Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 jan. 1931 - Västerbron, repliker av Ernst Nilsson och Karl Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därpå, att i konstruktionshöjden 3,85 meter, ej 4,1
meter - lika i bägge breddalternativen - ingår
en huvudsakligen av praktiska skäl betingad
upplyftning av brobanedäcket över bågarna i hjässan.
För jämförbarhetens skull måste givetvis
motsvarande lyftning ske i professor Ljungbergs nya förslag,
och den reducerade spännvidd, som man då enligt hans
betraktelsesätt kommer till, ligger icke vid 167,5 meter,
som påståtts, utan vid omkring 185 meter. Härvid har
jag beträffande det valda huvudregelavståndet och
gångbanornas utkragning, som huvudsakligen betingas av
estetiska skäl, samt farledens läge i plan utgått från
samma förutsättningar, som ligga till grund för
hamnstyrelsens förslag. Men därmed är icke sagt, att en bro
med denna mindre spännvidd är billigare än en med
den större spännvidden, enär vinsten på överbyggnaden
i förra fallet motväges av ökade
grundläggningskostnader. Även andra skäl, som jag här icke skall ingå på,
tala emot en reducering av spännvidden under ca 200
meter. Härmed faller anmärkningen mot hamnstyrelsens
broförslag på denna punkt till marken.
Beträffande professor Ljungbergs s. k. nya uppslag
har jag icke gjort mig större möda att vederlägga hans
påstående därom, än i fråga om andra oriktiga
framställningar från hans sida, men då professor Ljungberg själv
synes vilja tillmäta detta system så stort värde, är det
ju förklarligt, om jag uppehållit mig något längre därvid
för att påvisa grundlösheten i hans påståenden.
Emellertid konstaterar jag nu, att professor Ljungberg ej
längre vidhåller prioritetsrätten till ifrågavarande
konstruktionssystem.
Professor Ljungbergs nya argumentering beträffande
minskningen av järnvikten i hans förslag till hälften i
jämförelse med hamnstyrelsens förslag grundar sig
enligt föregående på oriktiga förutsättningar, varför också
slutsatsen om detta förslags stora prisbillighet i
förhållande till hamnstyrelsens förslag icke kan tillmätas
någon beviskraft. Att en minskning av spännvidden med
de ändrade förutsättningar, som nu föreligga, är möjligt,
därest man övergår till en inspänd båge - enligt
tävlingsprogrammet däremot var detta uteslutet - har man
givetvis varit fullt medveten om, och hamnstyrelsen har
också i sin skrivelse till stadsfullmäktige förbehållit sig
att närmare undersöka denna konstruktion, innan
bågtypen definitivt fastställes, men på redan anförda
grunder är det icke säkert, att en möjlig spännviddsminskning
kommer att medföra någon större kostnadsbesparing på
bron i dess helhet, i varje fall icke av den storleksordning,
som professor Ljungberg ställt i utsikt. Dessutom
finnas vissa praktiska och estetiska skäl, som inverka på
det slutliga valet av spännvidd. Tillsvidare synes man
emellertid göra klokt i att icke invagga skattebetalarna
i några förhoppningar om hägrande kostnadsbesparingar.
Värdet av min undersökning av spänningsförhållandet
i bågarna tillhörande professor Ljungbergs
tävlingsförslag, varvid påvisats, att påkänningarna äro för höga,
söker professor Ljungberg förringa genom att påstå, att
ingen hänsyn tagits till ökade dimensioner på bågarna,
ehuru egna vikten ökats med 15 %. Nämnda
viktsökning sammanhänger emellertid icke alls med någon
dimensionsökning hos bågarna, utan har betingats av
andra skäl, såsom otillräcklig konstruktionskoefficient
och för lågt beräknad brobanevikt m. m., vilket tydligt
framgår av mitt föregående inlägg i denna fråga.
Bågarnas nettosektioner hava icke ökats, och då nämnda
sektionsareor faktiskt äro otillräckliga, kvarstår
anmärkningen i denna punkt oförändrad. Jag annoterar
emellertid professor Ljungbergs erkännande, att egna
vikten av honom blivit något för lågt beräknad samt att
brobanans konstruktion utformats på olämpligt sätt.
