Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2. 10 jan. 1931
- Notiser
- Magnetiska material med hög begynnelsepermeabilitet
- Chalmers tekniska institut
- Tekniska föreningar
- Tekniska föreningen i Eskilstuna, av V. L.
- Örebro ingenjörsklubb, av H. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senares magnetiska egenskaper ej äro i så hög grad
beroende av värmebehandlingar som nickel-järnlegeringarnas
(permalloy). Denna upptäckt ledde till systematiska
undersökningar av systemet nickel-järn-mangan i
magnetiskt hänseende.
Man undersökte tre serier med resp. 5, 10 och 15 % Mn.
Utgångsmaterial voro elektrolytjärn, elektrolyt-nickel
och renaste mangan. Vid undersökningarna bestämdes
spec. motståndet, magnetiska mättningsvärdet,
begynnelsepermeabiliteten och koercitivkraften såväl
efter långsam som hastig avsvalning av proven.
Begynnelsepermeabiliteten visar vid de ternära
legeringarna liksom vid Ni-Fe-legeringarna ett kraftigt
markerat maximum, vilket genom mangantillsatsen förskjutes
mot en högre relativ nickelhalt, Medan det hos Ni-Fe-legeringar
med 79 % Ni råder en stor skillnad mellan
begynnelsepermeabiliteten hos ett hastigt avsvalnat och ett
långsamt avsvalnat prov, är denna skillnad mindre, om
legeringen även innehåller mangan. Specifika elektriska
motståndet stiger med manganhalten, medan mättningsvärdet
sjunker. Koercitivkraften är i allmänhet högre än hos motsvarande
manganfria legeringar.
För många elektrotekniska ändamål fordras på samma gång
ett högt specifikt motstånd och en permeabilitet, vilken
så litet som möjligt influeras av fältstyrkan.
Undersökningarna ha visat, att dylika material kunna erhållas
på två vägar. Den ena beror därpå, att vid kallbearbetning
koercitivkraften ökas i hög grad, medan begynnelsepermeabiliteten
sjunker. Det har framgått, att vid en därpå följande anlöpning
av materialet, vid vilken koercitivkraft och permeabilitet åter
förändras men i motsatt riktning, begynnelsepermeabiliteten inom
ett bestämt temperaturintervall stiger hastigare än vad
koercitivkraften sjunker. Man kan sålunda genom att under viss
tid glödga materialet vid 650° å 800’° uppnå permeabilitetsvärden
om 3 000 och däröver utan att permeabiliteten (upp till 0,1 gauss)
ökas med 20 %.
Den andra vägen att öka koercitivkraften består i att tillfoga
andra ämnen, vilka icke fullständigt gå i fast lösning eller
vilka vid lämplig värmebehandling åter utskiljas ur den fasta
lösningen. A. Kussmann och B. Scharnow ha påvisat, att genom
legeringsämnen, som bilda blandkristaller, koercitivkraften
endast förändras obetydligt, medan den alltid ökas av olösta
tillsatser. Det har visat sig, att en ringa tillsats av silver
ökar koercitivkraften, vilken blir mindre vid hastig än vid
långsam avsvalning av materialet. Försök ha visat, att man här
har en mycket bekväm metod att höja koercitivkraften utan alltför
stor förändring av begynnelsepermeabiliteten.
Chalmers tekniska institut. K. m:t har förordnat professorn
B. H. Grauers att fortfarande under tre år från l januari 1931
vara rektor för Chalmers tekniska institut.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Tekniska föreningen i Eskilstuna
sammanträdde å maskinfackskolan den 11 nov. [1], varvid förhandlingarna leddes av
föreningens ordförande, direktör Gustaf Hök.
Vid sammanträdet höll rektor Max Grenander ett
föredrag över ämnet "Energi ocli materia".
Talaren började med att betona den strävan efter
enhetlighet, som innebor i varje vetenskap. Särskilt
under de sista hundra åren hade denna strävan varit
framgångsrik. Inom kemien har man funnit, att alla de
olika grundämnenas atomer äro uppbyggda av elektroner
och protoner, medan man inom fysiken lyckats hänföra
företeelserna till de båda grundbegreppen energi och
materia. Här kvarstår alltså en dualism, som dock
numera håller på att upplösas.
