Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 196 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 4 april 1931 - Artilleriskjutning mot flygmaskiner, av S. A. Odelberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 5. Luftvärnskanon i skjutläge.

förhållanden kunna antagas bliva hejdat med 20 à 30
skott, avgivna på omkring en halv minut.

Såsom av det tidigare sagda framgår, karakteriseras
luftvärnsartilleriets mål av stor fart, förmåga att hastigt
ändra rörelsetillstånd, ringa målyta och uppträdande på
stor höjd. Inskjutning eller beräkning, sedan målet
uppträtt, kan därför icke komma ifråga. Överraskande
och omedelbart verksam, till tid och rum koncentrerad
eld är erforderlig. För ernående härav krävas noggranna
förberedelser, mekanisering och automatisering.

Förutsättningen för skjutningens teori är att målet rör sig
rätlinjigt samt med oförändrad fart och höjd under den tid,
som erfordras för skjutelementens bestämmande och
brisadens förläggande till målet. Sådant rörelsesätt användes
ock i regel av flygplan, åtminstone av bombflygplan, enär
uppgiften därvid bäst löses.

Problemen vid luftvärnsskjutning bliva

att i en viss punkt av målets bana (mätpunkten) bestämma
dess läge och rörelsetillstånd (mät-elementen),

att med stöd av mätelementen beräkna de inställningar
på pjäser och projektiler (skjutelementen), som erfordras
för att förlägga brisaden till den punkt (målträffpunkten),
dit målet hinner förflytta sig under dödtid och skjuttid,
dvs. medan skjutelementen beräknas och inställas,
pjäserna riktas, laddas och avfyras


Fig. 6.


Fig. 7.

samt medan projektilen tillrygga-lägger sin bana till
"le rendezvous dangereux".

Härtill kommer tydligen att korrigera den ur mätningarna
och beräkningarna erhållna uppsättningen för viss
skottvidd med hänsyn till rådande dagsläge. Det torde
böra påpekas, att uppsättningen för en och samma lutande
skottvidd blir allt mindre ju större höjdvinkeln till målet
är. Vid gränsfallet, skjutning rätt upp, blir ju uppsättningen
noll för alla avstånd.

Dagslägets inflytande erhålles i allmänhet ur dagslägesskjutning,
vilken utföres på följande sätt. Man bestämmer sig t. e. för
att förlägga skotten på 60° höjdvinkel och 3 000 m höjd.
Härför erforderlig uppsättning och temperering[1] erhållas ur
skjuttabellen och inställas å riktinstrumenten och projektilerna.
Kikaren på pjäsens riktinstrument är då riktad på 60°
höjdvinkel, och brisaden skall synas i kikarens optiska
axel. Om så ej sker korrigeras instrumentet i sidled och
höjdled. Vidare skall brisaden inträffa på sådan höjd, att
avståndsmätaren mäter 3 000 m. Om så ej sker korrigeras
uppsättningen, varvid hänsyn tages till eventuellt enligt
det föregående erforderlig höjdvinkelkorrektion. Härefter
råder tydligen överensstämmelse mellan pjäsen och
höjdmätaren. Mätes höjden till en flygare till 2 000 m,
skall brisaden, vid ett riktigt förfarande, inträffa på samma
höjd som flygaren befinner sig på, vare sig detta i verkligheten
är 2 000 m, 1 800 m, 2 200 m eller något


Fig. 8.


Fig. 9.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>