Om professor Ljungberg finner, att jag "misslyckats
på ett rent av humoristiskt sätt" i min kritik av
bågarnas knäcksäkerhet i vertikalplanet, så vill jag ingalunda
missunna honom den tillfredsställelse, som
konstaterandet av detta förhållande kan medföra, men det vill
förefalla, som om saken framstår i en mindre
humoristisk dager, om man betänker, att professor Ljungberg
vid dimensioneringen av sina bågar underlåtit att
använda den formel för kombinerad böjning och
knäckning, som han själv härlett för detta ändamål, eller om
denna formel, som professor Ljungberg nu påstår, icke
skulle vara användbar för krökta balkar, någon annan
för ändamålet lämplig formel. Jag har ingalunda
medgivit någon obekantskap med ifrågavarande
beräkningsfrågor eller professor Ljungbergs sysslande med
desamma, men det är ju förklarligt, om man i detta fall velat
konfrontera professor Ljungberg med hans bristande
överensstämmelse ifråga om lära och tillämpning. På
hamnbyggnadsavdelningens konstruktionsbyrå har vid
denna kontrollberäkning använts för treledsbågar
särskilt härledda formler, som lett till ungefär samma
resultat, som anförts i föregående inlägg. Därmed torde
denna humoristiska historia vara reducerad till dess
rätta värde, men min sakliga anmärkning kvarstår
ovederlagd.
Det är ett fullkomligt misstag, då professor
Ljungberg påstår, att jag satt och fortfarande sätter
likhetstecken mellan vindförband och diagonalförband, - man
behöver ju icke vara renons på omdöme, därför att man
icke har allt för höga tankar om Vierendeel-balkens
undergörande förmåga i föreliggande fall. Jag har endast
påstått, att de av professor Ljungberg föreslagna
bågarna med i förslaget visade tvärförband och
avstyvningsanordningar icke hava tillräcklig knäckstyvhet i
sidoled, och det vidhåller jag fortfarande, till dess att
professor Ljungberg med ovederläggliga kalkyler bevisat
motsatsen.
På hamnbyggnadsavdelningens konstruktionsbyrå har
detta knäckningsproblem blivit föremål för ingående
teoretiska undersökningar, jämväl med hänsyn tagen till
inverkan av transversalerna i Vierendeelsystemet, vilka
praktiskt taget äro utan betydelse i föreliggande fall -
varvid man kommit till det resultat, att bågarna äro
för veka. Dessutom må framhållas, att i föreliggande
fall, där bågarnas styvhet i vertikal och horisontalled
är nästan lika, faran för utknäckning givetvis är
betydligt större än vad hittills verkställda beräkningar givit
vid handen. Vid en korrekt utformad bågkonstruktion
bör därför stor marginal förefinnas i avseende på
sidostyvheten, en säkerhetsmarginal som i regel endast kan
uppnås genom inläggning av ett vindförband av fackverk.
Beträffande ändportalernas funktion har aldrig rått
något missförstånd, som blivit uppklarat genom
professor Ljungbergs inlägg, liksom det ej heller förefunnits
någon tvekan om, att de varit för veka för det avsedda
ändamålet med de dimensioner, förslaget utvisar.
Jag har givetvis ingenting emot, att diskussionen,
som professor Ljungberg säger, nu lyftes upp på ett
annat plan, avseende det förslag, som skall läggas till
grund för brons utförande, men innan målet angående
pristävlingen, varom professor Ljungberg upptagit
diskussionen, avskrives, vill jag endast konstatera, att de
anmärkningar, som riktats mot professor Ljungbergs
pristävlingsförslag, alla kvarstå oförändrade och
ovederlagda, i den mån deras riktighet icke blivit av
författaren erkända.
När professor Ljungberg i detta sammanhang ännu
en gång upprepar sitt påstående, att en med
hamnstyrelsens nu föreliggande broförslag fullt likvärdig bro
skall kunna byggas för 2 à 3 mill. kronor lägre kostnad
än den förra, vill jag med hänvisning dels till vad här
ovan blivit anfört, dels till föregående inlägg i frågan
lika bestämt bestrida riktigheten av detta påstående.
Det vill också synas, som hos professor Ljungberg, trots
allt, skulle finnas ett om än svagt tvivel på möjligheten
att ernå den utlovade millionbesparingen, efter som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
