Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 7 feb. 1931 - Notiser - En märklig industribyggnad - Järnmarknaden i Sverige år 1930 - Magnetsik provning av svetsfogar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Byggnaden är uppförd som stålskelettbyggnad i tre
skepp, vart och ett med en spännvidd av 24,4 m.
På grund av den stora höjden är vindtrycket av
dimensionerande betydelse. För att så långt som
möjligt begränsa kolonnernas dimensioner har man
gjort dessa fast inspända såväl i toppen som vid
basen, varigenom spänningar av vind komma att
överföras såväl till takstolarna som till pålgrunden,
och de tre skeppen äro följaktligen i statiskt avseende
att betrakta som inspända ramar, sinsemellan hopkopplade.
Taket består av 2" späntad plank, som vilar direkt på
åsarna. Ovanpå planken ligger en sjögräsmatta, 3/4"
panel och slutligen galvaniserad takplåt. Denna
taktäckning är på samma gång lätt och värmeisolerande.
Sjögräsmattan spelar därvid en tämligen stor roll för
värmeisoleringen. Vid en yttertemperatur av –20° och
en innertemperatur av +20° inbesparar varje m2 av
sjögräsmattan 0,26 öre per dygn vid nu rådande
kolpriser. Tack vare att taket genom spåntade
planken bildar en styv skiva ha vindförband mellan
takstolarna kunnat helt utelämnas. Endast vid gavlarna
ha vind- och kryssförband måst utföras. Åsarna
utgöras av vinkeljärn, som över varje takstol skjutits
förbi varandra och förenats medelst bultar. En ås verkar
således som en kontinuerlig balk, vars tröghetsmoment
över stöden är dubbelt så stort som i fälten. För jämnt
utbredd belastning blir som bekant stödmomentet lika
med dubbla fältnwmientet, vilket förhållande motiverat
konstruktionsformen.
Utfackningen mellan järnskelettets kolonner består till
huvudsaklig del av glas i järnramar och för övrigt av tegel.
För att man på ett enkelt sätt skall komma åt att rengöra
de stora glasytorna har en löpbana uppsatts runt om den
höga delen av byggnaden. En stege hänger i den övre
löpskenan och stödes av den undre.
Byggnadsgrundens beskaffenhet har nödvändiggjort en
kraftig armering av golvet. Den föreskrivna belastningen
var 5,0 ton/m2. Innan armeringen utlades, vältades
med maskinvält, och ganska stora mängder grus kunde
pressas ned i leran. En dylik vältning med maskinvält på
lös undergrund är emellertid ett dyrbart företag, och det
synes därför konstruktören ekonomiskt riktigare att man
nöjde sig med endast en nödtorftig packning och
grusfyllning i ytan och i stället läte armeringen upptaga de
moment som kunna uppstå vid ojämn belastning av golvet.
Golvplattan får därvid beräknas som en platta på elastiskt
eftergivande underlag. Tyvärr saknar man i allmänhet för
dylika problem tillförlitlig uppgift om den elastiska markens
förskjutningskonstant.
Beträffande dispositionen av byggnaderna m. m. kan nämnas,
att kranhallen, som inrymmer reservdelslagret, är 90 m lång
och 25 m bred samt utrustad med en travers om 3 1/2 tons
lyftkraft. Traversen kan manövreras dels från en förarkorg,
dels från en plattfom vid ena ändan av hallen. Vagnhallen,
vars golvyta är 73 X 48 m, är avsedd att rymma ca 350
vagnar. Den är försedd med tvärgående lanterniner med
ventiler för luftväxlingen. Dessutom finnas extra utsugningsventiler,
vilka äro neddragna i trummor, så att effektiv utsugning
erhålles såväl vid golvet som över hela höjden. Luften i
hallen kan helt ombytas tre gånger i timmen. För målning
med pyroxylinfärger, vilka som bekant äro synnerligen
eldfarliga, finnes en särskild, från huvudkomplexet skild
byggnad. Uppvärmningen sker dels med kamflänsrör, dels
med aerotemperapparater, vilka senare kunna köras med
friskluft sommartid. I hela anläggningen finnes ett sprinklersystem
inbyggt med ej mindre än 1300 sprinklerhuvuden.
Järnmarknaden i Sverige år 1930. Vid järnverksföreningens
sammanträde i samband med Hindersmässan i Örebro den
30 januari förelåg statistik för sista kvartalet 1930 jämte en
överblick över järnmarknaden i Sverige under hela året 1930.