Talaren redogjorde så för, huru striderna om ljusets
natur avgjorts till förmån för den energetiska
uppfattningen och för, huru Laue och herrarna Bragg
lyckats erhålla interferens hos röntgenstrålar och därmed
visat dessa vara av samma natur som ljuset, medan däremot
katodstrålarna av Perrin m. fl. funnits bestå av elektroner
och alltså vara av materiell natur.
Sedermera fann Planck, att energi kan utstråla blott i
form av vissa energikvanta, och att den alltså förekommer
i ett slags atomistisk form. Einstein har i sin
relativitetsteori kommit till den slutsatsen, att energi
och materia äro ekvivalenta och kunna förvandlas till
varandra, och slutligen framlade de Broglie sin på vissa
djupgående analogier mellan optik och mekanik grundade
lära om materievågorna. Enligt denna skulle de materiella
elektronerna vara tillordnade vågor av strålande energi.
När Germer m. fl. för ett par år sedan fann selektiv
återkastning (interferens) hos katodstrålar, erhöll
denna teori sin experimentella bekräftelse.
Numera har alltså det antingen-eller, som gällt när man
velat avgöra en strålnings natur, förbytts till ett
både-och, och fysikens sista dualism håller på att försvinna.
Det lärorika och intresseväckande föredraget, som
åskådliggjordes genom balloptikonbilder och experiment,
applåderades livligt av det fulltaliga auditoriet.
Efter föredraget följde gåssupé och ett angenämt
samkväm å Stadshotellet. V. L.
Örebro ingenjörsklubb
höll lördagen den 15 nov. [2] ordinarie årsmöte under
ordförandeskap av majoren Knut F. Hållén.
Åt styrelsen uppdrogs att fungera som kommitterade
för januarisammanträdet (Hindersmässan). Vid
fortsatt behandling av frågan om medlemskap i
Föreningen tekniska museet beslöt klubben tillsvidare
ingå som medlem under ett år, och skulle fortsatt
medlemskap bero av framtida beslut. I enlighet med
förslag av vid föregående sammanträde utsedda
kommitterade beslöt klubben avgiva yttrande över det
av statens tekniska verk upprättade förslaget till
bestämmelser för järnkonstruktioners användning vid
byggnadsverk.
För nästa tvåårsperiod valdes till ordförande rektorn
Waldemar Hallström, till v. ordförande för landsorten
bergsingenjören Sven von Hofsten, Bofors, och till
sekreterare civilingenjören E. A. Hilding Andersson
efter resp. majoren Knut F. Hållén, bergsingenjören
A. Edvard Mueller och lektorn Gustaf P. Widbeck,
som enligt stadgarna voro i tur att avgå. Utom de
tre nyvalda utgöres styrelsen av de ännu ett år
kvarstående v. ordföranden l:e baningenjören Ludvig
F. Hjelm och kassaförvaltaren disponenten Rudolf
Jonsson.
I övrigt skedde omval av funktionärer, nämligen för
ett år: till klubbmästare ingenjören Frans M. Waldenström
och till v. klubbmästare vikarierande lektorn C. Sigurd
Eriksson; till revisorer: disponenten B. A. Helmfrid Ruhlin
och N. Gottfrid Lindström; till revisorssuppleant: lektorn
Svenfredrik Möller; till referenter i arkitektur och
husbyggnadskonst: arkitekten K. Albert Jonson och stadsarkitekten
Georg A. Arn; i väg- och vattenbyggnadskonst: civilingenjören
Erik G. Brinck och kaptenen John M. Cederblad; i mekanik: lektorn
Georg E. Nordberg och ingenjören Gottfrid O. Nordlindh; i
elektroteknik: disponenten Tore K A. Hedin och ingenjören
Valdemar Eriksson; i kemi och bergsvetenskap: fil. doktorn
B. Gottfrid T. P. L. Nannes och lektorn A. Reinhold Ahlberg.
[1] Manuskriptet tidskriften tillhanda den 10 dec.
[2] Manuskriptet tidskriften tillhanda den 15 dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0036.html
