Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 134 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. 28 feb. 1931 - Notiser - Radiofyrar vid de amerikanska flyglinjerna - Skyddsanordningar vid metallpressar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3. Radiofyrar vid de stora flygtrafiklederna i U. S. A. vid mitten av år 1930. Fyllda axelkors markera utförda fyrar, ofyllda planerade.

En beskrivning av det använda systemet förekommer
i VDI-Zeitschrift (1931, hft. 4, sid. 116), som vi citera
i det följande. Radiofyrens verkningssätt beror på
ramantennens riktningsverkan. En vertikal ramantenn
alstrar ett elektriskt fält, vars styrka är störst i ramens
plan, medan fältstyrkan i ett plan, vinkelrätt mot ramen,
är lika med noll. Riktningskarakteristiken kan lämpligen
framställas som två, varandra tangerande cirklar. Denna
egenskap hos ramantennen utnyttjas i radiofyrarna på
följande sätt: Man använder två ramantenner, som korsa
varandra under ungefär räta vinklar och vilka sända med
samma våglängd och samma effekt. En mottagare i
sändarens fält uppfångar antingen endast den ena antennens
signaler eller ock bådas med olika eller lika styrka. Orten
för lika signalstyrka ligger, som framgår av fig. 1, på räta
linjer mellan antennens centrum och de ovannämnda
cirklarnas skärningspunkter, vilka linjer äro bisektriser till
vinklarna mellan ramarna. Det är just dessa linjer, i vilka
ljudstyrkorna hos de båda signalerna äro lika, som
fastställa kursen. I de amerikanska radiofyrarna sänder
den ena ramen morsetecknet a (· –), den andra tecknet
n (– ·), varvid den ena signalens tecken infalla precis i
pauserna mellan den andras tecken. I linjerna för lika
ljudstyrka sammansmälta därför signalerna till en
ihållande ton (se fig. 2).

Signalerna uppfångas av flygaren medelst en kort
linjeantenn och avlyssnas med huvudtelefon. Allt
eftersom tecknet a höres starkare än n eller vice
versa, kan flygaren sluta sig till, om han håller sin
kurs till vänster eller till höger om den riktiga kursen.

På senaste tid har man börjat tillämpa optisk mottagning
av radiosignalerna. Apparaturen härtill har utarbetats
av Bureau of Standards. I detta fall sändas inga
morsesignaler, utan högfrekvensströmmarna i de
båda ramantennerna moduleras olika, i den ena med
65 Hz, i den andra med 86,7 Hz. Mottagarens
kursvisare arbetar ungefär som en frekvensmätare.
Den består i stort sett av två elektromagneter, mellan
vilkas poler svänga metalltungor, avstämda till 65 och
87,5 Hz, och avvikelser från den riktiga kursen
varseblivas genom att svängningsamplituderna hos
tungorna bli olika stora.

Radiofyrarna arbeta med en bärvåg av frekvensen
290 000 Hz. En sändare består av en 100 W rörsändare,
två mellanförstärkare om 100 W och två kraftförstärkare
om vardera 1 kW. Räckvidden vid mottning med kort
linjeantenn uppgår till 240 à 320 km. Fyrarna utplaceras
därför på 200 à 300 km avstånd från varandra och på
så sätt, att deras kurslinjer bilda en sammanhängande
kedja (fig. 3). Dessutom förekommer även en "utprickning"
av flyglinjerna mellan fyrarna med små oriktade sändare
om någon watt, vilkas signaler endast kunna uppfattas
alldeles i deras närhet. De sända olika morsetecken och
tjäna därigenom till ortbestämning.

Radiofyrarna torde, som pågående försök synas giva vid
handen, även kunna användas för att möjliggöra landning
i dimma, då ju flygfältets gränser kunna "avbildas" medelst
de nämnda kurslinjerna. För landningen fordras därjämte
noggranna höjdmätningsinstrument.

Skyddsanordningar vid metallpressar. Internationella
arbetsbyrån har nyligen utgivit en tredje monografi i serien
av arbetsbyråns undersökningar rörande speciella
arbetarskyddsproblem. Den har utarbetats av numera
avlidne franske yrkesinspektören Marcel Frois och
behandlar skyddsanordningar vid metallpressar (Protection
of Workers operating Metal-Working Presses. Studies and
Reports, Series F, Second Section No. 4, 123 s. Pris 4:50 kr.).

Efter en beskrivning av orsakerna till olycksfall inträffade vid
pressar och en redogörelse för de svårigheter som äro
förenade med anbringandet av lämpliga skyddsanordningar,
beskrivas olika slag av pressar, deras konstruktion, installering
och drift, varefter uppställas vissa grundvillkor för säkerhet
samt lämnas anvisning å kompletterande skyddsanordningar,
som i praktiken visat sig tillfredsställande. För det första ligger
vikt på maskinernas omsorgsfulla konstruktion. Vidare
förordas följande säkerhetsåtgärder: a) att pressen undersökes
varje dag, innan arbetet börjar; b) att alla transmissionsanordningar,
såsom remskivor, remmar och svänghjul förses med en inhägnad;
c) att pressen obligatoriskt förses med en anordning, varigenom
felaktig inkoppling eller dubblering förebygges.

I en bilaga meddelas en översikt av lagbestämmelser rörande
skydd för arbetare vid pressar i Frankrike, Italien,
Nederländerna, Storbritannien och Tyskland.

Undersökningen, vilken föreligger utom i engelsk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>