Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
däst 0.17 g CaO, medan cementets återstående
kalkmängd eller 0,58 — 0,17 = 0,41 g CaO var adsorberad
av gelerna.
Den kalk som hålles adsorberad av gelerna, är icke
att anse såsom särskilt fast bunden, utan kan genom
en ny jämviktsinställning av nytillträdande vatten
även gå i lösning. Detta förklarar, att genom
sipprande vatten cementets hela kalkhalt successivt kan
lösas ut.
Såväl Haegermann som tidigare Rodt26 ha även
undersökt kalklöslighetens beroende av kolsyrehalten
i vattnet. Särskilt Rodt’s påpekande, att mycket rent
vatten kan verka betydligt starkare upplösande på
cement än vissa kolsyrehaltiga vatten, har speciellt
för svenska förhållanden en viss praktisk betydelse,
då de norrländska älvarnas smältvatten på sina håll
är synnerligen elektrolytfritt och sålunda såsom
lösningsmedel kan verka ytterst aggressivt på
betongkonstruktioner (dammbyggnader). Om vattnet
innehåller bikarbonatkolsyra eller en så ringa mängd fri
kolsyra som ett vanligt naturligt vatten, så går
enligt Rodt endast ringa mängd kalk i lösning, emedan
den i första hand utfälles som kalciumkarbonat, som
hindrar vidare utlösning; däremot sönderdelas cement
mycket kraftigt av vatten med hög kolsyrehalt,
emedan det först utfällda kalciumkarbonatet av
överskottet på kolsyra bringas i lösning som
kalcium-bikarbonat. Resultaten bekräftas av Haegermanns
arbete.
Det bör kanske omnämnas, att genom Haegermanns
ovan anförda för kännedomen om cementets
kalklös-lighetsförhållanden grundläggande undersökningar en
del betongförstörelser i vissa grundvatten kunnat
förklaras.
Ytterligare försök över portlandcementets ävensom
aluminatcementets löslighet i destillerat såväl som i
(kalkhaltigt) vattenledningsvatten ha utförts av
Haegermann och Hart27, varvid de kunnat konstatera,
förutom vad som ovan anförts beträffande
portland-cementet, att aluminatcementet visserligen undergår
en mycket stark upplösning vid inverkan av
destillerat vatten, men att det är att anse som mycket
resistent gentemot angrepp av vatten av
vattenledningsvattnets typ.
Undersökningar av Witt och Reyes28 ha i huvudsak
givit resultat, som överensstämma med Haegermanns,
t. e. i fråga om kolsyrehaltens betydelse samt att
vattnet icke förmår upptaga så stor mängd kalk, som
motsvarar mättad lösning.
För övrigt ha i utlandet utförts ett flertal mindre
detaljerade undersökningar över cementets
löslighets-förhållanden. De flesta av dessa innehålla blott ett
konstaterande av att kalk och även andra
beståndsdelar kunna lösas ut ur cementet, varjämte i vissa
fall mängderna utlöst material i något speciellt fall
26 Rodt, V.: "Der Einfluss verschiedener Stoffe des
Wassers und Bodens auf Beton." Zement S, 475—477, 481—483,
496 (1914).
Rodt, V.: "Verhalten von Portlandzement bei der
Einwirkung: grosser Mengen von reinem Wasser oder
Salzlösungen." Zement 6, 138—140, 143—144 (1917).
Haegermann und Hart: "Einwirkung von Wasser und
Salzlösungen auf den Tonerdezement." Zement, H, 204—206
(1925).
2s Witt, J. C. und Reyes, F. D.: "Die Löslichkeit von
Portlandzement und ihre Beziehung zu den Theorien der
Hydratisierung." Philippine Journ. of Science 13, A., 147—
161 (1918).
äro angivna. Bland dessa arbeten må nämnas de av
Jordis och Kanter20, Maynard30, Cabolet och Strebel31,
Le Chatelier32, Feichtinger33, Michaelis34 samt
Schumann35.