Detta år företer i sin helhet en avsevärt försämrad bild i
jämförelse med år 1929. Det första kvartalet var dock
fortfarande gott och endast obetydligt sämre än motsvarande
kvartal år 1929, men nedgången kom därefter mycket hastigt.
Under det senare halvåret 1930 var läget tämligen konstant,
men några påtagliga tecken till ljusning kunna ännu ej
förmärkas. Marknadsläget är allt fortfarande präglat av den
allmänna depressionen.
Exporten av järnmalm uppgick under hela året till 9 459 000 ton
(år 1929 10 922 000 ton), av vilken kvantitet Grängesbergsbolaget
skeppade 7 952 000 ton (år 1929 9 546 000 ton) eller 84,1 %.
Nedgången i Grängesbergsbolagets malmskeppningar under årets
sista månader beror som bekant på att en del leveranser till
Tyskland måst uppskjutas till innevarande år.
Järnexporten uppgick under år 1930 till 197 500 ton mot
279 800 ton år 1929 (minskning 82 300 ton eller ca 30 %).
Man måste gå tillbaka ända till efterkrigsåren 1921–1922
för att finna motsvarighet till dessa låga exportsiffror.
Minskningen drabbar de olika exportartiklarna tämligen jämnt.
Järnimporten, vilken steg mycket hastigt mot slutet av år
1929, var även i början av år 1930 anmärkningsvärt hög
men nedgick därefter, så att den för hela året endast
obetydligt överstiger kvantiteten för år 1929 (år 1930
453 100 ton mot 445 100 ton år 1929). Någon
anmärkningsvärd förskjutning mellan de olika importerade
varugrupperna kan ej heller konstateras.
Även tillverkningen visar, som helhet betraktad, en
avsevärd minskning. Tackjärnsproduktionen sjönk från
489 700 till 455 800 ton (6,7 %) och tillverkningen av
smältstycken och råstänger från 35 900 till 26 300 ton
(28,8 %). Produktionen av götmetall nedgick beträffande
kvalitetsgöt från 330 700 till 260 000 ton (21,4 %) och
beträffande ordinära göt från 363 200 till 342 900 ton
(5,6 %). Förhållandena växla dock något vid jämförelse
av de olika tillverkningsmetoderna. Produktionen av
bessemer har sålunda minskats med 23 % och av martin
med 25,6 % för kvalitetsgöt och 8,4 % för ordinära göt
samt produktionen av degelstålgöt med 21,4 %.
Tillverkningen av thomasgöt har däremot stigit med 10 %.
Elektroståltillverkningen uppgick under år 1930 till
109 200 ton mot 112 700 ( ton år 1929 och visar sålunda
mot vanligheten en, om ock obetydlig, minskning. Det är
dock att märka, att denna minskning drabbat endast
produktionen av ordinära göt, medan produktionen
av kvalitetsgöt ökats från 28 100 till 34 500 ton eller
med 22,8 %.
Vid årets utgång voro i drift 30 masugnar, 24 lancashirehärdar
och 20 martinugnar mot resp. 34, 49 och 40 föregående år.
Den ovanligt stora nedgången i dessa siffror torde delvis
vara beroende på att med hänsyn till marknadsläget ett
antal ugnar tillfälligt slagits igen i samband med årsskiftets
helgdagsperiod.
Magnetisk provning av svetsfogar. En kortfattad
rapport av mr T. P. Watts vid Westinghouses försökslaboratorium
upplyser om att en ny metod for direkt undersökning av
svetsfogar uppfunnits därstädes. Metoden, som tillåter
provning av fogarna utan dessas förstöring, är dock användbar
endast för stumfogar. Apparaturen säges vara enkel och lätt
transportabel. Vid provningen överbryggar man fogen med
en stor elektromagnet i hästskoform, varefter man undersöker
den magnetiska permeabiliteten i provföremålet mellan polerna
med hjälp av direkt avläsbara instrument. Metoden uppges
bygga på en äldre fransk idé, enligt vilken emellertid fältet
undersöktes med hjälp av järnfilspån, som siktades över ett
på arbetsstycket utbrett papper. Härvid kunde dock endast
ytliga fel i svetsen påvisas, varjämte olägenheter i ytan
inverkade menligt på metodens tillförlitlighet. Genom den nya
metoden kan man dock erhålla en i siffror uttryckt bild av fältets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
