- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Kemi /
79

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 okt. 1930

79

hög, att oxidationsprocessen börjar. Detta kunde
även, som följande serie i tabellen utvisar, bestyrkas
genom direkt försök. Vid tvättning på detta sätt i
3 % lutpulverlösning iakttogs en lägre
hållfasthets-nedsättning både hos bomullsväv och hos linneväv.
Detta visar, att, om luften sorgfälligt utestänges vid
tvättningen, är en tillsats av upp till 3 %
natrium-hydrat pr liter tvättlösning relativt oskadlig.

Vid granskning av värdena för vattenglas finner
man en avsevärd skillnad mellan bomulls- och
linneväven. Hållfasthctsminskningen hos bomullsväv är
praktiskt taget lika stor för vattenglas som för soda
vid samma koncentrationer, medan
hållfasthetsminsk-ningen hos linneväven för vattenglas är dubbelt sà
stor som hos bomullsväven. Orsaken till denna
skillnad är icke så lätt att klargöra. Vid båda
vävslagen bildas av vattenglas betydande utfällningar
på fibrerna, vilka efter 50 tvättningar ge sig till
känna, dels genom en viktsökning av 13—16 % och
dels genom en askhalt om 12—14 % hos båda
fiberslagen. Analys av askorna visar, att de innehålla
c:a 90 % kiselsyra. Utfällningen bildar ett amorft
skal omkring fibrerna, och det är sannolikt, att detta
skal genom olika inträngande i fibrerna eller olika
struktur i högre grad påverkar linnefiberns mekaniska
egenskaper än bomullsfiberns.

De för tvättningsförsöken med perborat angivna
hållfasthetsminskningarna visa, att perboratet särskilt
efter 50 tvättningar har en starkare försvagande
inverkan på fibermaterialet än natronlut, soda och
vattenglas i samma koncentration.

Vid den sista tvättserien i tabell 2 utfördes både
blötläggning, kokning och sköljning i destillerat
vatten. Härvid uppstod ett betydligt starkare angrepp
på fibermaterialet än vid tvättning i
Stockholmsvatten. En ingående undersökning gjordes i syfte att
finna förklaringen härtill. Det visade sig, att
perbo-ratets oxiderande inverkan på fibercellulosa står i
relation till dess sönderfallshastighet vid
tvättlösningens uppvärmning till kokning och fortsatta
kokning. Detta är rimligt, ty därmed sammanhänger
även koncentrationen av bildad eller frigjord
vätesuperoxid, vilken härvid är det egentliga
oxidationsmedlet. Sålunda framgick av utförd undersökning, att
efter en tvättnings slut vid användning av
Stockholmsvatten 75 % av perboratet fanns kvar osönderdelat
i lösningen, varemot vid tvättning med destillerat
vatten allt perborat fallit sönder under avgivande av
syre redan efter uppkokning och ytterligare 2
minuters kokning. Genom systematiska försök kunde
vidare utrönas, att av de i vattenledningsvatten
ingående beståndsdelarna har magnesiumsilikat en
specifik, negativ katalysverkan på perboratets
sönderfallande. Detta var förut icke bekant, fastän man
funnit, att vattenglastillsats till perborathaltiga
tvättmedel nedsätter perboratets angrepp. Löser man
emellertid vattenglas i destillerat vatten och
använder lösningen till perborattvättning, uppkommer ingen
nämnvärd nedsättning av fiberförsvagning.

Tvättningsförsök med olika tvålar.

Vid vissa förberedande tvättningsförsök med s. k.
marseilletvål och soda samt sådan tvål enbart
erhöllos betydande hållfasthetsnedsättningar, nämligen
efter 50 tvättningar 22—28 % vid bomulls- och
46—52 % vid linneväv. Dessa resultat bekräftades

senare vid undersökningar, utförda i Köpenhamn av
Raaschou och Larsen1. Det antogs först, att
fettsyrorna möjligen genom smörjning kunde luckra upp
trådarna i väven och minska friktionssammanhanget
mellan fibrerna. Dragprov på remsor dels med en
inspänningslängd av 20 cm och dels med
inspännings-längden så nära 0 som möjligt gåvo emellertid samma
hållfasthetsvärden. Därav framgår, att nyssnämnda
antagande var felaktigt. För vidare studium av
orsaken till den stora hållfasthetsnedsättningen vid
tvättning med marseilletvål framställdes vid
provningsanstalten natrontvålar av linolja, soyabönolja,
olein, stearin och kokosfett samt kalisåpa av
soyabönolja, olein och stearin.

Tvål av linolja framställes icke i praktiken, men
såpa har tidvis tillverkats därav. Linolja innehåller
de starkt omättade fettsyrorna linolsyra och
linolensyra. Soyabönolja är ett av de viktigaste råmaterialen
för såpfabrikation. Den innehåller ävenledes
huvudsakligen starkt omättade fettsyror. Olein innehåller
mera svagt omättade fettsyror och intager i detta
avseende en mellanställning mellan linolja och
soyabönolja på ena sidan samt stearin och kokosfett på
den andra. Stearin utgöres av en blandning
hög-molekylära fettsyror, palmitinsyra och stearinsyra.
Kokosfett innehåller mera lågmolekylära mättade
fettsyror. Det ingår i "kallrörda" tvålar.

Bomulls- och linneväv tvättades enligt
normalförfarandet i lösningar av dessa tvålar och såpor,
varvid koncentrationen motsvarade 7,4 g torrsubstans
pr liter. Efter 25 tvättningar bestämdes
hållfasthetsändringen. Dessutom bestämdes
medelmolekylar-vikten och jodtalet hos de ingående fettsyrorna.
Resultaten äro sammanställda i tabell 3.

Tab. 3. Hållfasthetsändring hos blekt bomulls- och
linneväv vid tvättning 25 gånger med olika tvålar och
såpor i Stockholmsvatten samt de ingående
fettsyrornas medelmolekylarvikt och jodtal.

De ingående fettsyrornas [-Hållfasthets-ändring-] {+Hållfasthets- ändring+} %
Tvål- eller såpsort [-medelmolekylarvikt-] {+medel- moleky- larvikt+} jodtal [-Bomullsväv Linneväv-] {+Bom- ullsväv Linne- väv+}
fi ]atrontvål av:
Linolja .................................... 283 187 —22 -38
Soyabönolja............................ 283 137 —26 -36
Olein ....................................... 288 92 —18 -29
Stearin .................................... 267 8,2 — 8 —17
Kokosfett ................................ 209 8,1 —12 —15
Kalisåpa av:
Soyabönolja............................ 283 137 —22 -35
Olein ........................................ 288 92 —14 -26
Stearin .................................... 267 8,2 —14 -23

Av värdena i tabell 3 framgår ganska otvetydigt,
att ett visst samband råder mellan fettsyrornas
jodtal och hållfasthetsnedsättningen hos fibermaterialet.
Tvål och såpa av linolja och soyabönolja framkalla
stora hållfasthetsnedsättningar och hava höga
jodtal, medan tvålar och såpor av olein, stearin och
kokosfett medföra relativt låga
hållfasthetsnedsättningar och samtidigt hava lägre jodtal. Någon
markerad skillnad mellan de högmolekylära fettsyrorna
i stearin och de lågmolekylära fettsyrorna i kokosfett

i Raaschou och Larsen: Ind. Eng. Chem. SO (1918), s. 917.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:26:35 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930k/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free