Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 sept. 1930
MEKANIK
65
A. Anläggningskostnaden.
Man torde kunna säga, att för en given måttlig
kapacitet och lyfthöjd ställer sig i regel en
skopelevator billigast, vad inköp och
installationskostnader beträffar. Dock måste man för denna vid
extrema lyfthöjder och kapaciteter räkna med
kostnader, som uppgå till eller överskrida ett belopp
motsvarande priset för en skophiss eller
remtransportör. Under sådana förhållanden är emellertid av
helt andra orsaker, som framdeles skola beröras,
skopelevatorn praktiskt taget ur räkningen.
Priset på en skopelevator varierar med lyfthöjd,
kapacitet uppfordrat material och konstruktion. Antages
lätt material, såsom spannmål, koks och kol, måste man
för given kapacitet och lyfthöjd använda större skopor,
vilkas storlek dessutom blir beroende av den hastighet
man väljer. Hastigheten kan ju dock, som förut
framhållits, icke ökas utöver en viss gräns och kan
betraktas som tillnärmelsevis konstant. Vid lätt
material utfaller således elevatorn i sin helhet större,
men vikten av materialet pr längdenhet av
uppfordringsbanan förblir konstant. Eftersom de enstaka
skoporna dock äro större, uppgår emellertid
totalvikten av de rörliga delarna och lasten till ett
belopp, som överstiger vad som erhålles vid tyngre
material i skoporna. Kedjor och toppaxel måste
därför ibland göras grövre. Anläggningskostnaden pr
fraktad tonmeter material ställer sig därför högre
vid lättare material än vid tyngre. I praktiken torde
dock detta förhållande icke vara av så stor betydelse,
då nämligen detsamma gäller för de flesta
transportörer.
Skopelevatorerna äro relativt lätta att
standardisera, åtminstone för mindre kapaciteter, och detta är
en av orsakerna, att priserna kunna hållas måttliga.
De elevatorstorlekar som offereras, skilja sig med
avseende på skopstorleken. Vanligen angiver man
också den maximala lyfthöjd, som är praktiskt
lämplig, fastställer ett visst drivmaskineri för denna
lyfthöjd och eventuellt för en lägre lyfthöjd, och
tillverkar sedan elevatorn i standardiserade sektioner
om 3 à 4 meter med en botten- och en toppsektion
av speciell konstruktion.
Enligt det föregående kommer således en viss
standardtyp med given storlek å skoporna att uppfordra
mindre materialmängd vid lätt material än vid tungt.
Detsamma gäller om materialet är storstyckigt och
skrymmande, i vilket fall kapaciteten kan nedgå så,
att typen ifråga icke lönar sig att använda.
Antaga vi ett visst material att uppfordras i given
kapacitet till en varierande lyfthöjd, finna vi, att
anläggningskostnaden för elevatorn icke ökar i
direkt proportion till höjden utan något hastigare,
beroende på de ökade materialpåkänningarna, som
kräva grövre kedjor (eller rem) samt kraftigare
huvudaxel. Vid grövre kedjor kan man också bli
tvingad att använda lägre hastighet, vilket kan
resultera i ökad volym av skoporna för kapacitetens
bibehållande.
En skophissanläggning kostar i regel mer än en
skopelevator utom vid större lyfthöjder. Den utan
tvivel proportionsvis dyraste delen av en
skophissanläggning är numera själva spelet. Förr var man icke så
noga med spelets konstruktion och utförande utan
nöjde sig med öppna kuggväxlar och gjutna
kuggar. Under dylika förhållanden blevo större hiss-
hastigheter omöjliga att använda, spelets gång blev
bullrande och dess verkningsgrad synnerligen låg.
Numera användas i regel kapslade växlar, arbetande
i olja, med frästa rak- eller snedkuggar. Lagren,
isynnerhet de för hastigtgående tappar, utrustas med
kul- eller rullager.
Då lyfthöjden ökar vid en skophiss, kan man med
fördel utnyttja större hisshastigheter (upptill 2,5
m/sek.), varför man icke behöver tillgripa större
skopvagn för att bibehålla anläggningens kapacitet.
En större skopvagn med ökad last betyder ju i de
flesta fall ett större och dyrbarare spel. Då man
nått hastighetens maximigräns, blir man emellertid
nödsakad att vid ytterligare högre lyfthöjder
använda större vagn. I många fall ökas
kapaciteten också genom användning av den balanserade
skophisstypen, där en vagn går upp, då den andra
går ned såsom vid gruvhissar. Många föredraga
emellertid två hissar med motvikt, då man därigenom
anser sig garderad för svårare driftavbrott. Det är
tydligt, att stora kapaciteter och hisshöjder även
här äro svåra att förena, men omständigheterna vid
skophissar äro dock avgjort gynnsammare än vid
skopelevatorer.
Förutsattes ett visst material och viss kapacitet,
ökar anläggningskostnaden med lyfthöjden men icke
alls i samma proportion som vid skopelevatorer.
Man kan ju som förut nämnts, till en viss gräns öka
hisshastigheten och bibehålla dragspänningen i linan.
Hissmaskineriet blir då i stort sett oförändrat, ehuru
motorn måste väljas större och annan utväxling
användas. En ökning av bärande och styrande
järnkonstruktioner är givetvis också nödvändig vid ökad
lyfthöjd men torde icke innebära någon större
merkostnad.
Vid ytterligare ökning av hisshöjden blir man
nödsakad att använda större skopvagn med större last,
varigenom linspänningen med nödvändighet tilltager.
Vridande momentet å lintrumman ökar dock icke i
fullt samma proportion, varför spelstorleken i en del
fall kan bibehållas, om blott motoreffekten ökas.
Måste man välja större spel, behöver emellertid
detta ej innebära någon avskräckande merkostnad.
Man söker nämligen i görligaste mån standardisera
spelen i några få standardtyper, vid vilka man sedan
genom kuggväxelutbyten och användande av olika
motoreffekt kan åstadkomma olika modifikationer
med olika linhastighet och vridande moment å
trumman. Praktiskt sett kan man behärska området
ganska bra med tre standardtyper, vid vilka
hisshastigheten må variera från 0,4 till 2,0 m/sek. och
motoreffekten från 5 till 75 hkr.
På det hela taget kan man säga, att
anläggningskostnaden vid given kapacitet ökar med lyfthöjden
relativt långsamt i början men hastigare vid större
lyfthöjder. Utseendet av den kurva, som
representerar sambandet mellan anläggningskostnaden och
höjden, beror dock väsentligt på kapacitetens
storlek (se fig. 6). Nämnda hastiga stigning av kurvan
inträffar förr, ju större kapaciteten är. Att
svårigheter lätt uppträda,, då det gäller att använda
skophissar vid stora kapaciteter och lyfthöjder, inses av
följande:
Vi antaga en 3 m3 skopvagn, uppfordrande
stenkol vid en linhastighet av 1 m/sek. Skophissen
förut-sättes arbeta med motvikt, och uppfordringsbanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
