Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 28 mars 1931 - Sjätte internationella vägkongressen. II. Uttalanden och beslut, av Axel Valsinger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I flera fall hava goda resultat uppnåtts genom följande tillvägagångssätt:
1) Användning av en lämplig blandning med största möjliga
mängd beståndsdelar av grovt material.
2) Tillsats och invältning av stenflis i nylagda ytor.
3) Minsta möjliga bombering av vägbanan och minskad
skevning i kurvorna.
4) Ytbehandling av befintlig vägbana med tillsats därvid av
grov och hård stenflis samt vältning.
2. Det är nödvändigt, att undersökningar beträffande de
fundamentala principerna för användning av tjära, bitumen
och asfalt till förbättring och underhåll av vägar utföras.
Kongressen vill därvid särskilt framhålla följande:
a) Undersökning av sammansättning och speciella egenskaper
hos tjära, bitumen och asfalt samt av deras kombinationer med
andra material, med särskild hänsyn till deras användning
vid grusvägar.
b) Förbättring av de maskinella redskapen för användningen av
dessa material och deras kombinationer med mineralaggregat.
c) Undersökning rörande de faktorer, som påverka vägbanans
varaktighet och motståndsförmåga, såsom exempelvis klimat,
undergrundens beskaffenhet, trafikintensitet m. m.
d) Ekonomiska faktorer såsom:
1) Transportkostnaden på olika slag av vägar, inklusive
fordonens driftkostnader och vägunderhållskostnaderna.
2) Förhållandet mellan vägunderhållskostnader och
trafikintensitet för olika slag av vägar.
3. Det är av behovet påkallat att utarbeta en internationell
nomenklatur i fråga om material, materialkombinationer,
arbetsmetoder och vägtyper, för att normera de termer
och benämningar, såväl kommersiella som vetenskapliga,
vilka nu äro i bruk.
III. Anläggning av vägar i nya trakter (kolonialområden
eller landsdelar under utveckling).
Generalrapportör: Mr. Edwin W. James, Chief Division
of Highway Transport, Washington D. C.
1. Det är i första rummet önskvärt att äga tillgång till en
central myndighet med laglig befogenhet för utarbetande
av generalplan för ett lands vägkommunikationer samt för
förvärv av erforderlig mark.
2. Den fulländning, som uppnåtts i fråga om de motordrivna
fordonen, möjliggör ofta, att landsvägar kunna fullgöra
uppgiften att utnyttja och utveckla nya landområden, vilken
uppgift förr kunde fullgöras endast med hjälp av järnvägar.
3. Landsväg har den fördelen framför järnväg, att kostnaderna
för byggnad och underhåll kunna avmätas i förhållande till
omfattningen av den trafik, som skall betjänas. Då automobilen
i våra dagar är användbar å mycket svårframkomliga vägar,
kan man för åstadkommande av en farbar väg till att börja
med inskränka sig till endast en nödtorftig terrassering av
den naturliga terrängen; erforderliga konstbyggnader kunna
inskränka sig till sådana, som leda över vattendrag, vilka icke
lämpligen kunna övervadas. Sedermera förbättras vägen
genom anordnande av lämplig vägbana och genom anläggning
av broar och konstarbeten, där så erfordras, allt i mån som
trafikens utveckling motiverar arbetenas utförande.
4. Erforderlig mark bör i tid förvärvas för att säkerställa
väganläggningens framtida utförande, så långt detta kan ske
med hänsyn till trafikens väntade utveckling.
5. Innan något arbete påbörjas, är det av vikt, att generalplan
för vägnätet utarbetats med tillbörlig hänsyn till framdeles
uppkommande behov.
6. I länder med ringa befolkningstäthet (och där anläggning av
ett vidsträckt vägnät, om också blott för lätt trafik, är begränsad
med hänsyn till knappheten av tillgängliga medel, är det tillrådligt
att tillämpa ett progressivt system med utbyggnad i etapper.
Man bör eftersträva, att alla arbeten med den ursprungliga
linjeföringen, terrasseringen och sedermera vägbanans anordnande
komma till nytta för väganläggningens slutliga färdigställande.
7. Redan från början bör vägen byggas så, att den är användbar
för trafik med motordrivna fordon.
8. Skärningar böra undvikas, när de medföra olägenheter
ur dräneringssynpunkt; smärre bankfyllningar äro att föredraga.
9. Där trafiken är ringa med hänsyn till fordonens antal och
hjultryck, hava "jordvägar" (earth roads, routes en terre,
Erdwege) visat sig ekonomiska och tillfredsställande, men
för att skydda farbanan på dylika vägar, tills de äro i tillfälle
att bliva förbättrade, är det av vikt att för de olika fordonen
begränsa hjultryck och hastighet i den utsträckning, som är
nödvändig för att förebygga alltför stor slitning eller förstöring
av vägbanan.
10. Vid byggandet av dylika vägar bör räknas med en bredd
av 3 meter per körfil. För broar bör räknas med en bredd
av 3 meter, dock är det lämpligt att från början räkna med
två körfiler vid större brobyggnader, åtminstone i fråga om
grundläggningen.
11. Det är önskvärt att vid vägens tracering i görligaste mån
undvika branta stigningar och skarpa kurvor.
12. I vissa ödsligt belägna trakter hava försök gjorts att med
maskinella medel utföra terrasseringsarbetena. Dessa försök
böra fortsättas.
13. Det är jämväl önskvärt, att systematiska undersökningar
företagas för att bestämma de fysiska egenskaperna hos de
ler- och sandblandningar, som ingå i den naturliga marken
ävensom de däri ingående hygroskopiska salterna, i syfte att
erhålla nödiga uppgifter för byggandet av "jordvägar", lämpade
att förmedla samfärdseln i föga utvecklade trakter med ringa
tillgängliga resurser.
IV. Vägarnas budget (byggnad och underhåll)
och finansieringsmöjligheter.
Generalrapportör: Mr. Alvin B. Barber, Manager
Transportation and Communication Department,
Washington D. C.
1. Den alltjämt växande trafiken med motordrivna fordon fordrar
större kostnader med hänsyn till ombyggnad och förbättring av
befintliga landsvägar till en högre standard, till anläggning av nya
landsvägar samt till ett rationellt underhåll av det förbättrade
vägnätet. Dessa ökade utgifter kompenseras genom förbättrad
trafikekonomi och transporteffektivitet, särskilt i trakter, som
redan förut varit hänvisade till landsvägstransport, samt genom
det vidgade tillträde i ekonomiskt, kommersiellt och socialt
hänseende till nya och vidsträcktare områden, som därigenom
underlättas.
2. I intet land har huvudvägnätet ännu blivit helt anpassat i
överensstämmelse med den högre standarden, och inom alla
länder resas också betydande krav på anpassning av det
sekundära och lokala vägnätet med hänsyn till motortrafikens
fordringar. Ehuru väsentligt skiftande inom olika länder såväl
i fråga om art som omfattning, äro dock problemen för
finansieringen av vägarna universella och trängande.
3. För att lösa de med denna fråga förbundna vidlyftiga
finansiella problemen och åstadkomma största möjliga
utbyte av de med det nya transportsättet förbundna
fördelarna är det av särskild vikt, att program för
vägarbetena, avseende en viss följd av år, på förhand
utarbetas och noggrant kostnadsberäknas. Jämkningar
härutinnan på grund av inträffade ändrade förhållanden
och förbättrade metoder kunna utan större svårighet
göras i mån som utvecklingen sådant påkallar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
