Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRIFT
15 FEBR. 1930
t; e. kolsyra, förhanden, bildas molekylärt väte, som
förblir gasformigt. Men i varje fall, när väl den
skyddande verkan av väteskiktet förstörts, löser sig mera
järn och processen fortgår ända tills ingen fri syra
finnes eller ock järnet helt och hållet upplösts.
Huvudorsaken till korrosionerna är således närvaron av
syrgas och kolsyra, av vilka den senare speciellt
påskyndar den korrosiva processen.
Detta för tanken över till vätskors egenskaper att
absorbera gaser. Gasabsorptionen röner självfallet
inflytande av den kemiska beskaffenheten hos gasen
och lösningsmedlet, samt av det tryck och den
temperatur under vilken denna process sker.
Lösas flera gaser, så löses varje enskild gas alltid
i förhållande till sitt eget partialtryck. Vid ett
partialtryck av 760 mm Hg löser sig i vatten vid en
temperatur av 20°C 43,39 gram syrgas per m3. Vid
en temperatur av 90°C löser sig 7,87 gram. Står
vattnet i förbindelse med luft, alltså under ett lufttryck
av 760 mm Hg, motsvarande ett syrgas-partialtryck
av 159 mm Hg (= 0,209 atm), så löser sig vid 20°C
temperatur 9,09 gram syrgas och vid 90°C åter 2,9
gram per m3.
Då ovanstående redogörelse för korrosiva
fenomenen och deras inre sammanhang berörts närmast med
tanke på matarvattnet, måste i detta sammanhang
de i ytkondensorerna ofta förekommande
frätning-arna lämnas därhän, om de också rätteligen borde
kunna göra anspråk på, att i detta sammanhang
närmare ventileras. Så mycket kan blott nämnas, att i
saltvattenkondensorer numera ej användas
skydds-plattor av zink, ty dessa oxideras efter en kort tid
och mista icke allenast sin skyddande förmåga utan
växla på grund av oxidation sin polaritet och bliva
direkt farliga för kondensorrören. Såsom protektorer
användas numera bl. a, stålplattor eller
götjärnsplat-tor. Dessa skyddsplattor måste med rören bilda en
galvanisk kedja. Plattornas läge i kondensorn är
även av synnerlig vikt för en riktig ionvandring.
Skumningar och spottningar i pannan.
I allmänhet kan man utgå från det generella
påståendet, att ju högre trycket i pannan är, desto högre
brukar även förångningen vara. Därav följer att även
anrikningen av salter i pannan sker snabbare. Dessa
anrikningar spela en stor roll i de fenomen, som gå
under namn av skumningar och spottningar.
Även om pannorna köras med s. k. destillerat
vatten, har i praktiken en viss saltanrikning kxmnat
iakttagas, och så länge destillationsanläggningarna icke
kunna nå en sådan fullkomlighet, att icke luftsyre och
kylvatten föras med av kondensatet, tack vare att
kondensatorerna i praktiken ej äro tillräckligt täta,
så kommer alltid faran för en saltanrikning att finnas.
Man kan dock fastställa — i motsats till vad man
i allmänhet antagit — att i pannvattnet fint
fördelade fasta kroppar, såsom exempelvis fint
pulveriserad pannsten, icke underlätta eller påskynda
spott-ningarna, förutsatt att saltkoncentrationen är mycket
ringa. Lika så litet påskynda de skummandet om
uteslutande destillerat vatten matas i pannan.
Så snart saltkoncentrationen däremot stigit över
1 000 mg/1, inträder även alltid en starkare
skumning med stigande saltkoncentration, om bara en viss
mängd olöslig substans är närvarande. Vid en total
salthalt av mer än 7 000 mg/1 inträder icke mera
någon stegring i skumningarna, Ju finare de
suspenderade ämnena för övrigt äro fördelade i vattnet,
desto mera förorsaka de skumningar. Om i pannan
finflockiga kolloider utfalla, härrörande från orent
tillskottsvatten, så påskynda dessa mycket starkt
skumningarna.
Ingående försök ha dessutom visat, att ångans
fuktighet vid stigande förångning — pannbelastning —
mycket raskt tilltager, vilket har sin förklaring i att
spottningarna underlättas. Om vi exempelvis Utgingo
från ett pannvatten, som innehåller en
avdunstnings-återstod av 3 500 mg/1 vid ett tryck av 8,8 atö och
en förångning av 365 kg/m2t, visade sig ångan hålla
en fuktighetshalt av 7 %, om de lösta salterna
genomgående bestodo av koksalt eller av natriumsulfat,
och 9 %, om salterna bestodo av soda. Då
förångningen höjdes till 520 kg/m2t, steg vattenhalten i
ångan vid koksalt till 25 %, vid sulfat till 33 % och
vid soda till 24 %. Sulfaten underlättade således mest
spottningarna.
Av ett icke ringa värde är även ångtrycket. Vid
en salthalt i pannvattnet av 3 500 mg/1 och en
förångning av 450 kg/m2t innehöll ångan vid 10,4 atm.
endast hälften så stor fuktighet som vid 6,8 atm.
Även vattenståndet i pannan kan göras ansvarigt
för spottningar. En sänkning av vattennivån — om
sådant är möjligt — motverkar alltid dessa
otrevlig-heter. En konstant vattennivå är därför under
sådana omständigheter en säkerhet mot spottningar.
Spottningar kunna vidare uppstå, om pannvattnet
på ett eller annat sätt blivit tvåligt. Här skall blott
nämnas ett fall, då matarvattnet innehöll fettsyror,
vilka gåvo upphov till magnesiatvålbildning i pannan.
Orsakerna till skumningarna och spottningarna äro
långtifrån fullständigt klarlagda, men man har
följande generella regler för förhindrandet av att ångan
för med sig fuktighet och fasta beståndsdelar.
l:o) Pannvattnets koncentration måste strängt
övervakas såväl med hänsyn till de fasta
beståndsdelarna i vattnet, som med hänsyn till de lätt
lösliga salterna,
2:o) En noggrann kontroll av ångalstringen.
3: o) En mekanisk rening av ångan.
4:o) Användandet av antiskumningsmedel.
Rland antiskumningsmedlen har ricinoljan funnit
den största användningen, om också numera helt
andra möjligheter finnas tillhands för förhindrandet
av skumningar och spottningar i pannan.
Destillations- och evaporatoranlöggningarna.
Allmänt synes man vara av den åsikten, att ett
evaporerat vatten representerar ett idealiskt
matarvatten, som icke kan giva anledning till varken
slam-eller pannstensbildningar, ej heller korrosioner.
Teoretiskt har ju en evaporatoranläggning alla
förutsättningar att giva ett idealiskt matarvatten, om också
icke ett gasfritt, ty den i evaporatorn alstrade ångan,
som sedermera kondenseras, innehåller så gott som
utan undantag icke kondenserbara gaser (bl. a.
syrgas och kolsyra), vilka sedan absorberas av
kondensatet. Teoretiskt sett måste sålunda pannorna
förbliva siam- och pannstensfria, men aldrig
korrosions-fria, De korrosiva verkningarna kunna i vissa fall
till och med ökas med ett evaporerat vatten.
De praktiska resultaten med
evaporatoranlägg-ningarna äro däremot, så gott som utan undantag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
