Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 17. 25 april 1931 - Notiser - Den europeiska vägkonferensen - Komprimerad gas som automobilmotorbränsle - Hissnormer - Lättbyggda spårvagnar - Litteratur - Insänd litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämde sig konferensen för den triangulära formen,
beträffande den andra för cirkelform och beträffande
den tredje för rektangulär form.
Konferensen godkände vissa nya skyltar: en skylt för
att angiva fara av annat slag än varom stadgas i 1926
års konvention (triangel försedd med vertikalt streck
i mitten); en skylt för att angiva företrädesrätt till passage
(fylld triangel med nedåtriktad spets); en skylt för att
angiva närheten av tullstation (rund skiva med horisontellt
streck och ordet "tull").
Konferensen sysselsatte sig jämväl med ljussignalväsendet
och de signaler, som eventuellt kunna givas förarna av
ordningsmakten eller omvänt ordningsmakten av förarna.
I detta hänseende uttalade konferensen två önskemål:
det ena att permanenta kommittén för vägtrafik måtte
med kraft fullfölja undersökningen av dessa frågor; det
andra, att ungdom i alla länder måtte instrueras i ämnet
och erhålla särskild undervisning om faran på vägarna
och medlen att skydda sig däremot.
Komprimerad gas som automobilmotorbränsle. I
Ruhrområdet finnas numera anläggningar för tillvaratagande
av vätgasen ur koksugnsgas, vilka anläggningar äga
sammanlagd avverkningsförmågä av något mera än 1 milliard
m3 koksugnsgas årligen. Vätgasen användes som
bekant huvudsakligen för syntetisk framställning av ammoniak.
Som biprodukter vid vätgasframställ-ningen erhållas 24 %
metan och 4 % andra värdefulla kolväten i mycket rent tillstånd.
Dessa gaser användas f. n. endast som ugnsbränsle, för vilket
ändamål masugns- och generatorgas skulle vara fullt tillräckliga.
Ruhrindustrien är därför, enligt vad som framgår av en artikel i
VDI-Nachrichten (1931, nr 12, sid. 2) betänkt på att söka finna
en annan användning för dessa biprodukter, vilka genom sitt höga
bränslevärde (metan 9 500 Gal, etylen 15 500 Cal) kunna bliva
mycket värdefulla. Som bekant har man numera tekniskt löst
problemet att omvandla metan till acetylen och vidare till bensol.
Om metoden går att tillämpa i storindustriell drift, föreligger
möjlighet att årligen utvinna ca 100 000 ton bensol ur koksugnsgas.
Nyligen har emellertid J. Bronn föreslagit, att man skulle använda
gasen som automobilmotorbränsle. Idén ar ju icke alldeles ny;
så t. e. användes under världskriget på sina håll vanlig lysgas för
detta ändamål. Försöken ha sedermera fortsatt. Huruvida sådan
drift skall kunna bli lönande, beror givetvis på det värde man vill
åsätta gasen.
Komprimerad metan kan emellertid användas som motorbränsle
utan några konstruktiva ändringar på motorn. Sedan ett år tillbaka
har Concordia Bergbau A.-G., Oberhausen, gjort försök med en
metandriven lastvagn för 4 1/2 ton nyttig last. Gasen medföres
komprimerad i stålflaskor till ett tryck av 150 at; flaskorna kopplas
medelst en enkel mutter till motorns gasledning. Gasförbrukningen
uppges vara 350 liter per km vid en körhastighet av ca 20 km/tim.
Samma motor förbrukade 0,41 liter bensol på samma sträcka under
likartade förhållanden, 1 liter bensol motsvaras alltså av 0,85 m3
metan. Anmärkningsvärt är, att medan vid bensin- eller bensoldrift
avgaserna från motorn innehålla ca 3 % metan och 4 % koloxid,
så äro vid metandrift avgaserna alldeles fria från koloxid; de innehålla
dock 1 à 2 % oförbränd metan.