I Sverige ha undersökningar över cementets
utlösning utförts vid Statens provningsanstalt samt av den
kommitté, som Kungl, vattenfallsstyrelsen
tillsammans med Cementa (Svenska
cementförsäljningsaktie-bolaget) och Aktiebolaget Skånska cementgjuteriet
tillsatte år 1924 för utredning av
betongskadeproblemen.
Undersökningarna vid Statens provningsanstalt ha
utförts av civilingenjör R. Schlyter36 samt
civilingenjör R. Frost och dr E. Virgin37. De ha i första
hand studerat betongförstörelserna såsom ett
betong-tekniskt problem och närmast sett anledningen till
uppkomna skador i betongens otäta struktur, samt
utarbetat en metod för mätning av betongens
täthet mot vattentryck ävensom studerat de
skyddsåtgärder och skyddsmedel (lämplig proportionering,
fordringarna på betongmaterialen,
bestrykningsmedel m. m.), som kunna rekommenderas för
erhållande av tät och härigenom i möjligaste mån
resistent betong. Ytterst intressant är den samling
illustrationer över skadad betong i olika former
(kajer, broar, rör m. m.), som här sammanställts
och som klart belyser betongskadeproblemens stora
omfattning och allvarsamma art. Av speciellt
intresse är i förevarande sammanhang den utredning,
som på ett utomordentligt sätt bekräftar och
kompletterar tidigare (ovan omnämnda) arbeten rörande olika
kolsyrehaltiga vattens kalkutlösningsförmåga. En
stor kalkutlösning konstateras vid inverkan av
destillerat vatten, medan vissa kalkhaltiga vatten föga
angripa cementet. Vid samma halt aggressiv kolsyra
verka hårdare vatten, dvs. vatten med högre
bikarbo-nathalt, mindre kalklösande. Har vidare i det
hårdnade cementbrukets yta genom kolsyreupptagning
ur luften bildats kalciumkarbonat, minskas
kalkutlösningen starkt, isynnerhet vid angrepp av mycket rent
vatten. Kalklösligheten har dessutom visat sig vara
låg hos aluminatcement, varvid dock stora mängder
aluminiumoxid gå i lösning. Karbonatisering av
29 Jordis, E. und Kanter, E.: "Die geschichtliche
Entwicklung der Theorien über die Konstitution von
Portlandzement." Zeitschr. f. angew. Chemie, 16, 463—468, 485—492
(1903). Zeitschr. f. anorg. Chemie, 1903, nr 35, samt 1905,
nr 43 o. 44.
30 Maynard: "Auflösung und Zersetzung der Zemente."
Tonind.-Ztg. SS, 1462—1463 (1909).
31 Cabolet und Strebel : "Mitteilungen über
Quellungserscheinungen in Portlandzement." Protokoll V. d.
Portlandzementfabrikanten, 31, 68—83 (1908).
32 Le Chatelier : "Ueber die Zersetzung der Zemente
durch Wasser." Bull. Soc. Chim. 1,1, 377 (1884) ; Chem. Ztg;
Tonind.-Ztg. 8, 206 (1884).
33 Feichtinger, G.: "Die Löslichkeit von Portlandzement
in Wasser." Chem. Technol. d. Mö.-mat., 1885, 203.
34 Michaelis, W.: "Die Löslichkeit von Portlandzement
in Wasser." Journ. f. prakt. Chem. 100, 281 (1899).
35 Schümann, Th. : "Einwirkung von Wasser auf
Zementmehl." Zement 15, 239—240 (1926).
36 Schlyter, R.: "Skador hos betong genom cementets
utlösning eller sönderdelning och skyddsmedel härför."
Betong: 1926, 61—91.
Schlyter. R.: "Om skador på betong’ och erforderliga
åtgärder och undersökningar för erhållande av en beständig
betong." Tekniska’handböcker 2. ("Nya rön inom
betongtekniken.")
37 Frost, r. och Virgin, E.: "Betongs och speciellt
betongrörs beständighet mot vatten." Betong 1929, 100—160.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
