- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen /
38

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 17 jan. 1931 - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Västerås, av F. E. - Tekniska föreningen i Härnösand, av P. M—r.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TEKNISKA FÖRENINGAR


Tekniska föreningens i Västerås
24:de Arosmässa hölls den (8 november[1] under ordförandeskap
av direktör J. S. Edström och med livlig anslutning
från inbjudna och föreningsmedlemmar. Bland de
omkring 350 deltagarna märktes statsminister Ekman,
statsrådet Hansén och ett stort antal ledande industrimän.

Till behandling upptogs ämnet "Handelspolitiken och
våra exportnäringar". Inledningsföredrag i frågan
hölls av utrikesrådet Christian Günther.

Talaren framhöll inledningsvis, att betydelsen för
industrien av tullarna, höga eller låga, nog i viss mån är
överskattad. För vår exportindustri får det emellertid
anses ha varit fördelaktigt, att tullarna i vårt land varit
konstanta sedan 1911 och alltså i realiteten sjunkit.
Vidare har stabiliteten varit fördelaktig. Produktionen
har kunnat anpassa sig.

På de flesta håll utomlands ha förhållandena
gestaltat sig annorlunda. Traktatpolitiken har lett till
införandet av kamptullar. Tullarna ha skjutit i höjden
och tullar, som från början avsetts som kamptullar,
ha blivit permanenta. Vid tarifftraktaternas uppgörande
har försvaret varit starkast och resultatet har blivit
höjning. Beklagligt är att N. F. ingått för tarifftraktatsystemet.

Talaren betonade därefter, att tarifftraktatsystemet
icke passar oss. Vi ha inget att vinna med det. Vi ha
varit passiva i vår tullpolitik och nöjt oss med klausulen
om mest gynnad nation. Erfarenheten visar, att det
resultat, som på så sätt nåtts, varit bra mycket bättre
än för många tarifftraktatländer.

Emellertid ha tendenser att kringgå mest gynnad
nations klausulen gjort sig gällande, t. e. genom
kontingentavtal. Dylikt leder lätt till missbruk.
Dock kan inget land avstå från mest gynnad nations
principen. Avståendet från densamma skulle leda
till rena anarkien. Vad som bör göras är att få
fram en fastare tolkning av den.

Utrikesrådet Günther uppehöll sig härefter vid
tendenserna i den allmänna tull- och traktatpolitiken.
Trots allt talet om att handelsutbytet bör underlättas,
är tendensen med avseende på tullarna oförtydbar.
De bli allt högre och högre. Även arbetet inom N. F.
har varit praktiskt taget utan resultat i den mån det
avsett att åstadkomma lättnader på det handelspolitiska
området. Men dessutom vilseledes den allmänna
opinionen. Det talas om lättnader för den internationella
handeln, men rör sig i själva verket om köp och byte.

Talaren ansåg till slut, att Sverige bör inrikta sig på att
påverka den allmänna opinionen i den anda, som gjorde
sig gällande vid den ekonomiska världskonferensen.

Sedan ordföranden avtackat föredragshållaren
lämnades ordet fritt för diskussion.

Därvid underströkos av direktör Nylander
inledarens synpunkter med avseende på de svårigheter, som
resas mot den internationella handeln. På flera håll
möter man dessutom indirekt protektionism i form av
statssubventioner, företräde åt inhemsk industri och
rena förbud mot användandet av utländsk vara,
exportpremier m. m. Vår exportindustri lider därav.

Disponent C. Wahren framkastade frågan,
om det dock icke var bäst för oss att se köpmannamässigt
på saken och använda traktatpolitik.

Generaldirektör Örne talade för användandet av mest
gynnad nationsprincipen. Vidare uttryckte talaren sina
betänkligheter mot protektionismen. Den leder lätt till
osunda ekonomiska förhållanden och skråväsen. Just nu
får allmänheten i de protektionistiska länderna en
god lektion i att höga tullar icke skydda mot svåra
ekonomiska förhållanden. Krisen är lika svår eller värre
i de länder, som ha starkt tullskydd än vad den är i
länder, som föra en mera frihandelsvänlig politik.