Frankrike har i fråga om tillgången på högvärdiga biproduktsgaser
samma ställning som Tyskland, och även i det förstnämnda landet
har man ägnat dessa gasers utnyttjande stor uppmärksamhet.
Försök ha utförts av Automobile-Club de France och uppgivas ha
givit med de tyska erfarenheterna samstämmande resultat.
En betydlig nackdel vid gasdriften är dock stålflaskornas vikt.
En flaskvikt av 11 à 12 kg/m3 gas medför, att gasen
ej kan användas för drift av vilken vagn som helst utan endast
vid tunga kraftvagnar med begränsad aktionsradie, enär eljest
fraktkostnaderna bliva för höga. I Frankrike har man dock
försökt att nedbringa fläskvikten till 5 kg/m3 gas, enligt
vad det uppges med gott resultat. Möjligen kan man även tänka
sig andra vägar för "laddning" av vagnarna med gas direkt från
framställningsplatsen, så att dödvikten kan ytterligare nedbringas.
Hissnormer, I serien "Svenska elektrotekniska normer"
har i dagarna utkommit normblad för schakt, korgar och
maskinrum till personhissar och sjukhissar (SEN 6). Normerna,
som utarbetats av elektriska standardiseringskommittén och
godkänts av Svenska elektroingenjörsföreningen, fastställdes den
13 juli 1930 av Svenska industriens standardiseringskommission
som svensk standard. Normbladen betinga ett pris av 5 kronor
och kunna rekvireras från teknologföreningen eller
elektroindustriföreningen.
Normbladen äro utarbetade i ändamål att underlätta arbetet vid
uppgörandet av byggnadsritningar med hissar för bostadshus och
sjukhus samt att nedbringa kostnaderna vid utförandet. Genom
normbladens användning undvikas sådana extra kostnader för
ändringar av byggnader, som stundom orsakats av bristande
kännedom om olika föreskrifter och förordningar för
dimensionering av frigångar och andra utrymmen.
Normbladen fastställa standardmått för vissa huvuddimensioner
av schakt, korgar och maskinrum. En uppdelning har företagits
med hänsyn till dels olika storlekar av hisskorgar, nämligen för
3, 4, 6, 8 och 10 personer, dels hissens placering i öppet eller
slutet schakt. Ävenså har hänsyn tagits till läget av motviktens
bana i förhållande till hisskorgens samt till maskinrummets
placering antingen i källaren eller å vinden.
Lättbyggda spårvagnar. Som bekant har man i Amerika
på svagt trafikerade spårvägssträckor infört enmansspårvagnar,
vilka i sin konstruktion upptagit åtskilliga drag ur
automobilbyggnadspraxis. Ur en beskrivning i "Engineer" (13 mars
1931) av en dylik enmansvagn för 40 passagerare må de viktigaste
data återgivas. Vagnen har 4 hjul med 610 mm diameter och 3 353
mm axelavstånd. Längden är 10 668 mm, bredden 2 591 mm och
vikten 7 938 kg. Golvet ligger 610 mm över r. ö. k., taket 2 896 mm
över golvet. Vikten per plats, ca 200 kg, har kunnat hållas nere
genom riklig användning av hårda aluminiumlegeringar. Axlarna drivas
medelst skruvhjulsväxel från var sin 50 hkr motor (600 V).
Uppvärmning och ventilation äro elektriska, bromsar och dörrar
manövreras hydrauliskt, varvid tryckvätskan lämnas av en liten
kugghjulspump, som är sammanbyggd med växellådan. Vid
ljuddämpningen har man lagt stor vikt. Sålunda finnas gummimellanlägg
mellan axlar och ramverk och gummistötdämpare på bärfjädrarnas
ändar. Den hydrauliska bromsningen bidrager även till en tyst gång,
som ej kunnat uppnås vid pneumatiskt bromssystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
