits av vattenfallsstyrelsen39. Kommitténs arbete
kan sägas ha omfattat, dels betongtekniska
undersökningar över tätheten mot vattentryck hos olika
proportionerad betong beredd med olika
betongmaterial, varvid en av professor H. Kreüger40 angiven
provningsmetodik använts, dels petrografiska och
cementkemiska undersökningar berörande själva
utlösningsförloppet. Den förstnämnda delen av
undersökningen lämnar svar på frågan, under vilka
omständigheter en mot vattentryck tät betong kan
påräknas, men förklarar däremot icke den väsentliga
anledningen till betongförstörelserna, vilken är att
söka i cementets specifika löslighetsegenskaper, som
av dr N. Sundius och fil. lic. G. Assarsson gjorts
till föremål för en ingående undersökning.39 Till
detta arbete har förf. i det föregående flera gånger
hänvisat, varjämte följande viktigare delar må
refereras.
Utgående från Le Chateliers och Törnebohms samt
senare Rankins och Bates’ uppfattningar rörande
klinkerkonstitutionen samt de olika silikatens och
aluminatens egenskaper vid reaktionerna med vatten
har det varit möjligt att ge en bild av de olika
förlopp, som åtfölja bindning och hårdnande. Det fria
kalkhydratet har härvid ansetts uppkomma ur
tri-kalciumsilikatet, som i närvaro av vatten förlorar
1 mol. CaO under kvarlämnande av ett disilikatiskt
kalciumhydrosilikat. Att trisilikatets sönderdelning
av vatten sker hastigt och disilikatets långsamt har
även konstaterats. Hydratationen anses fortskrida,
tills hela silikatkomplexen erhållit en disilikatisk
sammansättning. Framställningen kompletteras med
petrografiska studier och mikrofotografier av
hårdnat, portlandcementbruk.
Speciellt har det hårdnade portlandcementets
sönderdelning av sipprande vatten undersökts, såväl
med hjälp av det petrografiska mikroskopet som på
rent kemisk väg, varvid även anknutits till Lerch’s
och Bogue’s undersökningar. En särskild på
vattensippring genom pulveriserat hårdnat cementbruk
baserad metod för utlösningsmätningar har anförts, och
en mängd löslighetsbestämningar på olika
cementmaterial med olika tillsatser ha utförts. Det har
härvid framgått, att vid långt driven successiv utlösning
den ursprungligen disilikatiska silikatkomplexen
kontinuerligt blir allt kalkfattigare.
Den av sipprande vatten förorsakade
sönderdelningen av det hårdnade portlandcementet anses vara
av samma art som den vid bindningen inträdande
hydratationen. Förutom direkt upplösning av redan
38 Ekwall, A.: "Orsaken till betongförstörelser i
dammbyggnader." Teknisk tidskrift 1929, "Väg- och
vattenbyggnadskonst, 64—74.
39 Tekniska meddelanden från Kungl, vattenfallsstyrelsen,
Ser. B, nr 16.
«o kreüger, H.: "Om laboratorieundersökningar."
Tekniska handböcker 2. ("Nya rön inom betongtekniken.")
förefintligt kalkhydrat avskiljes även nya kvantiteter
fri kalk genom sönderdelning av
kiselsyre-aluminium-föreningarna. Speciellt påpekas den praktiska
betydelsen av sådana tillsatsmedel, som kunna överföra
det fria kalkhydratet i en svårlöslig form.
Utgående från de samlade erfarenheterna och de
utförda undersökningarna torde man (under förra
året) ha kommit fram till den slutgiltiga
uppfattningen, att man med vanligt portlandcement (och
även andra förefintliga cementslag) väl kan
åstadkomma en mot ensidigt vattentryck tät betong men
icke en i vatten olöslig eller ens svårlöslig betong,
att alltså vattenlösligheten är en cementets
specifika egenskap, som nödtvunget måste åtfölja de
vanliga cementslagen. Som en naturlig följd av denna
uppfattning har man till landets cementtillverkare
riktat en önskan, att dessa måtte söka
utexperimentera, och, om detta lyckas, tillverka en speciell
cementkvalitet för vattenbyggnadsändamål. Även i
Norge har man kommit till i huvudsak samma
resultat, enligt vad som vid ovannämnda sammanträde
anfördes av sekreteraren vid den norska
ingenjörsföreningens betongkommitté ingenjör K. Friis.
Den uppfattning, vartill man sålunda kommit
beträffande cementtekniken, är rätt anmärkningsvärd.
Den innebär uppenbarligen en begäran från
cementkonsumenternas sida om en specialisering av
fabrikernas tillverkningsprodukt, dvs. cementtekniken
börjar f. n. komma in i samma situation som tidigare
har karakteriserat andra med avseende på sin
tillverkningsprodukt numera differentierade industrier,
nämligen att behöva möta nya krav med nya,
ändamålsenliga specialkvaliteter.
Att en sådan situation mycket snart skulle inträda,
har redan tidigare insetts.
Ingeniörsvetenskapsak.a-demien visade redan år 1928 förståelse för dessa
synpunkter, som då framfördes av civilingenjör D.
Werner och S. Hedström,1 som detta år erhöllo understöd
från akademien för utredande från cementkemisk
synpunkt av möjligheterna att nå fram till en
ändamålsenlig specialisering av cementtillverkningen med
särskild hänsyn till behovet av ett i vatten resistent
cement. Dessa undersökningar understödjas även av
Slite cement och kalk a.-b.
Beträffande de närmare synpunkterna angående
denna cementteknikens specialisering hänvisas till en
av S. Hedström och förf. nyligen publicerad uppsats.41
Föreliggande arbete, som utgör ett av de första
leden i de nämnda cementundersökningarna, avser,
som redan ovan anförts, ett närmare studium av
lös-lighctsförhållandena huvudsakligen i rent vatten hos
cement, och har härvid speciellt ansetts önskvärt att
söka utreda anledningen till cementets stora
kalklöslighet och på vad sätt det bör vara möjligt att minska
densamma, då givetvis en låg löslighet
(kalklöslighet) måste anses vara den första betingelsen för ett
speciellt vattenbyggnadscement.
Sammanfattning.
1) Betydelsen av kännedomen om cementmaterialens
i Skrivelse till Ingeniörsvetenskapsakademien av den 5
sept. 1928.
41 Giertz-Hedström, S. och Werner, D.: "Differentiering
av cementets egenskaper." Teknisk tidskrift 60, 197—199,
(1930).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