Handelsrådet Lundvik framhöll, att vårt land genom
att hålla på principen om mest gynnad nation och med
enkeltariff nått lika goda resultat, som om vi drivit
traktatpolitik. Vår fredliga politik har varit oss till gagn.

Bankdirektör Rydbeck påpekade, att mest gynnad
nations-politiken ger största möjliga reda och hoppades
att förhållandena skulle bli sådana, att Sverige kunde fortsätta
denna tullpolitik. Talaren framhöll, att den svenska industrien
varit lycklig, som kunnat undvika höga skyddstullar,
subventioner och statsunderstöd. På så sätt har den fått
konkurrenskraft. Det är en helt annan industri i vårt land
nu än för 10 år sedan. Skydden förslöa. Direktör Rydbeck
hoppades att industrien nu skulle motstå frestelsen att göra
framställningar till staten om hjälp.

Disponent de Geer, Lesjöfors, talade för ett ytterligare
närmande mellan de skandinaviska länderna.

Kommerserådet Enström gjorde ett inlägg, vari han
framhöll, att en våldsam utjämning icke vore osannolik. I
känslan härav vidmakthöllos konstlade industrier, som
behövdes vid krig. Talaren ansåg, att N. F. hade rätt
mycket skuld till läget genom den anda, som var rådande
vid förhandlingarna där.

Direktör Berger, Halmstad, framhöll, att vi i
realiteten sänkt våra tullar. Borde vi ej kunna skaffa
oss någon kompensation därför.

Professor Undén framhöll, på tal om förhållandena
i N. F., att detta icke är någon självständig församling.
Det är att betrakta som ett sekretariat. Mentaliteten blir
den, som råder i de skilda länderna och alla verka för
vad de anse vara sina intressen.

Beträffande kontingentsystemet ansåg talaren, att den
principen bör hävdas att om kontingentprincipen tillgripes
för en vara alla böra ha nedsättning för samma vara i
obegränsad mängd.

Bankdirektör Rydbeck vände sig mot kommerserådet
Enströms uttalande om krigsfaran. Han delade icke
kommerserådet Enströms uppfattning i saken.

Diskussionen var därefter slut och ordf. avtackade
dem, som deltagit i densamma.

Härefter vidtog supé och samkväm. Tal höllos
därvid av direktör Edström, landshövding
Murray, statsminister Ekman och statsrådet
Hansen. Till underhållningen bidrog assessor
Cronholm med sång. Omkring 200 personer
voro närvarande vid samkvämet.         F. E.

Tekniska föreningen i Härnösand
höll ordinarie sammanträde den 22 november, då val av
styrelse och övriga förtroendemän ägde rum.

Till ordförande efter lektor Thurdin, som avflyttat
från orten, valdes trafikchefen friherre G. S. Leijonhufvud
och till vice ordf. civilingenjören C. Fr. Söderbaum.
Sekreteraren ingenjör P. Melander omvaldes liksom
även skattmästaren stadsingenjör P. O. Björner.
Till vice sekreterare utsågs överingenjören W. Jobson
och till klubbmästare omvaldes ingenjör Knut Blom.
Som ersättare i styrelsen omvaldes direktör K. Kihlberg
och nyvaldes civilingenjören A. Ygberg.

Revisorer blevo ånyo ingenjörerna O. Kjerrulf och
H. Brodin och ersättare disponenten M. Bagge.

Från styrelsen förelåg förslag till ändring av några
punkter i föreningens stadgar, och därjämte hade
inkommit ett stadgeändringsförslag från enskild
medlem. Efter några smärre ändringar av styrelsens
förslag uttalade sig mötet för detta, men beslöts
att avgörandet skulle ske först vid nästa sammanträde.

Kaptenen i V. V. K. Ragnar Larson, Sundsvall, höll
därpå ett sakrikt föredrag "Om förstörelse av betong i



[1] Manuskript tidskriften tillhanda den 16 dec.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:27:03 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free